Förödmjukelsen är över

Peter Wennman: …men Svennis lät sig aldrig luras

FOTBOLL

När Sven-Göran Eriksson presenterades som Englands nye manager skrev Daily Mails fotbollskrönikör Jeff Powell:

"Englands förödmjukelse känner inga gränser. Inser ni hur djupt detta förolämpar vår nations stolthet? Vi har sålt vår födslorätt neråt fjorden till, till ett land med sju miljoner släggkastare och skidåkare som lever halva sina liv i mörker".

Det är fem år sen jag satt i London och läste de där klassiska raderna, jag vidarebefordrade dem hem till Sverige och tillade för säkerhets skull att Mr Powell måste vara en idiot.

Jag har inte nödvändigtvis ändrat uppfattning på den punkten, men en sak måste man ge Daily Mail-mannen credit för:

Han har, tillsammans med några ytterst få andra i det engelska pressdrevet, behållt sin grundnegativa inställning till Svennis och varit konsekvent i sin misstänksamhet- från dag ett fram till nu.

De flesta andra har varit vindflöjlar som bytt åsikter från dag till dag.

Stod på barrikaderna

Många har varit extremt elaka i sina kommentarer, som Steven Howard i The Sun, John Sadler i samma tidning, Brian Woolnough i Daily Star, Oliver Holt i Daily Mirror, Martin Samuel i News of the World och ungefär femtio man till som skriver i samma stil - men de har också hyllat Svennis när vindarna blåst åt det hållet. De stod högst på barrikaderna och vinkade med den svenska flaggan efter Englands 5-1-seger mot Tyskland i München.

Så, det som frågan gäller:

Är det verkligen det fruktade DREVET, den engelska fotbollsjournalisterna, som drivit Svennis till vansinne och fått honom att säga upp sig?

Lyckades de till slut knäcka honom så som de knäckte företrädarna Kevin Keegan, Glenn Hoddle, Graham Taylor och...ja, i stort sett alla som nånsin varit förbundskaptener för England?

Inte i samma fack

När inte ens Sir Alf Ramsey, mannen som förde England till VM-guld 1966, undgick att till slut bli kallad "clown" och "dåre"...hur stora var Svennis chanser att överleva?

Nja, jag är inte så säker på att vi ska placera Sven-Göran Eriksson i samma fack som alla de andra.

Drevets makt är oerhört stor, det har jag påpekat i mängder av artiklar de senaste åren. De engelska krönikörer som sitter med de mäktigaste pennorna i sina händer tycker sig kunna styra utvecklingen åt det håll de själva vill, det har med den brittiska tidningskulturen att göra, och de är vana vid att få sin vilja fram.

Som ett färskt exempel kan jag nämna presskonferensen inför mötet England-Österrike i Manchester i oktober, då den respekterade kolumnisten Matt Dickinson från The Times viskade till mig:

- Titta på Sven. Han är handlingsförlamad. Vi borde ha sparkat honom direkt efter EM i Portugal.

"Vi borde ha sparkat honom"...ni förstår alltså vad det handlar om.

Men, och här måste det alltså komma ett men, vi måste nu slå fast att Svennis aldrig blev ett offer för de krävande, sura och desillusionerade fotbollsjournalisterna.

De kom aldrig åt honom.

De gillrade sina fällor, de lismade och fjäskade och försökte med alla trick i boken, men Svennis lät sig aldrig luras. Han höll alla på armlängds avstånd. Han behandlade alla lika. Han vägrade uttala namnet på en enda medlem av fotbollsdrevet, om han så råkade hamna i stolen bredvid under en fyratimmars flygresa. Han småljög när det krävdes, slingrade sig, sa "goddag yxskaft" tio gånger under varje presskonferens, strök bort ett hårstrå från armanikostymen när drevet skyfflade mjäll från slitna tweedkavajer, behöll en envis distans till drevet på ett sätt som hans företrädare aldrig orkade göra.

Jag vill inte gå med på att det engelska fotbollsdrevet nu kan rista in en ny skåra i gevärskolven.

Det finns ju fler avdelningar på en tidning.

Vad har skadat honom mest?

Svennis är ett offer för skvallerspalterna, för söndagstabloider som News of the World och Sunday Mirror. Det är dessa tidningars reportrar som avslöjat allt det som skadat Svennis mest: Ulrika-affären, Faria Alam-affären, Shejk Fejk-affären.

När en FA-talesman uttalade sig i tv i går och sa att "nu måste fotbollen komma till tals med medias allt för stora inflytande" borde han alltså ha ställt sig själv två frågor:

1) Vilka skriverier är det som skadat Svennis mest?

2) Vems fel är det att dessa artiklar författats, som har ertappats med brallorna nere?

Svennis sa på presskonferensen i går att mediacirkusen kring hans person blivit för stor, att han var trött på att läsa om sitt privatliv i tidningarna.

Då kunde han hållt både gylfen och käften stängd.

Jag bodde i England när Ulrika-bomben exploderade, och jag kan ärligt säga att de flesta engelska fotbollsjournalisterna blev både chockade och besvikna över att en person som de börjat betrakta som Mr Perfect, en riktig hjälte, kunde göra bort sig så.

Svennis föll från världens topp till...tja, nåt annat.

"Vi var alla så nöjda"

En av hans uppbackare i pressen, krönikören Paul McCarthy i Sunday People, skrev:

"Jag tror jag föredrog tiden då en engelsk manager sparkades för att han hade för få hjärnceller. Här hade vi nu fått en glimt av det förlovade landet...och så rycks allt undan. Klart att alltihop var för bra för att vara sant. Vi var ju alla så nöjda. Sven antogs vara smartare än de andra. I stället föll han i fällan för alla kändisars livsstil. Om du inte vill ha insyn i ditt privatliv, dra då inte av dig Umbro-shortsen när det kommer en känd blondin i din väg! Jag hoppas nu att han lär sig att leva utan sina testiklar, nu när Nancy bär dem som örhängen".

Sen är det en annan sak:

Den här bluffgrejen med shejken i Dubai måste ha kommit som en present från högre makter för Lucky Sven. Nu fick han anledning att säga upp sig - MED FALLSKÄRM - och ändå behålla jobbet över VM. Vilket flyt! Han skulle ju ändå ha hoppat av i höst!

Ska vi verkligen vara säkra på att drevet vann den här matchen?

Jeff Powell på Daily Mail kanske inte gillar släggkastare och skidåkare och folk som lever halva sina liv i mörker, men såna människor kan också vara jävligt smarta.

Läs mer:

Peter Wennman