Det är för tidigt att prata om regimskifte men - watch out!

FOTBOLL

LONDON

Det är alldeles för tidigt att ens nämna saker som "regimskifte" eller "nya kungar på tronen".

Men jag säger bara:

Watch out!

Ryska posten kommer snart med tyngre grejer än handslag, famntag, klapp eller kyss.

Stenhård kamp mellan Uniteds Rio Ferdinand och Chelseas Adrian Mutu i gårdagens toppmöte som londonlaget vann med 1-0.
Foto: REUTERS
Stenhård kamp mellan Uniteds Rio Ferdinand och Chelseas Adrian Mutu i gårdagens toppmöte som londonlaget vann med 1-0.

Om jag nu för en gångs skull kan stava rätt till Stamford Bridge - inte Stanford - så satt alltså "Chelskis" ägare Roman Abramovich, en av världens rikaste människor under 40 år, tillsammans med 400 influgna ryska kompisar på läktaren och njöt i går.

1-0 mot självaste Manchester United, klubben som brukar spöa Chelsea borta åtta dar i veckan.

Det är mer än bara ett resultat i mängden, mer än en tillfällig seger i Premier Leagues 14:e omgång.

Det är ett förkunnande, en varning, en blick in i framtiden.

Chelsea är kanske inte redo för ligatiteln i år, men nästa...eller nästa.

Så här bra har laget aldrig varit. Sån här härlig fotboll har inte presterats på Stamford Bridge sen de klassiska cupfesterna i början av 1970-talet, då när åtta man i laget hade ett efternamn som började på "H".

Ni kanske minns Hudson, Hutchinson, Harris och alla de andra.

I går fanns det inga H:n på planen.

Däremot tre mäktiga M:

Melchiot, Makelele och Mutu.

En i försvaret, en på mitten, en i anfallet.

Tre M knäckte United

Den trion var alldeles lysande. Man får beundra killar som John Terry och Frank Lampard hur mycket man vill, de två visade verkligen varför de spelar i engelska landslaget, men i mina ögon var det de tre M:en som slet ner, gnagde sönder, Manchester United med grym fysik, snabba ben och härlig teknik.

Och vilken match det blev, vilket tempo!

Det är dessutom lätt att förstå varför detta Chelsea nu har hållt nollan bakåt i fantastiska sju timmar och 45 minuter i ligan. Målvakten Carlo Cudicini har inte släppt in ett mål sen tabben mot Arsenal den 18 oktober.

Jag skrev redan i gårdagens tidning att det tycks vara stört omöjligt att göra mål på Chelsea nu, och givetvis mejlade det omedelbart nån pottsork och babblade om att Uniteds försvar är lika starkt.

Det är det inte. Vill man inte använda statistiken kan man alltid lita på ögonen. Hur många riktigt farliga chanser tilläts Ruud van Nistelrooy och kompani skapa i går? Inte många, va?

Däremot var det rätt stor panik i Uniteds straffområde när Chelsea kopplade grepp direkt efter Lampards straffmål.

För övrigt kan man se en del intressanta "hål" i Uniteds trupp. Jag säger bara...Ryan Giggs som högerytter?

Antingen är jag för dum för att fatta vitsen med det, eller också är tomrummet efter David Beckham så stort att Alex Ferguson har ett jätteproblem.

Unge Ronaldo, med sina sprattlande, patetiska överstegsfinter (spelar han fotboll eller dansar han nåt grekiskt?) behöver ett par år till för att mogna. Ändå blev det bättre när han kom in och Giggs flyttades till vänster.

Chelseas seger var i alla fall rättvis. Och jag vill nog också mena att straffsparken som gav målet, sedan Joe Cole fällts av Roy Keane, var helt rätt dömd.

Frank Lampard, som påminner om Kim Källström i både utseende och uppträdande på planen, lurade Tim Howard åt fel håll och blev en välförtjänt matchvinnare.

Angenäma problem för Svennis

Det börjar bli angenäma problem för Sven-Göran Eriksson nu. Han har trott på Lampard från första början och tog ut honom redan i sin första landskamp, mot Spanien år 2000. Nu, när Lampard har vuxit till en jätte, måste han ställa honom mot Steven Gerrard och Paul Scholes. Inte lätt.

Nå, Chelsea är alltså nya serieledare, och det känns mycket uppfriskande.

Kanske är det också så att Arsenals flyt med sekunder och marginaler försvann i 0-0-mötet med Fulham i går, ty en värre utspelning var det länge sen jag såg. Fredrik Ljungberg var förresten bäst på plan, tycker jag.

För övrigt är London en fantastisk fotbollsstad, om ni inte visste det.

I lördags: Charlton-Leeds. I går: Arsenal-Fulham och Chelsea-Manchester U.

De fem första lagen i Premier League inom loppet av 24 timmar. Fyra av dem dessutom från London. Tungt.