En snurrig dag

Wennman: Jag måste inbilla mig en massa saker...

1 av 5 | Foto: Scanpix
Cole i Chelsea.
FOTBOLL

Vet inte vilka usla ursäkter jag ska komma med här, jag har inte hittat nåt litet kuvert med ett vitt pulver på toalettgolvet och det är ingen som spetsat kaffet i smyg, men faktum är:

Jag hallucinerar.

Jag ser folk i fel färger och en tabell som är upp och ner (nästan).

Ta det här med Ashley Cole, till exempel.

Den mannen har i alla fall för mig varit en Mr Arsenal i flera år, men efter en timmes spel på Stamford Bridge (2-1 mot Charlton) gjorde han plötsligt entré i Chelseas blå dräkt. Det kändes konstigt. Det måste ha varit drag i den där drogen, ty det såg faktiskt ut som om det var på riktigt.

Eller ta William Gallas, Chelseas fransman...ett tag tyckte jag mig se honom i Arsenals rödvita dress i hemmamötet med Middlesbrough. Herregud, jag måste ha kastat mig ut på en flygtur genom ett öppet transferfönster.

Och som om det inte vore nog:

Arsenal nådde bara 1-1 mot Boro och i min dimmiga värld tyckte jag att det var en exakt repris från premiären mot Aston Villa.

Sen yrade jag vidare och trodde mig tidigare på dan ha sett Everton spöa Liverpool med 3-0 i superderbyt på Goodison Park.

Det var mycket på en gång. Jag inbillade mig att det missades tre (!) straffar i 0-0-mötet mellan Sheffield United och Blackburn, att Fulhams Jimmy Bullard bröt benet på ett så äckligt sätt att jag hörde mig själv skrika och att Harry Redknapps Portsmouth klev upp på andraplatsen i tabellen bakom det obesegrade Manchester United. Och då blev jag verkligen orolig.

Jag tyckte mig till och med, senare på kvällen, se Zlatan Ibrahimovic göra mål för första gången på 20 matcher i en annan del av världen.

Kul att se Everton så starkt

Ja, ni fattar, det var verkligen en lustig fotbollslördag.

Men OM det nu skulle vara sant alltihop så blir jag glad. Det skulle betyda att den serie som vi sett som så förutsägbar, med de fyra stora (Chelsea, Manchester United, Arsenal och Liverpool) i splendid isolation däruppe, kanske kan få must och färg och lite oväntade inslag i alla fall.

Det är till exempel kul att Everton ser så starkt ut. Andy Johnson är en hjälte, en sån där klassisk måltjuv som bland andra Arsenal skulle mörda för att få, och de två målen mot Liverpool kan han leva hela sitt liv på. Låt vara att Liverpools målvakt José Reina kastade bollen i pannan på honom vid 3-0, men de blåvitas seger väger blytungt i derbyhistorien eftersom den var så välförtjänt. Liverpool hade mycket boll och farliga chanser (Steven Gerrard), men Evertons försvar med nyförvärvet Lescott i spetsen var väldigt stabilt och fick Pool att se rätt trubbigt ut emellanåt.

Nu tror jag ju att Liverpool är det bättre laget i långa loppet och snart kommer att etablera sig i toppen, men...Everton ser intressant ut. Det säger en del om kvaliteten när lirare som James Beattie och portugisen Valente får börja på bänken.

Och det här med Arsenal, då?

Jaa, om jag inte yrar så har alltså detta flyfotade, tekniska, talangfulla, eleganta Arsenal tappat sju av nio poäng i ligaupptakten. Mot lag som Aston Villa, Manchester City och Middlesbrough.

Det borde ringa i klockor så självaste Big Ben rasar, och jag står fast vid min åsikt att Arsenal spelar för vackert för sitt eget bästa, att det måste till en strategi som på nåt sätt låser upp de där försvarsmurarna som stjärnorna får stånga pannorna blodiga mot.

Men det är ju lätt att säga. Hur ska det gå till? Man kan väl inte avsiktligt spela sämre och ge bort bollen för att på så sätt få snabba spelvändningar?

Bättre mot bra motstånd

Arsenal sitter i ett moment 22 nu, de spelar så bra och känner sig så överlägsna i bollkontroll att det blir överarbetad pannkaka av alltihop. Mycket märkligt. I går krävdes det alltså ett straffmål av Thierry Henry för att nå 1-1 hemma. En Henry som var svårt nonchalant i passningsspelet och inte kommer till sin rätt i matcher av den här typen.

Om mina teorier stämmer kommer Gunners att vara mycket effektivare mot bättre motståndare, såna vars stolthet förbjuder dem att parkera spelarbussen framför straffområdet.

Arsene Wenger sa i går att det finns anledning till oro, men vi ska nog ta det lite easy.

På söndag tar Manchester United (fyra raka segrar!) emot Arsenal. Det blir en helt annan matchbild då, ett spel som kommer att passa Arsenal bättre. Jag hallucinerar månne, men jag tror att Gunners vinner.

Peter Wennman