Ett London i rött och vitt

Sportbladet i Arsenal-land i natt: Vi blir ännu bättre nästa år

1 av 3
ARSENALS SUPER-SÖNDAG När ligaguldet blev klart i går kväll stormade fansen ut på gatorna i norra London. Sportbladets Peter Wennman hakade på - och fick uppleva en magisk natt med tutande bilar och vrålande, överlyckliga supporters.
FOTBOLL

LONDON

Det var en alldeles vild, galen och rödvit natt i norra London.

Arsenals fans levde rövare runt Highbury och hela vägen längs Upper Street, stadsdelen Islington var en enda stor festplats för The Gunners, och en sak är klar:

Sopgubbarna hade en del glas och tomburkar att plocka upp från gatorna i morse. Men det fanns ju onekligen anledning att fira.

Ligamästare med fyra omgångar att spela, 34 matcher i rad utan förlust - inte undra på att det var sanlöst roligt att hålla på Arsenal i går.

Och till råga på allt säkrades ligaguldet på lokalrivalen Tottenhams hemmaplan, White Hart Lane. Ingenting blir bättre än så för en Gunners-supporter.

- Det var det läckraste av alltihop, att vinna Premier League mitt framför näsan på Tottenhams fans. Det här är den bästa dagen i mitt liv, tjoade James Connaugh med ölburk i hand och rödvit tröja på.

Karnevalsyra

När Sportbladet kom till Upper Street, mitt i Arsenalland, sent i går kväll möttes vi av rena karnevalsyran.

Där hade en ung man klättrat upp på taket till en dubbeldäckare, buss nr 19 till Picadilly Cirkus, han stod där och skrek i megafon och viftade med en enorm Arsenal-flagga och orsakade stopp i trafiken.

Han vägrade hoppa ner och busschauffören kunde inte köra med en fripassagerare på taket - så det blev ingen ordning på det hela förrän farbror polisen kom och skrämde ner den lycklige våghalsen.

Längs hela gatan kom tutande bilar med rödvita flaggor utstuckna genom tackluckor och öppna vindrutor.

Det var ett evigt sjungande och skrålande"

- There´s only one team in England, there´s only one team in Eeeengland!

Öl och champagne

Utanför den gamla puben The Old Parr´s Head var det full rulle. Det är en samlingsplats för den sortens arsenalfans som fortfarande vill kalla sig working class heros.

Stadsdelen Islington har moderniserats på senare år, det har blivit en mix av nyrika och gammal arbetarklass, och det är inte alltid de två grupperna kommer så bra överens - även om de flesta håller på samma fotbollslag.Längs Upper Street trängs nu de gamla, fina stampubarna med nya, eleganta vinbarer och dyra krogar - så medan det pågick ett vilt firande på vissa pubar satt det strama kostymer och drack champagne på de flottare ställena.

Bröderna Mark och Martin Fulwaldon njöt i den varma londonkvällen:

- Vilken underbar dag! Det blev lite trubbel utanför White Hart Lane efter matchen, lite slagsmål så där, men vi klarade oss undan, säger de.

Deras idol i detta så suveräna Arsenal heter inte Thierry Henry - utan Patrick Vieria.

- Hjärtat i laget!

Och Fredrik Ljungberg?

- Vi gillar Freddie, men som ni såg i dag klarar vi oss utmärkt utan honom, tyckte Martin.

Lite vid sidan av de andra stod Michael och Hugh med rödvita halsdukar och höll ett lite lugnare tempo i själva firandet.

- Vi hade hoppats på en trippel i år, men det här duger mer än väl. Det bästa är att vi har ett lag som kommer att bli ännu bättre nästa år.

Utanför huvudentrén till Highbury hade den hårdaste kärnan av Arsenals fans samlats, de stod tätt sammanpackade i hundtalas, hårt bevakade av polisen, och vrålade "Vieeeira, ooh, ooh" som om de vore en samling klonade Lasse Lönndahlare som sjöng "Volare" för tiotusende gången.

Men till och med sånt får man väl svälja en sån här underbar, rödvit festnatt.

Peter Wennman