Nu borde även sir Alex inse att det är kris

FOTBOLL

Den gamle skottens nuna blir bara rödare och rödare, och i dag tror jag inte han är upplagd för skämt om sig själv eller sitt Manchester United.

Annat var det för bara några månader sen, i september, då han gärna skrattade åt att "för oss lär varje oavgjord match vara ett drama, varje förlust en kris...".

Efter 1-1 mot Fulham och nio poäng upp till Arsenal borde även Sir Alex Ferguson inse, att det är både drama och kris.

Det har definitivt inte varit Uniteds och Sir Alex Fergusons vecka, den senaste.

Så när det small två gånger på Highbury, innan Sir Alex knappt hunnit bänka sig på Loftus Road i en annan del av London, var detta bara en naturlig början på ett logiskt slut på den gamle mannens mardrömsvecka.

" Efter 1.33: Arsenal 1-0, Robert Pires på Fredrik Ljungbergs passning.

" Efter 3.25: Arsenal 2-0, Thierry Henry på Patrick Vieiras passning.

Ett svenskt-franskt samarbete som på 205 sekunder - och som tillsammans med att United bara lyckas få oavgjort, när det numera bara är segrar som räknas - redan nu gör slut på toppstriden i Premier League. Eller?

Inte för att jag tror att ett Arsenal, obesegrat efter 27 omgångar, kommer att släppa en niopoängsledning på de återstående elva, men nog kan jag väl ändå få påminna om fjolåret.

Om när Arsenal just den här helgen, exakt datum 2 mars, besegrade just Charlton med 2-0 (mål av Francis Jeffers och Robert Pires), och i och med denna seger ledde serien med åtta poäng före United och Newcastle.

Hur det slutade?

13 maj stod United som segrare - fem poäng före Arsenal, 14 före Newcastle. Det brukar sluta ungefär så.

I fredagens The Times läste jag en artikel av Oliver Kay, där han berättade (se ingressen!) om ett lättsamt samtal han haft med Sir Alex i september förra året, då han sa:

- Hösten 1996 förlorade vi fyra av fem matcher, och det resulterade i ett timslångt program i Radio 5: "The Demise of Manchester United" (Demise = frånfälle, död, tronskifte).

- Hur det gick? Det året vann vi bara ligan med sju poäng...

Men nu är Manchester United av 2004 varken som Manchester U 2003 elller för den delen Man U 1996-97.

Dessutom är årets Arsenal bättre än fjolårets Arsenal: i år inte en enda förlust i ligan - i fjol vid den här tiden fyra förluster.

Arsenals boss Arsene Wenger håller som vanligt en låg profil och pekade efter lördagssegern på att för sju matcher sedan låg hans lag tre poäng efter United:

- Det är en bra ledning, men du måste vara noggrann, och du måste fokusera på rätt saker.

Arsenal spelade fantastisk fotboll i tio minuter. 1-0-målet till exempel, Robert Pires 50:e för Arsenal, föregicks av ett 20-tal passningar inom laget, innan Ljungberg - mycket bra alla sina 74 minuter - kunde servera den målgivande.

Manchester United började också i stor stil. Sir Alex hade verkligen blandat i sin kortlek och satt Giggs, van Nistelrooy och mål-Howard på bänken. Dessutom placerat veckans syndabock Roy Keane som innerback intill den ende naturlige mittback han numera har kvar, Wes Brown.

Keane var helt ok, medan Brown blev ordentligt bortgjord vid Fulhams kvittering.

Med Rio Ferdinand avstängd i åtta månader - 18 mars får han förresten reda på om straffet kan bli avkortat... - och med Gary Neville nu avstängd i fyra matcher, så är det märkligt att United inte passade på att förstärka, när transferfönstret nyligen var öppet.

För naturligtvis betyder saknaden av Rio Ferdinand oerhört mycket.