Bråkstake och förebild – här är din myt, Henke

Historien om Eric Cantona – en saga med två ansikten

FOTBOLL

Tiden går snabbt, minnet är kort.

Det har redan hunnit gå tio år sedan Eric Cantona slutade spela fotboll, och myten har vuxit sig mångdubbelt större än verkligheten.

Vem var egentligen Eric Cantona – och vad sjutton hade han gemensamt med Henrik Larsson?

Foto: AFP

Redan på 80-talet konstaterade Michel Platini att det finns två Eric Cantona – l’un qui existe et l’un qui s’exprime – mannen själv och mannen som snackar.

Vi börjar med han som snackar.

Det är han som målar tavlor inspirerade av De Staël, fotograferar fåglar i bergen, går modell på catwalken, läser poesi av Rimbaud och pratar om sardintrålare på presskonferenserna.

Det är han som först kastar en boll på domaren, och sedan går fram och skriker ”Idiot!” i ansiktet på varje enskild jurymedlem när han blir förhörd av disciplinkommittén.

Det är han som hoppsparkar en supporter, blir åtalad och infinner sig i rättssalen med skjortan uppknäppt över sitt håriga bröst.

– Du kan inte komma till domstolen klädd så där, stönade lagkamraten Paul Ince.

Svaret var självklart:

– Jag är Cantona. Jag kan komma och gå som jag vill.

Jämförs med Henrik Larsson

Det är den här Eric Cantona som de flesta kommer ihåg – han som snackar, han som skapar sin egen myt – men det är inte honom den här texten handlar om i första hand.

Tro det eller ej, men det är faktiskt inte poeten, rebellen och karatesparkaren Cantona som Sir Alex Ferguson jämför med Henrik Larsson.

Måndagen den 30 november 1992 genomförde Eric Cantona sitt första träningspass med Manchester United.

När spelarna troppade av planen efteråt gick fransmannen fram till Alex Ferguson, och bad om att få låna två spelare. ”Fergie” hajade till:

– Varför då?

Cantona ryckte på axlarna:

– För att träna.

På den här tiden var Manchester United fortfarande en ganska primitiv klubb. Ferguson hade visserligen satt stopp för det allra värsta supandet, men många av spelarna såg ändå träningarna som något att klara av före eftermiddagens pubrunda.

– Det var inte precis ett vanligt önskemål som Eric kom med, men jag försåg honom med två spelare och en ung målvakt, så att han kunde ägna en halvtimme åt att träna volleyskott och direktavslut.

Ferguson fortsätter sin berättelse:

– Det var ganska fantastiskt, måste jag säga. De spelare som redan var i omklädningsrummet insåg att Cantona inte hade gått in, och ryktet om varför spred sig snabbt. När träningen tog slut dagen efter stannade flera av dem kvar för att fortsätta träna med Eric.

Professionalitet och flit

När Cantona kom till England fanns inte Premier League, utan högstaligan hette kort och gott Division One. Utländska spelare var ovanliga, exotiska inslag och Arsène Wenger och hans kostprogram var ännu fyra år borta i tiden.

Han får inte alltid credit för det, men med sin professionalitet och sin träningsflit var Eric Cantona en av de allra viktigaste faktorerna när engelsk fotboll gick från stenåldern till 2000-talet på bara ett årtionde.

– Eric är min förebild. När han var i omklädningsrummet så tittade jag på honom, kollade vad han gjorde, försökte klura ut hur han förberedde sig. Om han var där så märkte jag knappt något annat.

Orden är David Beckhams, men hade lika gärna kunnat komma från Paul Scholes, Gary Neville, Ryan Giggs, Phil Neville eller Nicky Butt. Hela Man Uniteds fenomenala 90-talsgeneration är formad och fostrad av Cantona, och har i sin tur sedan bildat skola för dagens unga brittiska talanger.

– Inget han gjorde i någon match betydde mer än den här ögonöppnaren. Det är oundvikligt att träna. Det är träning som skapar spelare, betonar Ferguson.

