Så blev han GUD i fyra städer

Blixten slog ner – och Henke blev kung igen

Montage. Bilden är manipulerad. Grafik: Paul Wallander.
Foto: CAROLINE ROOSMARK/WWW.ROOSMARK.COM
Montage. Bilden är manipulerad. Grafik: Paul Wallander.
FOTBOLL

UNG KUNG AV HELSINGBORG, 1991-1993

I de gamla riddarsagorna kom kungarna alltid ridande på bländvita avelshästar. För Henrik Larssons del tog vägen mot tronen fart med hjälp av en cykel.

Det var vintern 1991/1992 och Henrik Larsson hade på allvar slagit sig in som kantspelare i Högaborgs A-lag.

Stadens stolthet, HIF, hade inte spelat i allsvenskan på 23 år och Henrik Larsson var rätt nöjd med livet som fritidsledare om dagarna och fotbollspelare med polarna på kvällarna.

HIF:s tränare Bosse Nilsson uppfattade snabbt Henriks potential och såg det som en självklarhet att en av stadens största talanger skulle flytta till stadens största klubb.

Det tyckte inte Henrik Larsson.

Det var två kilometer längre till Olympia hemifrån Henrik än till Högaborgs hemmaplan Harlyckans IP. Att flänga fyra kilometer extra varje dag genom ett vintergrått Helsingborg kändes inte OK för unge herr Larsson.

Men Bosse Nilsson gav sig inte. Han hade gett sig fan på att föra tillbaka Helsingborg till svensk fotbolls finrum och insåg vad som krävdes - Henrik Larsson.

- Det var inte helt friktionsfritt att övertala Henrik att byta klubb. Men så erbjöd vi oss att köpa en cykel till honom så han lättare kunde ta sig till Olympia. Efter det gick det plötsligt lättare, har Bosse Nilsson berättat.

Faktum är att Larsson då aldrig fick den där cykeln men på planen gick det ändå lysande.

Redan i debuten avgjorde Henrik seriepremiären mot Leikin genom att placera in 2-0 för HIF. Larsson vann skytteligan med 15 fullträffar och med rastalockande dansande mot ryggen charmades fotbollspublik över hela Sverige.

I det allsvenska kvalet mot Sundsvall avgör HIF borta genom att vinna med förödande 6-1. Henrik Larsson gör två av målen och möts av tusentals euforiska fans vid hemkomsten till Helsingborg.

Medan fansen sjöng om Kung Henrik som återfört klubben till allsvenskan oroade sig Larsson för helt andra saker.

- Jag har aldrig ägt en kostym, hoppas jag kommer in på segerfesten ändå, förklarade Henrik

KING OF KINGS I GLASGOW 1997-2004

Tisdagen den 25 maj 2004 grät folket i grönt och vitt öppet och hejdlöst på Celtic Parks läktare.

Kungen var inte död, han gick runt där nere mitt framför ögonen på dem, höll sin son i hand och vinkade, log och skickade kyssar mot dem.

Kungen levde i högsta grad, bara några dagar tidigare gav han folket ännu en seger då han med två dödliga skott sänkte Dunfermline i det slag som kallades ligacupfinalen 2004.

Men kungen hade - efter sju år, åtta troféer, 315 kamper och 242 fulländade träffar - valt att abdikera.

Folket grät av sorg och av tacksamhet. Det var inte första gången en kung bestämt sig för att lämna dem, men den här gången var det annorlunda.

Den här gången handlade det om Henrik Larsson: King of Kings.

Kärleken kommer aldrig att ta slut men relationen var en gång för alla över.

King of Kings hade varit folket trogen i sju år. Under tiden hade han varit en av Europas vassaste anfallskungar - 2001 var han den vassaste av dem alla och tilldelades guldskon efter fantastiska 35 mål på 37 matcher. Stora mäktiga och förmögna klubbar erbjöd gång på gång guld, gröna skogar och penningpungar större än hela Glasgow, men King of Kings stannade och anledningen var enkel.

- Jag har haft mina bästa år i livet här och jag älskar staden och fansen.

Med sådana ord vinner man folkets kärlek.

Han förde folket långt ut i Europa och King of Kings gjorde två mål i Uefacupfinalen mot Porto 2003. Problemet var att Porto gjorde tre, men Henrik Larsson återvände till Glasgow mäktigare än någonsin.

