Här tar Wigan upp jakten på Chelsea

Premier Leagues svar på Gefle - tio gånger om

FOTBOLL

Några av er fotbollsfans var säkert ute i helgen och skrålade och skrek "Halloweeeen", och det må vara er unnat.

Själv satt jag framför tv:n i går kväll och skrek:

Hallå...Wiiigan!

Nu spökar det väl?

UTMANAR MÄKTIGA MÄSTARNA Wigan är tvåa i Premier League - fem poäng före storklubbar som Arsenal och Tottenham. Nykomlingen har nio raka matchen utan förlust och jagar nu regerande ligamästarna Chelsea i tabelltoppen.
Foto: AP
UTMANAR MÄKTIGA MÄSTARNA Wigan är tvåa i Premier League - fem poäng före storklubbar som Arsenal och Tottenham. Nykomlingen har nio raka matchen utan förlust och jagar nu regerande ligamästarna Chelsea i tabelltoppen.

Det är ju faktiskt helt sanslöst:

SJÄTTE raka segern för lilla Wigan Athletic i Premier League,

2-0 borta mot Portsmouth på Fratton Park.

Jag har skrivit det förr:

Nu är det dags att ta den här så falskeligen blyga nykomlingen på allvar.

Jag är säker på att alla ligans managers när de studerade höstens spelprogram tänkte att..."jaha, då har vi Wigan där i november, bra...tre poäng att räkna in", men hoppsan kära du så fel man kan ha.

"Latics" har nu visat att man inte bara är en sån där pigg och entusiatisk new-kid-on-the-block som spelar som världsmästare i tre omgångar och sen klappar ihop - laget HAR verkligen klass, kvalitet och en mognad som garanterar att det blir spel i högsta serien också nästa säsong.

Inte bara det:

Wigan kan fortsätta att slåss i den absoluta toppen.

Vi är ju kanske lite fördomsfulla här. Vi tror att Wigan, som knappast har en svensk fan club som ens fyller charkdisken på Ica, är ett fattigt, ynkligt bondgäng med en hemmaarena i nivå med Bårsta ip i Södertälje.

Men så är det ju inte riktigt.

Jewell kronjuvelen

Wigan (mer bekant för rugby) har en av Englands läckraste och modernaste arenor i JJB Stadium, de blåvita har byggt sin verksamhet på stadiga fundament, har en stark och bred (om än icke särskilt namnkunnig) trupp och en (numera) mycket respekterad manager i förre liverpoolspelaren Paul Jewell.

Många menar att det är Jewell som är kronjuvelen i det Wigan som nu ännu stadigare parkerar på andra plats i tabellen. Bara sex poäng efter Chelsea - det Chelsea som Wigan var sekunder att ta poäng av i seriepremiären.

Och visst: det är en speltaktiskt triumf det handlar om så här långt, inte individuella glansnummer.

Wigan är Premier Leagues svar på Gefle IF, fast tio gånger om:

Spelare som ingen-vet-vad-de-heter men som står på millimetern rätt i försvarande position, som aldrig har krav på sig att utföra en Zlatan-dribbling, som likt rusande barn tar varje kontringsmöjlighet på samma allvar som en öppen dörr till Gröna Lund.

Det är så långt ifrån prestationsångest man kan komma.

Jag säger bara:

Pascal Chimbonda, försvararen som nickade in 1-0 i går. Vilket fynd! Hur kunde jätteklubbarna missa honom?

Och Jason Roberts, han som varit skadad och egentligen inte skulle spela...snacka om att vara iskall vid 2-0!

Hela lördagen gick jag och såg fram mot dagens möte mellan Manchester United och Chelsea, men i natt, när alla spökande helgon gått och lagt sig, började jag redan bli sugen på en annan match: Wigan-Arsenal lördagen den 19 november.

Ni hajar varför.

Som en hockeykontring...

Arsenal liknade en rund och fin miljon i 3-1-matchen mot Sunderland, Thierry Henry var makalöst läcker och Robbie van Persie såg ut som en kommande världsartist i Gunners anfall. Det är ett radarpar bättre än Bob Hope och Bing Crosby på gång där. Och de blixtsnabba spelvändningarna såg välbekanta ut igen, när Pires passade van Persie som skarvade till Lauren som passade till Henry som gjorde mål...då såg det ut som en tjeckoslovakisk hockeykontring mot Sovjet i hockey på sjuttiotalet. Fullständig perfektion.

Så:

Wigan mot Arsenal nästa gång. Mycket intressant.

Peter Wennman