Under mitten av 90-talet lanserade Nike en påkostad reklamkampanj, som anspelade på 1966 och Englands VM-guld:

”1966 var ett bra år för engelsk fotboll. Eric föddes”.

En gång försökte Patrick Barclay på Daily Telegraph skriva en djupartikel om Eric Cantonas betydelse för Manchester United utan att använda ordet ”katalysator”.

Han gav upp. Experimentet gick inte att genomföra.

Ena dagen underpresterade Man United konstant. Andra dagen var det världens kanske allra största klubb. Att förklara den förvandlingen utan att redogöra för Eric Cantonas roll som katalysator är omöjligt.

– Alla som kommer till den här klubben måste hantera förväntningarna. Vissa klarar inte av det, tyvärr, eftersom scenen kan vara lite skrämmande. Eric’s attityd var i stället: ”Jag ska vara på toppen”. Han anpassade sig inte efter klubben – det var mer fråga om att klubben var tvungen att skräddarsy sina ambitioner för att passa honom.

I de 25 ligamatcher som Man United spelat närmast innan Cantona kom till klubben hade laget gått knackigt, och bara snittat 1,09 mål per match. I de 25 matcher som spelades omedelbart efter övergången gjorde laget plötsligt 1,96 mål i snitt.

Avstängd

Under 26 år mellan 1967 och 1993 vann inte Manchester United ligan en enda gång. Under Eric Cantonas fem år i klubben vann de ligan fyra gånger.

En enda gång misslyckades de, säsongen 1994-95. Vad som gick fel då? Jo, Cantona missade hela vårprogrammet, avstängd i sex månader efter sparken mot den där Crystal Palace-supportern.

Våren 1996 stod Eric Cantona på den absoluta toppen av sin karriär. Efter den långa avstängningen hade Ferguson gjort honom till lagkapten – och fransmannen tackade för förtroendet genom att skjuta klubben till Dubbeln nästan på egen hand.

Under en otrolig femveckorsperiod mellan sena februari och tidiga april var Cantona den ende (!) spelaren som gjorde Premier League-mål för Man United.

21 ligapoäng

Totalt avgjorde han sanslösa 13 matcher under säsongen med vinst- eller kvitteringsmål – mål sammanlagt värda 21 ligapoäng – och krönte verket med ett segermål i FA Cupfinalen mot Liverpool.

– Han är mon genius, mitt geni. När alla andra runt omkring mig på bänken yr runt av oro under jämna matcher lutar jag mig bara lugnt tillbaka: ”Eric kommer att avgöra det här”. Jag vet att han alltid kommer att ge mig ett mål, sa Ferguson.

Managern har inte dragit parallellen mellan Henrik Larsson med Eric Cantona för de expressionistiska tavlorna och de abstrakta dikternas skull – men han har faktiskt inte heller gjort någon jämförelse om attityd, inställning och förmågan att dra andra med sig.

Vi har liksom förutsatt att det är såna saker han har menat, men när ”Fergie” liknat Larsson vid Cantona har han hittills bara pratat om en enda sak: Målskytte.

– Det finns målgörare – och så finns det målgörare som alltid gör viktiga mål. Cantona var sådan. Nästan alla mål han gjorde var betydelsefulla, och jag tror att Henrik Larsson kommer att göra ett liknande intryck. På det sättet är de lika, på andra sätt är de olika.

Mindre än ett år senare – den 18 maj 1997 – tillkännagav Cantona att han avslutade sin fotbollskarriär. Han hade gjort Manchester United till Englands överlägset största klubb, och visat brittisk fotboll vägen till framtiden.

Han var färdig.

Ett färdigskrivet pressmeddelande lästes upp:

– Jag har nått kulmen av min fotbollskarriär, och vill nu göra andra saker.

Eric Cantona var 30 år gammal. Han närvarade inte ens på sin egen presskonferens.

Året efter dök han upp som den franske ambassadören Monsieur de Foix i filmen om den engelska drottningen Elizabeth I.

Han var Cantona. Han kunde komma och gå som han ville.

Foto: AP

Erik Niva