Arsenal som en Ferrari på tom tank

- med en skicklig förare

FOTBOLL

Om det inte vore så att öknamnet redan funnits i 70 år hade det varit dags att uppfinna det nu.

"Lucky Arsenal".

I år är ni som en Ferrari på tom tank.

Med en ohyggligt skicklig förare.

Bara tre dagar efter en kniven-på-strupen-kväll i Champions League vann Arsenal slaget om norra London, en noslängd före ett Tottenham som kunnat vila och äta taggtråd hela långa veckan.

Det är förstås imponerande på sitt sätt, men det lurar ingen.

Det är inte roligt att se Arsenal i år, det var inte roligt att se Arsenal i går.

Tottenham stängde mittfältet, låg lågt och spelade oavgjort i kampen om innermittfältet (Dalmat var bättre än Parlour, King lika bra som Silva).

Vägrar spela "ful fotboll"

En bra defensiv, helt enkelt, och som så många gånger den här säsongen så märktes det att Arsenal skulle må bra av att ha fler anfallsalternativ när de inte lyckas låta bollen sy korsstygn mellan mittfältet och Thierry Henry, fotbollsvärldens egen Muhammad Ali/Rudolf Nurejev-mutant.

Arsenal vägrar att spela den fula fotbollen.

Arsenal vägrar att söka de enkla lösningarna.

Arsenal kommer aldrig att vinna Champions League om de inte a) slutar vara så arroganta i trängda lägen, b) börjar variera med längre bollar, och c) hittar ett vettigt komplement till Henry på topp.

Bergkamp börjar mer och mer se ut som en gammal Bergkamp och mindre och mindre som den gamle Bergkamp, Wiltord har aldrig sett ut som en världsspelare i Arsenals tröja och Kanu är uppenbarligen inget förstaalternativ för Wenger.

Men mot Spurs fick han spela, och det räckte.

Magistern Arsène Wenger hittade till slut sin variation genom att byta in Bergkamp, flytta in Pires i planen och injicera konstruktivitet där ingen fanns.

Vips, så hade Henry sprungit ifrån både Spurs och några genom hela matchen usla domare och ett moment senare var det kvitterat.

Analytiske Arsène använde sitt trollspö och vann matchen åt Arsenal. Fredrik Ljungberg gjorde 2-1, han förtjänade att ha lite bonnröta efter att ha prickat virket fyra gånger den här säsongen och tur och otur ska ju jämna ut sig, heter det.

Men om det stämmer borde Ljungberg, Wenger och de andra oroa sig lite.

De vinner inte ligan så här.

Din förtjänst, Wenger

Tottenham gjorde sin bästa match på en månad, och med en annan avslutare än Helder Postiga (sinnebilden av en frustrerad anfallare) hade de vunnit i går. Arsenal var på väg ner i dyn, och hade precis börjat bli det där väldigt osympatiska lag som de ofta blir i motgång, när Arsène vände matchen.

Arsenal leder ligan, Arsenal har ännu inte förlorat.

Håll i ratten, monsieur Wenger.

Det ska smälla i ett derby, det ska smälla dubbelt så mycket i ett North London Derby - men när Titi Henry fick Stevie Carrs knytnäve över struphuvudet och sjönk ihop var det fler än Henry som höll andan. Otäckt.

Tottenham kommer närmare och närmare rätt uppställning för varje match de spelar. Laget är tristare, men stadigare, under David Pleat.

Och jag är väldigt sugen på att se kraftpaketet Mbulelo Mabizela spela en hel match.

1992 slog Liverpool Manchester United med 2-0, en seger som gav Leeds ligatiteln före United. Efter matchen bad en Liverpoolsupporter Paul Ince om en autograf. När han fick den rev han sönder pappret och kastade det på Ince.

Det är ingen vanlig match som spelas på Anfield i dag.

Om någon nu trodde det.

Simon Bank