BONDTÖLP!

Wennman till rasande attack mot Wenger

FOTBOLL

En bondtölp är en bondtölp, om än i vit skjorta och slips.

Arsenals hyllade manager Arsene Wenger uppträdde som den värsta sortens läktardrägg i derbyt mot Tottenham (1-1).

Mannen borde bötfällas och be fotbollen om ursäkt.

Ena dan är det José Mourinho som uppträder som en pajas, nästa är det Sööör Alex Ferguson som får ett vansinnesutbrott och kastar skor i huvudet på spelarna (fast det var ett tag sen nu) och tredje dan är det den skenheligaste av dem alla, Arsene Wenger, som uppträder som en korkad supporterslyngel.

Här sitter vi med våra armband och älska fotboll-kampanjer, här slår vi ner på allt otyg som besudlar sporten och predikar värdet av att uppträda snyggt, och så finns det berömda tränarmiljonärer som står i sina kostymer och beter sig som barnungar.

Tycker Arsene Wenger att han är ett föredöme när han protesterar som en idiot mot ett fullt korrekt baklängesmål, uppträder direkt hotfullt mot Tottenhams manager Martin Jol, lämnar arenan utan att tacka för matchen - och efteråt anklagar Tottenham för att vara en samling skamliga lögnare?

På ett sätt var det alldeles utmärkt det som skedde på Highbury:

Äntligen fick den stora massan se vad som döljer sig bakom masken hos denne Arsene Wenger. Han har klarat sig länge nog med sin helgonstämpel, trots att många (inte minst alla Wenger-hatare som mejlat mig) påpekat att han inte är den Bussige Farbror Bosse som han framställts som.

I motgång är det Wenger mot världen

Wenger är en alldeles utmärkt man att vistas i närheten av så länge det går bra för Arsenal. Han är lättintervjuad och trevlig när han är avslappnad, och han har - vilket faktiskt inte alls har med saken att göra - gjort ett fantastiskt jobb med att skapa det "nya Arsenal".

Men så fort saker och ting går emot eller inte sker på hans villkor är det kört. Då förvandlas Wenger till en vrång, enögd tjurskalle som ser fiender överallt. Då är alla ute efter Arsenal. Då är det Wenger mot resten av världen.

Banne mig om jag inte börjar förstå varför det är så många andra tränare i ligan som hamnar i ordkrig med honom - konflikter som "de andra" brukar få skulden för. Den skenhelige klarar sig alltid, "han är ju så trevlig".

Uppträdandet mot Tottenham var bedrövligt.

Ni som såg på tv vet bakgrunden:

I en närkampssituation föll två arsenalspelare, Eboue och Gilberto, varefter den förstnämnde bestämde sig för att ligga kvar i gräset och ha ont. Tottenhams Edgar Davids fortsatte med bollen, under publikens burop, och passade till Robbie Keane. Som gjorde 1-0 för Spurs.

Alltså ytterligare en sån där grej som blivit så vanlig nu (nästan i varje match, varför var det inte så förr?): om en motståndare ligger skadad förväntas du spela ut bollen över sidlinjen, om du så är helt fri och motståndaren bara drabbats av en fotvårta.

Dumheter!

Fullständig idioti!

Med den logiken är det bara att ligga kvar och simulera skada om du ser att det andra laget är på väg att skapa en målchans. Det går ju inte. Fotbollen förlöjligar sig själv.

Att stora delar av publiken inte har fattat det här, det märker man ju också på de allsvenska arenorna. Nån måste alltså gå ut nu och offentligt förklara vad som måste gälla:

Om en spelare vrickar foten är det inte motståndarnas problem. De ska fortsätta spela. Annars tas det här spelet och dess fantastiska skådisar till nya, pajasartade nivåer. Det är bara den skadade spelarens lag som ska tjonga bollen död. Såvida det inte är en uppenbart allvarlig skada, det är en helt annan sak.

Man trodde att en person som Arsene Wenger begrep det. Men nej. Han tog alla chanser att anklaga Tottenham för fusk och såg ut som om han tänkte nita Martin Jol mitt under matchen. Och efteråt fortsatte han gnället och påstod att Spurs mål var en "disgrace".

Usel laguttagning - dålig moral

Det fanns bara en disgrace på Highbury och det var Arsene Wenger.

Hur han kunde sätta Thierry Henry (och Ljungberg, Fabregas, Hleb och Eboue) på bänken från start är totalt obegripligt. Skulle Henry, som var skadad halva hösten och fick vila länge mot United förra veckan, vara så fullkomligt slut att han inte skulle orka spela både i går - och mot Villareal på tisdag?

Är inte det att kraftigt underskatta Henry? Som dessutom ville spela själv?

Nu hade Wenger turen att få se denne makalöse spelare komma in med halvtimmen kvar och göra kvitteringsmålet på den enda chans han hade. Men var det rättvist? Nej.

Jag har inga barn ihop med vare sig Arsenal eller Tottenham, men nu kommer jag att hålla tummarna för att Spurs grejar fjärdeplatsen i ligan (vinst i de två sista matcherna räcker). Om det sen räcker för Champions League återstår att se. Skräckscenariot för Spurs är ju att komma fyra - samtidigt som Arsenal vinner finalen i Champions League. Då hamnar Tottenham utanför i alla fall.

Jag unnar inte Arsene Wenger

det, inte efter gårdagens uppvisning i usel laguttagning och dålig ledarmoral.

Peter Wennman