Jag är rätt säker på att Larsson och Kylie bor flottare än jag gör – just nu

FOTBOLL

HENKELAND

I väntan på Manchester United–Aston Villa, och i brist på bättre, försöker jag skruva upp värmen på mitt hotellrum.

Det kan tyvärr bli en natt till i överrock.

Jag är rätt säker på att Henrik Larsson och Kylie Minogue bor flottare.

Även Kylie Minogue är på plats i Manchester.
Även Kylie Minogue är på plats i Manchester.

Inte så att nån av dem, likt en Madonna på Grand Hotel i Stockholm, har begärt omtapetsering av lyxsviten.

Eller fräscha rosor varje dag.

Eller speciellt influget mineralvatten.

Eller en färglad liten virkad kudde till gosedjuret.

Kylie Minogue är en inte-SÄRSKILT-bortskämd sångerska om man jämför med till exempel Jennifer Lopez.

Henrik Larsson är en inte-SÄRSKILT-bortskämd fotbollsstjärna om man jämför med till exempel David Beckham.

Men de är båda här i Manchester nu, som utländska gästartister.

Larsson för sisådär nio matcher (först och främst), Minogue för sex konserter. Och det är därför jag sovit i svart skinnrock i natt.

Kylie-feber i Manchester

När resebyrån ARK hemma i Sverige meddelade att det var tjyvtjockt med rum i Manchester över helgen så trodde jag i min enfald att det berodde på Henke-febern. Att det vällt in svenska fans som lagt beslag på varenda hotellrum i stan vare sig de fått matchbiljetter eller inte.

Men så var det alltså inte.

Det var Kylie-febern.

Sätter saker och ting i perspektiv för en sportjournalist, kanske.

Nå, jag hamnade i alla fall bland tusen Kylie-fans på Hotel Britannia i centrala Manchester, och det fanns givetvis en anledning till att där var lediga rum.

Hotellet är en byggarbetsplats, det står ”DANGER – Keep off” på byggställningarna jag måste passera, tapeterna hänger i flagor, det är graffitti på väggarna – och rummen är utan värme.

Jag vaknade mitt i natten, skakande av köld, och fann ingen annan råd än att vira in mig i den svarta skinnrocken.

Jag låg där och muttrade ”global warming, my ass” ända tills städerskan kom på morgonen, som vanligt utan att knacka, och upptäckte den där svarta kåldolmen i sängen. Hon måste ha trott att det var ett dött vildsvin.

Jag lovar, om jag får 40 000 kronor i timmen i lön, som David Beckham, ska jag ringa det här hotellets ägare och säga:

– Om du inte kommer hit nu och personligen fixar elementet så köper jag ditt hotell och jämnar det med marken. Sen bygger jag ett internetcafé här, för ert skryt om att ni har trådlös internet är en JÄVLA LÖGN!

Ursäkta detta klarspråk. Men ni förstår i alla fall vad jag säger.

Ursäkta mig, Sir... ta det där igen?

Sitter man och lyssnar på Sir Alex Ferguson, som under hans presskonferens i går, är det inte lika lätt.

När Sir Alex pratar och tror att det bara är britter i lokalen, då rör han inte på läpparna. Han talar liksom i ena mungipan, bortåt skjortkragen till, på direkt obegriplig skotsk dialekt, och det är ett helvete att hänga med i svängarna.

– AyymuucchappräicheäteeHenrikLarssoncuzzhissaexelentplajjer, börjar Sir Alex, och redan där halvreser man sig ur stolen och vill säga:

– Ursäkta mig, Sir, skulle ni vilja ta det där igen... lite långsammare?

Så mycket fattade jag i alla fall att Henke med 95 procents säkerhet spelar från start mot Aston Villa i dag.

Jag fattade också att självaste Sir Alex uttalade sig med stor respekt om Olof Mellberg, som är tillbaka i Villas försvar. Jag trodde inte såna som Ferguson brydde sig om såna som Mellberg.

Och jag fattade så sent som i natt att Henke och Kylie har det jävligt mycket varmare på sina rum än jag just nu.

Peter Wennman