Välkommen till Supreme League

Peter Wennman: Klasskillnaden är gigantisk

FOTBOLL

LONDON

Julefrid i Supreme League, ni vet den lilla engelska ligan som består av tre lag:

Manchester United, Arsenal och Chelsea.

Resten av tabellen, Premier League, toppas av Southampton. 13 poäng efter superlagen.

Är det bra för engelsk fotboll att ha en sån kvalitetsskillnad mellan topp och botten?

I en perfekt värld har förstås alla lag chansen att vinna serien ända fram till sista omgången, men så är det ju aldrig.

Det är inte heller som på den gamla goda Tipsextratiden, då man aldrig kunde vara säker på den engelska ligan: bottenlagen kunde kämpa ner vilka gäng som helst och sensationerna duggade tätt. Om man ens kunde kalla dem sensationer.

I dag är klyftorna större än nånsin mellan de stora och de små, mellan de rika och de fattiga.

Förutsägbara resultat

United, Arsenal och Chelsea kan tappa nån ströpoäng här och där, men för det mesta är det förutsägbara resultat.

Det är ju alldeles anmärkningsvärt att till exempel Arsenal är obesegrat i 17 raka ligamatcher. Och ändå leder Manchester United tabellen med en poäng.

Så: är det bra eller dåligt för ligan som helhet?

Sven-Göran Eriksson fick den frågan efter Tottenham-United (1–2) i går, och han såg det förstås ur landslagets synvinkel.

– Det hade varit betydligt bättre om det hade varit fem, sex, sju lag som varit jämna däruppe i toppen. Fast å andra sidan... det hade kunnat vara värre. Det hade bara kunnat vara ett eller två topplag också.

Typiskt Svennis-svar.

Alla frågor han fick i Sky Sports-studion slutade med goddag yxskaft.

Kanske hade han föredragit att vara i Spanien.

Där har det verkligen blivit en kvalitetshöjning rakt igenom, utspritt på många lag, under det senaste årtiondet.

Fyra lag i åttondelsfinal i Champions League säger allt. Och då är alltså inte Barcelona ett av dem, och det är inte vilken liten skräpklubb som helst.

Intressant jämförelse i går:

Först såg jag Tottenham, strax under mitten i Premier League, få stryk av Manchester United med 2–1 på hemmaplan.

Sen kollade jag in när Mallorca, mittenlag i La Liga, torskade hemma mot Real Madrid med 3–1.

Två typiska ”mellanlag” mot två superklubbar.

Både Mallis och Spurs gjorde bra motstånd, mycket bra till och med, men några poäng blev det inte.

Hur skulle det gå om Tottenham och Mallorca möttes?

Tja, två olika spelstilar. I Mallis fanns lirare som jag knappt hört talas om, men som ändå slog tunnlar på Roberto Carlos. Fräckt, lekfullt, snabbt, tekniskt. Men kanske lite naivt.

Tottenham hade en man som bröt kraftigt mot mönstret, den lurige Stephane Dalmat, men annars var det typiskt... brittiskt.

Om lagen bytte ligor tror jag Mallorca skulle klara sig bra i Premier League. De skulle ligga nånstans strax bakom United, Arsenal och Chelsea. Troligen före fyran Southampton.

Tottenham skulle få det svårare i Spanien. Inte på övre halvan.

Fast det var alltså bara vad jag spekulerade i under en kväll framför tv:n. Nåt facit finns ju inte.

Spännade race mellan de tre

Hur som haver, Manchester United leder över jul och traditionsmässigt betyder det väldigt mycket för engelsmännen. Det är som om 75 procent av slaget är vunnet om man toppar serien på juldagen. Men mer än halva serien återstår, det blir ett både kul och spännande race bland de tre i Supreme League i vår.

United spelade för övrigt strålande i första halvlek på White Hart Lane. Kvalitetspass hela tiden, inga spelare som hamnade i tidsnöd, suveräna positionsskiftningar. Andra målet, lite tursamt inprickat av Ruud van Nistelrooy, föregicks av ett grymt skönt samspel mellan Keane, Scholes och Giggs på mitten.

Ryan Giggs var min man under matchen, men Svennis fick utse Matchens Lirare och valde Scholes.

När Scholes skulle ta emot priset låg han redan i badkaret och satte upp en förvånad min:

– Jag? Jag var inte i närheten av att vara bäst idag.

Och Rio Ferdinand?

Jodå, han spelade hela matchen, blev lite utbuad av publiken (fast inte länge) och var precis som vanligt: stabil, utan misstag, mycket pålitlig.

Sir Alex Ferguson meddelade efteråt att han tänker låta Rio spela varje match tills avstängningen träder i kraft den 12 januari.

Sen får Rio en lång semester på åtta månader.

Peter Wennman