De gräsliga grisarnas grymma huliganklubb - men jag hatar den inte

FOTBOLL

LONDON

"Alla hatar oss, alla hatar oss, men vad gör det?"

Gå inte på myten att det är AIK:s Black Army som uppfunnit den lilla glada trudelutten.

Det är Millwalls marschmusik.

Det är samma Millwall som nu gått till final i FA-cupen.

Jag hatar dem inte.

Vi måste skilja på två saker här:

Millwall som fotbollslag och Millwall som som stadsdel, som företeelse, som samlingspunkt för några av de värsta drägg som huligan-England nånsin sett.

Ska man döma ett ambitiöst och tappert fotbollslag efter deras supporters?

Ska man dra precis allihop över samma kam? Naturligtvis inte.

Men det som nu kommer att hända är mycket intressant i engelsk fotbollshistoria.

I ett läge när alla pratat om det nästan oövervinnerliga Arsenal, det stormrika Chelsea, al-Fayeds storsatsande Fulham, den uppkäftiga klassikern Charlton och gamla fina Tottenham är det plötsligt - av alla londonklubbar - Millwall som möter Manchester United i FA-cupfinalen den 22 maj.

Det är en praktsensation.

Millwall, de gräsliga grisarnas grymma huliganklubb, slog Sunderland med 1-0 i semifinalen i går och är därmed inte bara klart för finalen i Cardiff - laget får också spela i Uefa-cupen nästa säsong.

he Den - högriskområde

Fotbollseuropa darrar. Svansen som brukar följa Millwall är inte att leka med. Vad som kommer att hända i konfrontationen med Uniteds anhängare i samband med finalen är en sak - vad som sen händer när Millwall kommer till Tyskland, Holland, Italien, Turkiet eller Sverige är en helt annan.

Det kommer att bli trubbel.

Som åskådare kan du numera gå med dina barn i handen från i stort sett vilken engelsk arena som helst utan att bli attackerad. Men utanför The Den, Millwalls hemmaplan, är det fortfarande högriskområde.

För två år sen kom ett bottennapp: tusentals Millwallfans gjorde upplopp och slogs mot polisen efter en playoff-match mot Birmingham. 127 personer hamnade på sjukhus.

Det eviga hatmötena är derbyna mot West Ham, fienderna från andra sidan Themsen. När lagen möttes för några veckor sen, för första gången sen 1992, bevakades matchen av det största polisuppbådet på många år i Londons fotbollshistoria.

Fansen uppfödda med våld

Varför är det så? Alla lag har sina värstingar, huliganer och busar, men varför är Millwall särskilt drabbat?

Kanske för att Millwall faktiskt är en av de sista politiskt inkorrekta bastionerna i London, enligt Daily Mails expert David Thomas.

Den typiske Millwall-supportern är vit, heterosexuell och arbetarklass. Han är uppfödd med rasism och våld.

När den rika övre medelklassen håller på multinationella, sofistikerade klubbar i London är Millwall de gamla stenhårda varvsarbetarnas lag. De farbröder som en gång hade starka fackföreningar bakom ryggen och byggde sig en stabil position i samhället - bara för att se varv efter varv läggas ner och bli bittra, fattiga och stenhårda.

Det är kanske typiskt: När Millwall sökte ny manager inför den här säsongen valde man en man som just blivit utsparkad från sin klubb efter att ha slagit en lagkamrat på käften.

Den mannen är Dennis Wise, spelande manager. Vi har alla sett hur hårt han kan gå fram, både i Chelsea och i landslaget, och nu står han som symbol för det fightande, hatade, uppkäftiga Millwall i sydöstra London.

Jag kan tänka mig hur det kommer att smälla i skenbenen på mittfältet i FA-cupen: Dennis Wise mot Roy Keane och Paul Scholes...herregud.

Men jag vet vilket lag jag kommer att hålla på, av rent fotbollsmässiga skäl.

Inte är det Söööör Alex Fergusons lag i alla fall.

Finalen spelas 22 maj – United är storfavorit

Längre ned på sidan – mer fakta om finalen.

Peter Wennman