Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Jonathan Woodgate var fredagens store man

Pires, Mördarn och Fernando Torres, förstås. Men det finns andra sätt att tillbringa en fotbollslördag.

Som i helvetet.

Där är Roma, Leeds och Barcelona stjärnor och allt är svart och vit.

Precis som Jonny Woodgate.

Simon Bank
Simon Bank

Jonathan Woodgate var fredagens store man i europeisk fotboll. För 127 miljoner kronor gjorde han det som alla fotbollsspelare med vett i skallen drömmer om att göra just nu:

Lämna Leeds.

Woodgate är en av Englands bästa mittbackar, men han är också den andra delen av det mest ökända gangsterparet sedan Bonnie & Clyde. Det var det som gjorde hans övergång till Newcastle så intressant (det, och att den gör Skatorna till en titelkandidat). När Lee Bowyer gick till West Ham häromveckan genomsyrades hela affären av brist på fingertoppskänsla, från både klubb och spelare.

Bowyer och Woodgate är kända som spelarna som åtalades för misshandel av en ung asiat.

Stämplade som bråkmakare och rasister har de allas ögon på sig. Bowyer har inte klarat det, men Woodgates första presskonferens som Newcastle-spelare var en uppvisning i begåvad retorik.

”Jag är svart och vit”

De rörde vid problemen, men lät dem inte hamna i centrum.

Och Jonathan Woodgate sa:

– Jag är ingen rasist. Jag är svart och vit.

Svart och vit, som Newcastle. Det kan vara årets smartaste uttalande i engelsk fotboll.

I den kategorin kommer Roy Keane på plats 6 688 832 829 med sitt:

– Fuck off, fuck off!

Han sa så till Mördarn i går, och det är omöjligt att inte tycka om Mördarn för det. Den senaste svenske spelaren som vann närkamper med Keane och fick ett ”fuck off” i örat är just nu upptagen med att jaga snöbollskastare.

Mördarn sänkte Keane, men United imponerade i matchen och hade med lite tur knappat in på Arsenal. De utstrålar inte samma briljans och rörlighet som Arsenal – men i går höll de nollan borta för första gången i år, och tog livet av ett spöke.

Arsenal ska nog vara tacksamma för sitt försprång.

Framför allt ska de vara tacksamma för Robert Pires.

Arsène Wenger har kallat honom ”oljan i vår motor”, och han syftar inte på det som playboyen från Reims har i håret.

Matchningen av Pires efter skadan har visat på Wengers makalösa känsla, i början fick Pires spela trots att han hade problem med tempot – och nu betalar han tillbaka med ränta. Pires har spelat fyra hela ligamatcher efter sin comeback, och gjort fyra mål.

– Jag tror att han är tillbaka i toppform, sa Wenger efter matchen mot Fulham i går.

Bien sur.

Leeds har det tungt

Andra har haft en värre vecka.

Stackars Leeds har sålt av Fowler och Woodgate, de har spelat oavgjort mot Gillingham och förlorat två matcher i Premier League. Deras ordförande Peter Ridsdale har skaffat livvakter efter ett flertal mordhot.

Den ekonomiska krisen speglar sig i det sportsliga, och Ridsdale vet förstås om att han har huvudansvaret för båda.

– You’re being sold in the morning, sjöng Everton-fansen till Leeds spelare i går.

0–2 mot Everton var det sista Leeds behövde.

Men Ridsdale kan ju alltid tänka på Joan Gaspart.

Gaspart är president i Barcelona, det är inget enkelt jobb ens i vanliga fall. Alla småpåvar i ledningen, alla ”cules” som saknar både Cruyff och tålamod, alla yttre och inre oroligheter – det är inget enkelt jobb.

Men Gaspart har inte lyckats särskilt bra med det.

Förnedrande 3–0 i baken mot Atlético Madrid i går var en tung välkommen-present för tränaren Radomir Antic som tar över det sjunkande skeppet i veckan.

Den gamle kan än

Han tar över ett lag utan självförtroende och med en blandning av spelare som borde kunna mer (Mendieta, Riquelme) och spelare som kanske inte kan det (De Boer, Bonano). Lycka till, Radomir.

     

Fernando Torres är överskattad.

     

Roma ser ljuset igen efter 3–1 mot Bologna, men frågetecknen finns kvar. Det var ingen bra match, och anfallarna missar fortfarande alldeles för mycket. När Roma äntligen fick en straff så missade Totti.

Matchens stora ögonblick var annars Beppe Signoris supersmarta v-löpning före hans 1–1-volley. Den gamle kan än.

     

Veckans man: Angelo Di Livio.

Han har just fyllt 100 år, han har just skadat knäet illa, men spelaren som bär Fiorentina på sina axlar tänker fortsätta göra det:

– Jag har lovat Florens folk att jag ska komma tillbaka, och jag tänker hålla mitt ord, säger han.

     

Det där om Fernando Torres var ironi.







SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Brennings blogg

Patrik Brenning

Om Aftonbladet