Ronaldo - minst lika bra som Beckham

Sportbladets Peter Wennman: Han har samma "star-quality".

FOTBOLL

LONDON

Vi trodde nog kanske att det skulle bli Dårarnas paradis.

Men kampen mellan Millwalls Dennis Wise och Manchester Uniteds Roy Keane/Paul Scholes spårade aldrig ur. I stället blev det en FA-cupfinal i de flyfotade lirarnas tecken.

Det var egentligen det enda som inte följde ett redan färdigskrivet manus.

Många hade nog trott att det skulle bli en benknäckarfest nånstans i trakten utanför Millwalls straffområde.

Millwalls spelande manager Dennis Wise, en av de värsta retstickor som skådats i brittisk fotboll de senaste åren (är han släkt med Tie Domi i Toronto Maple Leafs?), mot de många gånger så oslipade hårdingarna Keane och Scholes - vem skulle bli utvisad först?

Svaret blev: ingen.

Veteranen Wise fick ett gult kort och hade ett par intressanta brottningsmatcher med Scholes, dessutom ett par stämplingar (mot Giggs och van Nistelrooy) som tangerade det barnförbjudna - men särskilt mycket mer var det inte.

I stället kom det unga, fräscha, tekniska inslaget i United att fälla avgörandet.

Säger bara: Cristiano Ronaldo!

19-åringen har inte tidigare tillhört mina favoriter, de sprattlande benen har lovat mycket men inte åstadkommit mer än ett förväntans sus i publikhavet.

Men han har växt och växt under de senaste månaderna, och i Cardiff i går visade han definitivt att han har fler tricks än överstegsfinter i sin bok.

Ronaldo har "star-quality"

Ronaldo, den förste portugisen i en FA-cupfinal, var bäst på plan. Han var dessutom så överlägset skicklig under långa perioder att jag tänkte: Killen är redan minst lika bra som David Beckham. Han får mer uträttat och skapar fler farliga målchanser än vad Beckham gjorde i tröja nummer 7 under sitt sitt sista United-år.

Ronaldo har också samma slags "star-quality" inom sig, killen kommer att bli precis hur stor som helst framöver.

Den unge portugisen kom till spel i gyllene skor, och han lät dem tala. Men det var med huvudet han spräckte nollan precis innan halvtidsvilan i går. Han smög upp bakom ryggen på en intet ont anande Dennis Wise och nickade in 1-0 på Gary Nevilles inlägg, och i den sekunden sprack Millwalls drömmar om en alla tiders sensation i cupfinalen.

Andra halvlek... ja, hela matchen... blev i stället en enformig historia där skillnaden mellan Premier Leagues topp och mitten av division I exponerades mycket tydligt.

När Ruud van Nistelrooy gjorde 2-0 och 3-0 och spikade Uniteds elfte FA-cuptriumf genom tiderna hade jag redan börjat zappa över till den skotska cupfinalen på en annan tv-kanal.

Och det var typiskt: När van Nistelrooy gjorde sin plikt i Cardiff höll en annan europeisk skyttekung show på Hampden Park i Glasgow.

Henrik Larsson, i sin sista tävlingsmatch för Celtic, stal den brittiska cuplördagen med sina två mycket eleganta mål mot Dunfermline.

Jag tror aldrig jag hört en svensk fotbollsspelare få så många lovord som Henrik Larsson fick på Sky Sports i går. Hyllningarna var av den sorten att man nästan fick en tår i ögat.

Och medan Celtics fans sjöng "You´ll never Walk Alone" under ett regn av grönvitt konfetti och gav sin hyllning till guden Larsson tog Manchester Uniteds lirare mot FA-cuppokalen ur Sven-Göran Erikssons händer.

Lite svenskt var det alltså både här och där.

Synd bara att den där Ronaldo inte har svenskt pass. Vi kunde ha skaplig nytta av honom.

Peter Wennman