Rami har kommit till exakt rätt klubb - vid exakt rätt tillfälle...

1 av 2 | Foto: GETTY IMAGES
Yes, jag höll nollan igen Andra matchen - andra nollan. Rami Shaaban har gjort succé i Arsenal och Sportbladets Lars Nylin skriver att den förre Djurgårdsmålvakten kan bli riktigt, riktigt stor.
FOTBOLL

Det är med svenska fotbollsmålvakter som det är med popgrupper och möbeldesign. Vi vill så gärna tro att Sverige är världsberömt för sin ständigt höga nivå.

De målvakter som blivit något sånär bekanta i världens alla vrår går i själva verket att räkna på Thomas Ravellis uppspärrade ögon.

Men kanske kan Ravelli, Ronnie Hellström, ABBA och IKEA nu få sällskap. Inte så att Arsenals Rami Shaaban blev någon världsmålis efter gårdagens insats i Londonderbyt mot Tottenham. Därtill var Arsenal alltför överlägsna i 3-0-matchen.

Shaaban sattes egentligen bara på prov en enda gång, när Tottenhams mittback Richards i friläge misslyckades att chippa bollen över den utrusande ex-Djurgårdaren.

Men vilket läge han har Shaaban. David Seaman, nu ryggskadad, är såväl omdiskuterad som åldersstigen. I det läget går Rami Shaaban, med ynka tolv allsvenska matcher på meritlistan, in och håller nollan mot såväl PSV Eindhoven - i Champions League i onsdags - som i det feberheta 131:a derbyt i nordöstra London. Och trots den relativa sysslolösheten lyckas Shaaban ändå utstråla säkerhet, lugn, rutin, pondus. Mycket talar för att han snart får fler chanser.

Perfekta skyltfönstret

Viktigaste orsaken till Shaabans goda möjligheter att rekordsnabbt bli ett igenkänt namn i såväl London som Lagos är dock utanför hans egen kontroll.

Då talar vi om SKYLTFÖNSTRET Arsenal, det eleganta maskineriet Arsenal, kompisgänget Arsenal, one-for-all-all-for-one-Arsenal.

Med ett enda undantag, den extravagante Thierry Henry, känns Arsenal just nu som ett lag där alla är utbytbara. Och alla jobbar på i den medvetenheten, inte ens en arbetshäst som Patrick Vieira, möjligen världsbäst i sin position, utstrålar att han tar sin plats för given. Den är en gåva från landsmannen och managern Arsene Wenger. Ödmjukhetens aura darrar kring spelarna.

Under matchen i går fastnade en bild mer än andra. Trots Simon Davies röda kort efter 26 minuter, trots Henrys grandiosa soloraid över 50-60 meter innan 1-0. Bilden som etsade sig fast var när Sylvain Wiltord ursäktande gestikulerade mot inhopparen Francis Jeffers efter att ha missat en enkel passning. Då var ställningen ändå 3-0, matchen avgjord, och Wiltord förmodas vara stjärnan av de två.

Vem kan hota Arsenal?

Incidenten förstärker en känsla av att Rami Shaaban kommit till exakt rätt klubb vid exakt rätt tillfälle. Det fanns några frågetecken efter en tid med mindre bra Arsenal-spel. De rätades ut redan efter fem minuter av den här matchen.

Efteråt var frågan snarare: kan något lag i Premier League ens hota Arsenal? Har inte laget rentav möjligheter att nå långt, semifinal?, i Champions League?

För Rami Shaaban är läget lika serverat som det visade sig vara för Fredrik Ljungberg när denne anlände 1998. Den gången gick Ljungberg rakt in och gjorde mål i debuten mot Manchester United. SÅDANA bestående intryck har kanske inte Rami gjort ännu. Men det är inte långt ifrån.

En annan fråga: kan den här killen länge till hållas utanför landslagsdiskussionen? Egyptens förbundskapten Mohsen Saleh vill definitivt ha med Shaaban.

Det kanske kommer att vara den punkten, landslagstillhörigheten, som slutligen avgör om Rami blir vår näste Ronnie eller ej.

Vi behöver knappast betvivla att hans talang och tajming, på och utanför planen, räcker för att nå dit.

Fotbollens sagor #1: Till slut blev det för bra för att vara sant. Team Bath slogs i går ut ur FA-cupen, 2-4 hemma mot Mansfield. Det var 120 år sedan ett universitetslag senast nådde cupens första omgång. Men Bath hade ett skott i ribban på stopptid, i matchens sista minut gjorde Mansfields målvakt en jätteräddning. Det KUNDE ha blivit ett verklighetens svar på "Juniorerna" i serietidningen Buster, men även detta var spektakulärt nog.

Fotbollens sagor #2: Millwalls Dennis Wise, kickad ur Leicester i somras efter att han knockat en lagkamrat på träning, kvitterade i går helt i slutet (81:a minuten) mot sina gamla lagkamrater. Sånt händer väl bara på film?

Lars Nylin