Grattis till oss som tittar på - ligan lever ju i dag också

FOTBOLL

Det är väl efter fyra mål och en seriefinal man ska unna sig att vara lite generös.

Så grattis, Fredrik Ljungberg, på 26-årsdagen.

Grattis, Manchester United, till ett bra resultat.

Grattis, Arsenal, till en billig poäng.

Och grattis - förstås - till oss som tittar på.

Premier League lever ju i dag också.

Den som tror att det finns betydelselösa matcher mellan Arsenal och Manchester United borde dömas till ett år i Big Brother-huset med Alex Ferguson och Arsène Wenger.

De där matcherna betyder alltid allt.

Och ibland betyder de lite mer än så.

I går sträckte arbetarklasspojken från Glasgow armarna i skyn, medan den kultiverade magister Wenger lämnade planen med citronsaft rinnande ur mungiporna.

2-2 är Uniteds bästa resultat på Highbury på fyra år. Jag är inte säker på om David Beckham och Gary Neville håller med mig här, men"

Ferguson förtjänar allt beröm för sin matchplan.

De senaste säsongerna har vi sett flera matcher mellan Arsenal och United följa ett och samma mönster. Arsenal har försökt sparka boll, United har försökt sparka Arsenal - och den taktiken har inte lyckats. Matcherna spelats i ett ohyggligt ge-och-ta-tempo, som gett för mycket utrymme till Arsenals franska dödspatrull.

I går tänkte Ferguson om.

I går dröjde det hela 7,11 innan Keane kapade sin första Arsenal-spelare.

I går gav United bort bollen, men stal ytorna.

Den bäste - mot katten Gustaf...

Under en femminutersperiod i första halvlek hade Arsenal 82 procents bollinnehav (det är, för er som undrar, ungefär samma siffra som Zinedine Zidane skulle haft i en match mot katten Gustaf). United sjönk hem i ett äckligt disciplinerat 4-5-1, fem meter in på egen planhalva, och låste in Titi Henry och Dennis Bergkamp i en glasburk av försvarsspelare. Det var inget traditionellt United-spel, det var ett italienskt bortaplan-spel och det var exakt rätt lösning.

Den ende som märktes i 82-procentiga Arsenal då var födelsedagsbarnet Fredrik Ljungberg, men hans kombination av oerhört arbete och begåvat passningsspel var ändå bara undantag. United kontrollerade, United bevakade, United högg och gjorde mål.

Ruud van Nistelrooy fick bollen på mittplan; en, två, tre, fyra, fem tillslag med högerfoten senare hade han tunnlat Sulzeer Campbell, skurit in framför Martin Keown och chippat bollen över målvakts-Taylor.

I andra halvlek exploderade både Arsenal och matchen.

Ett flaxmål av Henry, en delikat Gilberto-passning, en sovande linjeman och så var allt igång.

1-1 såg ut som klar offside, men var det inte.

2-1 såg ut som klar offside, men var ännu klarare.

United blev oförsiktigare och öppnare redan efter 1-1, efter 2-1 öste de på med allt de hade - och fick betalt för det.

Giggs nickmål var illa nog för Arsenal, dessutom har de nu en skadad Patrick Vieira (som haltade redan vid avspark) och en Sulzeer Campbell som riskerar en längre avstängning för sin smäll i ansiktet på Ole-Gunnar Solskjaer.

Alex Ferguson sträckte armarna mot Londonskyn.

Ingen kalaspresent, Fredrik

Det var inte alls den bilden som Fredrik Ljungberg hade önskat sig i födelsedagspresent.

Wenger var arg på domaren efter matchen.

Trodde ni inte va?

Det kan verkligen bli en målskillnadskamp nu. Men om Arsenal vinner mot Middlesbrough på Riverside på lördag ligger de riktigt bra till. United har lite värre blindskär kvar på vägen till det förlovade landet.

Om ni skulle få för er att ta en fin promenad i dag, och då skulle få för er att titta upp mot påskhimlen, och då skulle råka se ett märkligt, flygande föremål - ring till Thierry Henry.

Han undrar fortfarande var hans frispark tog vägen.

Till sist: Man vet att det är april när man kan sitta utan jacka på en uteservering i Göteborg, när folk ler tillbaka på stan, när tranorna dansar vid Hornborgarsjön - och när Fredrik Ljungberg spelar som en världsspelare.

Simon Bank