Han verkar inte tycka att det är kul längre

FOTBOLL

LONDON

Dagdrömde just att jag var med i den engelska versionen av "Vem vill bli miljonär?" och fick frågan:

Vem av dessa fyra kommer att få sparken inom kort?

A. Kevin Keegan, Manchester City.

B. David Moyes, Everton.

C. Gerard Houllier, Liverpool.

D. Dave Jones, Wolverhampton.

Kunde omöjligt bestämma mig, så jag ringde en vän.

Han var förstås inte hemma eftersom det var lördagkväll och lucia.

Valde då 50-50 och fick därmed två namn att välja mellan:

Keegan och Houllier.

Fortfarande osäker använde jag sista livlinan och frågade publiken.

Det blev knapp övervikt för Keegan.

I det läget lyssnade jag till min inre röst som viskade...nej, SKREK inne i skallen:

- Houllier! Houllier får sparken i veckan som kommer!

Det var alltså svaret jag gav, och programledaren Chris Tarrant plågade mig olidligt länge innan han sa:

- Rätt. Du har vunnit en tallektion av Glenn Hysén.

Gerard Houllier, alltså...ja, varför inte?

Hur länge tänker Liverpool visa tålamod med den mannen?

I går kom säsongens fjärde hemmaförlust i ligan, 1-2 mot Southampton, och det är för varje sann liverpoolsupporter en ren och skär förolämpning.

Ser trött och oinspirerar ut

Jodå, jag vet att "Pool" har skadeproblem, att spelare som Michael Owen och Harry Kewell saknas framåt, men det är nåt annat också...nåt med Gerard Houlliers attityd som jag inte riktigt är tillfreds med.

Stod bredvid honom i pressrummet på Highbury i London för ett par år sen och kände vibbarna av en vinnare, en man som utstrålade självförtroende och stolthet, en riktig klippa.

Sen drabbades han av hjärtproblem och var riktigt illa däran. När fransmannen kom tillbaka kände jag inte igen honom.

Jag tycker Houllier ser hopsjunken, trött, svag och oinspirerad ut. Det är naturligtvis spår av sjukdomen, men också nåt annat.

Han verkar inte tycka att jobbet är kul längre. Han ser alltid ut som om han just förlorat en miljon på poker, och jag tror att spelarna känner signalerna.

Liverpool spelade inte dåligt mot Southampton, det var en rätt underhållande match, men tappade ändå viktiga poäng i jakten på en plats i Europa.

Jag undrar hur länge styrelsen orkar vänta på att spelet ska lossna.

Min inre röst säger alltså att Houllier ryker vilken dag som helst, och den där rösten har irriterande ofta rätt.

Glöm inte Svensson

Nå, det hindrar inte att jag samtidigt kan hylla en man som Michael Svensson, som nickade in Saint"s 2-0-mål.

Vi snackar om Ljungberg, Larsson och Ibrahimovic som våra enda riktiga superstjärnor ute i Europa, men vi ska nog inte glömma Svensson. Han är grymt bra, och jag bara varnar Lars-Tommy inför EM i sommar:

Snudda inte ens vid tanken på ett mittförsvar utan Michael Svensson. Då kan jag inte svara för mina handlingar.

En kompromisslös hårding som Svensson är precis vad ett lag som Manchester City skulle behöva.

Hade tänkt att den här krönikan helt och hållet skulle handla om Manchester-derbyt (3-1 till United), men ni som såg matchen kanske håller med mig:

Det blev en oväntat blek och förutsägbar historia.

City hade mycket boll i andra halvlek och skapade en del chanser, men det var bara en tjusig hägring.

Hade hela tiden en känsla av att United bara behövde trycka till lite på gaspedalen när man ville, sen blev det omedelbart kaos i Citys försvar.

Jag säger bara...Richard Dunne, INTE bra.

Och Sun Jihai, INTE bra.

Mirakelpiller krävs, City

Lille Paul Scholes fick nicka in två mål, och det var signifikativt: När United slog ett inlägg pricksköt man på ett huvud inne i straffområdet.

Man SIKTADE, alltså.

Gary Neville, Ryan Giggs och Kleberson visade Ragnar Skanåker-klass när man slog sina inlägg.

När City lyfte in bollen var det bara på chans, inget kikarsikte på dojorna, ingen hemma på adressen. Särskilt inte Nicholas Anelka och Robbie Fowler, anfallsduon.

City har nu spelat åtta raka matcher utan seger.

De ljusblå behöver mirakelpiller.

Inte den ljusblå tabletten Valium, dock. Den är reserverad för supportrarna.

Däremot en annan ljusblå: Viagra.

Dags att visa lite stake snart.