Henrys grymma show

Peter Wennman: Jag vet inte längre vad jag ska säga

FOTBOLL

LONDON

Vet inte längre vad jag ska säga om denne Thierry Henry.

Man borde kanske sjunga nåt?

"There"s a hole in the bucket, dear Henry, dear Henry" sjöng Harry Belafonte på sin tid - och nog fasen var det stora hål i Leeds-hinken på Highbury i går.

Fem stycken, närmare bestämt.

LEEDS HANN INTE MED För Jermaine Pennant (t v) och Gary Kelly i Leeds var det i går väldigt viktigt att hålla nollan. Att täppa till bakåt helt enkelt. Men mot Henry fanns inga motmedel. Klockan klämtar för bortalaget.
Foto: PRESSENS BILD
LEEDS HANN INTE MED För Jermaine Pennant (t v) och Gary Kelly i Leeds var det i går väldigt viktigt att hålla nollan. Att täppa till bakåt helt enkelt. Men mot Henry fanns inga motmedel. Klockan klämtar för bortalaget.

Målen regnade in i en strid ström.

Sällan har det läckt så betänkligt i botten på ett kärl som egentligen bara hade en uppgift: att åka till London och täppa till så gott det går och hålla tätt och hoppas på en poäng.

En enastående uppvisning

Men när Arsenal avslutat sitt sång- och dansnummer med Leeds "försvar" som häpna åskådare stod det 5-0 på siffertavlan - och fyra av målen kom från Thierry Henrys fötter.

Det var en enastående uppvisning i sitt slag:

Det var första gången en Arsenalspelare gjorde fyra mål i en Premier League-match.

Det var Henrys 26, 27, 28 och 29:e mål i ligan.

Det innebar att han kom upp i totalt 150 mål i Arsenals tröja.

Det var, i samtliga fall, fullträffar som var nästan straffbart eleganta i sin franska nonchalans.

Jag brukar säga att Henry knäcker mig som fotbollsbedömare.

Ser ibland ointresserad ut

I bland ser han fullständigt ointresserad ut, hade det funnits fickor på hans fotbollsbyxor är jag säker på att han skulle köra ner händerna i dem och spatsera omkring som på en söndagspromenad - ända tills han finner en passning som är värd besväret att springa på.

Och så kommer han plötsligt in i ett sånt där stim.

Förra fredagen, Good Friday i Storbritannien, sköt han tre mål mot Liverpool.

Nästa fredag, i går, blev ännu bättre: The Great Friday.

Fyra mål - 2-0, 3-0, 4-0 och 5-0.

Hans andra, på straff, var en nästan förnedrande historia:

Han sprang fram till straffpunkten och bara chippade bollen mitt i målet.

Leeds målvakt Paul Robinson låg nånstans vid höger stolpe.

Självförtroende och kraft

Hans fjärde var en uppvisning i självförtroende och genombrottskraft.

Hur stoppar man en kille som springer snabbare MED bollen än de andra gör utan?

Trots att han tappade balansen i sista steget flippade han bollen förbi Robinson.

Det var grymt, kanske Henrys största show hittills på Highbury.

- Jag får tacka mina lagkamrater... jag fick strålande passningar hela tiden och det är ett sant nöje att spela med såna kvalitetslirare, sa Henry efteråt.

Ja, ja.

Uppvisningen var av den sorten att Leeds hårt pressade stjärnor kramade om Henry efteråt. I bland vet man helt enkelt när man måste buga sig för övermakten.

Leeds hade en bra period direkt efter Robert Pires 1-0-mål, men sen sög Arsenals blixtsnabba one-touch-football musten ur dem.

Hängde inte med i svängarna

Det fanns för få försvarare som hann med i svängarna bakåt, för många stora hål i den där hinken.

Själv hade jag trott på en skaplig chans för Leeds i den här matchen, eftersom laget kämpar för sin existens i ligan och har visat bra form på sistone.

Men det är uppenbarligen alldeles för stor klasskillnad på toppen och botten i Premier League just nu.

Och så finns det ju bara en Thierry Henry.