Wennman: Best skulle varit lysande i årets Manchester United

1 av 2
Chelsea och hela England hyllade George Best med en tyst minut i går.
FOTBOLL

Premier League stod stilla i en tyst minut för George Best, det tårades i ögon framför tv-apparater världen över och jag tror banne mig att ligans samlade råskinn blev snälla för en dag av ren respekt för en bollartist.

Själv hade jag en klump stor som en brylépudding i halsen.

Hade det inte varit för Robbie van Persie hade den suttit kvar än.

Vi kan väl fastslå att lördagsomgången inte blev mycket spralligare efter den där inledande tysta minuten, det var rätt medioker underhållning på de flesta håll.

Och framför allt: Mycket förutsägbara resultat.

Bortser man från att Chelsea spelade i vita tröjor och svarta byxor och Tottenham i gulsvart och vitt hände ingenting annorlunda. Till och med en usel tippare som jag prickade in de inledande sex PL-matcherna på stryktipskupongen - utan ens en halvgardering. Att jag sen ändå bara fick nio rätt (vad trodde ni) är en annan sak.

Vi fick se ett Arsenal som lätt avfärdade Blackburn (3-0), ett Liverpool som vann på tålamod mot Manchester City borta (1-0), ett Chelsea som gjorde vad som behövdes i Portsmouth (2-0) och ett Tottenham som klokt nog tog Wigan på blodigaste allvar och bortavann med 2-1.

Lägg till väntade segrar för Aston Villa och Birmingham och ni har en lördag kemiskt fri från sensationer.

Enorm utvekling

Det bästa med det är att man kan unna sig lyxen att spekulera i sånt som ingen vet svaret på.

Till exempel i frågan om den just avlidne George Best:

Skulle han ha platsat i något av topplagen i Premier League idag?

Innan ni vrålar "JA!" är det två saker vi ska komma i håg:

4 Fotbollen har utvecklats enormt under de senaste åren. På alla fronter. Taktiskt, träningsmässigt, medicinskt, individuellt. Det är nya fantastiska trick varje vecka från superstjärnorna i de stora europeiska ligorna. Topplagen omsätter oerhörda pengar och har inte råd med några svaga punkter. Det finns inga rundningsmärken kvar.

4 George Best var inte alltid lika läcker som i de filmklipp som nu vevas i hans minne. Vi får bara se de briljanta ögonblicken. Det blir ju så vare sig du heter Nacka eller Best - vi får aldrig se felpassen från de matcher då inspirationen tröt eller motståndarbacken var för bra. Vi får se en elegant slalomåkning mellan försvararna och ett tjusigt mål - men aldrig de där gångerna då stjärnan glömde att jobba tillbaka i defensiven eller slarvade med bollen. Vi får heller aldrig, som i fallet Best, se när han kommer stupfull till en match med Hibernian och skickas hem i taxi. Med den livsföringen skulle det bli rätt tufft att ta en plats i ett av dagens storlag.

Så jag är alltså skeptisk?

Inte alls.

Hade vi stannat där skulle det blivit ett torftigt resonemang.

Bests talang hade räckt

Vi måste röra oss mellan dimensionerna. Vi måste ställa Bests fotbollsgeni mitt i den verklighet som råder idag - med den hårdare träningen, den medicinska kontrollen, de tuffare kraven. Sen måste vi fråga oss: med samma förutsättningar som alla andra av dagens fotbollsartister, skulle Bests talang räckt för att gå in och dominera i årets Manchester U?

Mitt svar är:

Självklart. Han skulle ha varit lysande.

Det är ungefär samma sak som att fråga om Sven Tumba hade platsat i en kedja med Peter Forsberg och Mats Sundin. Det är klart att han hade - med den talangen. Om han bara varit född lite senare och kunnat konkurrera på samma villkor.

Finns det då nån ny Best på gång i brittisk fotboll? Nja...bestar finns det, hur många som helst. Men det är egentligen bara Wayne Rooney som har egensinne och

spelfantasi nog att vara i närheten. Det mesta av grannlåten sköter utlänningarna om. Som Robbie van Persie, inhopparen som gjorde gårdagens snyggaste mål (Arsenals 3-0) och fick mig att svälja den där klumpen i halsen.

Nån Best blir han kanske aldrig. Men han var i alla fall bäst en liten stund igår.