Sportbladet granskar: De fem senaste på Englands värsta jobb

FOTBOLL

LONDON

Gillar du trygghet på jobbet?

Då är tjänsten som förbundskapten för engelska fotbollslandslaget inget för dig.

Sedan Bobby Robson lämnade jobbet 1990 har fem personer varit ordinarie förbundskaptener, samtliga mer eller mindre bortjagade av pressen.

Sportbladets Christoffer Bjäreborn har tittat närmare på hur det gick till

Sven-Göran Eriksson, 57

Period som förbundskapten: 2001–juli 2006

Facit: 59 matcher – 34 segrar – 15 oavgjorda – 10 förluster.

Vinstprocent: 57,6.

Framgång: Kvalade in till VM-slutspelet 2002, bland annat efter en 5–1-seger mot Tyskland, i München. I VM blev det förlust mot Brasilien i kvartsfinal, 1–2. Kvalificerade sig även för EM 2004, då blev det förlust på straffar mot Portugal, återigen i kvartsfinal.

Skandaler: Uppmärksammade kärleksaffärer med TV-presentatören Ulrika Jonsson och FA-sekreteraren Faria Alam, samtidigt som han varit sambo med Nancy Dell´Olio. Öppnade sitt hjärta för en person som han trodde var en stenrik shejk och framtida arbetsgivare, men som visade sig vara en förklädd reporter från News of the World.

Då fick han gå: Sent i måndags kväll kom beskedet att Svennis lämnar sitt jobb efter sommarens VM. Ett av huvudskälen är de uttalanden han gjorde för den förklädde reportern där Svennis bland annat förde vidare personliga konversationer med spelare som David Beckham och Michael Owen, och dessutom sa att det förekom korruption inom engelsk fotboll.

Kevin Keegan, 54

Period som förbundskapten: 1999–00

Facit: 18 matcher – 7 segrar – 7 oavgjorda – 4 förluster.

Vinstprocent: 38,9.

Framgång: Vände den negativa EM-kvaltrenden med en 3–1-seger över Polen och ledde sedan laget till EM-slutspelet i Holland/Belgien 2000.

Skandaler: Kritiken växte snabbt mot honom då många ansåg att han inte hade den taktiska kompetensen att leda ett landslag med ambitionen att vinna stora mästerskap.

Då fick han gå: Utslaget mot Rumänien (2–3) i EM-slutspelet. När England sedan i oktober förlorade första VM-kvalmatchen mot Tyskland, Englands sista landskamp på gamla Wembley, lämnade Keegan sin post.

Glenn Hoddle, 47

Period som förbundskapten: 1996–99

Facit: 28 matcher – 17 segrar – 6 oavgjorda – 5 förluster.

Vinstprocent: 60,7.

Framgång: Ledde England till VM-slutspelet i Italien 1998. Där blev man utslagna mot Argentina i matchen där David Beckham blev utvisad. Har den nästhögsta vinstprocenten av samtliga engelska förbundskaptener, efter Alf Ramsey (61,0).

Skandaler: Uteslöt Paul Gascoigne från truppen. Inkluderade en healer vid Eileen Drewery vilket fick tabloidpressen att kalla laget för ”The Hod Squad”. Sa i en intervju med The Times att handikappade människor straffades för synder i ett tidigare i liv.

Då fick han gå: Inledningen på EM-kvalet 1998 var en besvikelsen. Droppen var hans ökända uttalande om handikappade personer.

Terry Venables, 63

Period som förbundskapten: 1994–96

Facit: 23 matcher – 11 segrar – 11 oavgjorda – 1 förlust.

Vinstprocent: 47,8.

Framgång: Krossade Holland med 4–1 i EM på hemmaplan 1996. Laget fortsatte fram till semifinal där man förlorade på straffar mot Tyskland. Fick mycket beröm för sin förmåga att motivera och se taktiska detaljer.

Skandaler: Venables tveksamma affärer vid sidan av fotbollen gjorde att han fick titeln ”coach” istället för som i normala fall ”manager”.

Då fick han gå: Affärerna blev ett ständigt orosmoment för Venables och England och han lämnade jobbet efter EM-slutspelet 1996.

Graham Taylor, 61

Period som förbundskapten: 1990–november 1993

Facit: 38 matcher – 18 segrar – 13 oavgjorda – 7 förluster.

Vinstprocent: 47,4.

Framgång: Tog England till EM-slutspelet i Sverige 1992. Väl där uteblev framgången.

Skandaler: Bänkade Gary Lineker i hans sista landskamp, mot Sverige i EM 1990, vilket gjorde att Lineker aldrig fick chansen att slå Bobby Charltons målrekord, 49 mål, i engelska landslaget. Detta gjorde bland annat att mäktiga tabloiden The Sun vände sig emot honom. Gick med på att filmas under ett VM-kval, vilket innebar ett svårt bakslag för hans auktoritet, bland annat på grund av hans språk.

Då fick han gå: I november 1993 stod det klart att England skulle missa VM-slutspelet i USA. Då var det slut för Taylor.

FOTNOT: Howard Wilkinson har lett det engelska landslaget i två matcher som så kallad ”caretaker” (en förlust 1999, en oavgjord 2000). Peter Taylor har haft samma roll i en match (en förlust 2000).

Läs mer:

Christoffer Bjäreborn