Tisdagen den 25 maj 2004 tog Henrik Larsson farväl för sista gången.

Celticfansen grät, jublade och tackade. Celticikonen Tommy Burns, med över 40 år i klubben, förklarade med glansiga ögon:

- Historisk sett kan ingen konkurrera med Henrik Larsson. Och ser vi in i framtiden kommer ingen någonsin att kunna göra det heller.

REY DE BARCELONA 2004-2006

Det började med en svår knäskada och fortsatte med två ligaguld.

Men Kung av Katalonien lyckades Henrik Larsson inte bli förrän han drog på sig den klassiska vinröda och blå rustningen för allra sista gången.

Innan dess hade Barcafansen kommit att älska Larsson som proffsens proffs. En yrkesman som aldrig lämnade något åt slumpen, som aldrig såg några genvägar och aldrig någonsin satte sin egen vinning framför lagets.

Han hyllades av fotbollsvärldens regent, Ronaldinho:

- Fotbollsspelaren Henrik Larsson är min idol. Jag strävar efter att vara som honom.

Och Barcelonas mästarmanager Frank Rijkaard:

- Om alla spelare agerade som Henrik Larsson skulle det inte behövas några tränare.

På Stade de France i Paris en ljummen majkväll 2006 reste sig proffset Henrik Larsson från avbytarbänken och med en halvtimme kvar av Champions League-finalen mot Arsenal klev han in i strålkastarljuset.

När Larsson ett par timmar senare klev ut igen hade han genialt frispelat Samuel Eto'o till 1-1, briljant spelat fram Juliano Belletti till 2-1 och rättmätigt roffat åt sig kungakronan.

Arsenals förlorande världsstjärna Thierry Henry erkände sig besegrad.

- Folk pratar alltid om Ronaldinho, Eto'o, Giuly och allt vad de heter. Jag såg ingen av dem i dag. Allt jag såg var Henrik Larsson.

När Henrik Larsson krönte sin karriär i Barcelona var det plötsligt så stort att han nästan förlorade orden.

- Det var ett overkligt sätt att avsluta min tid här. Jag har haft två fantastiska år i Barcelona och att avsluta så här... Det är fantastiskt.

Dagen efter firade 100 000-tals människor laget på stadens gator och Henrik Larsson hyllades som den kung han var.

KING LARSSON OF OLD TRAFFORD 2006-

På planen stod två 21-åringar som kategoriseras som fotbollsvärldens allra hetaste kronprinsar.

Den mordiskt effektive Wayne Rooney och den Nobelprisbollbegåvade kantracern Cristiano Ronaldo.

Men den som klev in på Old Traffords gräsmatta och trollband "The Theatre of Dreams" var en man som gick på högstadiet när Wayne Rooney och Cristiano Ronaldo föddes.

Edvard Henrik Larsson, 710920, ägde en av fotbollsvärldens mäktigaste fotbollsscener i 78 minuter. Han friställde Rooney med en bakåtspark, öppnade ytor och skapade chanser för sig själv på ett sätt som fick oss att häpna och Sir Alex Ferguson att le.

När Wayne Rooney tio minuter efter paus spelade bollen bestämt i sidled lyfte Larssons mottagning ett par decimeter från gräsmattan och Henrik sköt direkt.

- Jag fattade omedelbart att det skulle bli mål. Jag såg var målvakten stod och kände att han aldrig skulle kunna rädda den.

Larsson kände rätt.

Gabor Kiraly i Aston Villas mål kunde inte rädda den - han kunde inte ens röra sig ur fläcken. Men det kunde de rödvita fansen på Old Traffords läktare. Henrik Larsson vrålade ikapp med 74 924 åskådare och 10 fullständigt euforiska lagkamrater.

Själv kommenterade Kung Larsson sin insats som Kung Larsson alltid gör.

- Det kändes O K.

- Det var en speciell match och att få göra mål inför den här publiken i min debut känns fantastiskt.

Sedan fick Larsson sitt omdöme av en annan adlig man.

- Henrik var fantastisk. Målet han gjorde summerade hela hans insats, glimrande, konstaterade Sir Alex Ferguson.

När ljuset släcktes över Old Trafford söndagen 7 januari 2007 hade Kung Henrik Larsson lagt ännu en stad under sina guldglänsande dobbskor.

Blixt och dunder – vilken karriär

Mattias Larsson