Ruggigt, Henke

Sportbladets Peter Wennman: Bortdömt, visst – men ett sånt mål

Titta Här blir Larsson blåst på drömmålet.
Titta Här blir Larsson blåst på drömmålet.
FOTBOLL

MANCHESTER

Nu säger ni:

Jaha, så har då den här Henke-febern nått såna hysteriska höjder att ni i media till och med sitter och berömmer ett BORTDÖMT mål.

Ja, än sen?

Jag står gärna för det:

Det var ett av de ruggigaste avslut jag sett.

Vi 71 000 som lämnade Old Trafford i går kväll pratade givetvis om Wayne Rooney, om de två målen av The Wonder Kid som gav Manchester United 2-1 mot Portsmouth i FA-cupens fjärde omgång.

Men vi talade också väldigt mycket om Henrik Larsson.

Det han gjorde vid ställningen 0–0, och mindre än halvtimmen kvar, fick mig att vråla rakt ut (och det har jag inte gjort många gånger under drygt 30 år på diverse pressläktare):

Perfekt tajming i löpningen när Gary Neville lyfte bollen över Portsmouths fyrbackslinje, direktskott på halvvolley i David James bortre hörn, kliniskt, klockrent, ett världsklassmål...och en Henrik Larsson som sprang jublande med armarna utsträckta för att at ta emot Unitedfansens kärlek längs den bortre långsidan.

Linjemannen gjorde sig märkvärdig

Det var så vackert så det var inte sant.

Och det var det ju inte heller.

En av dessa figurer med kritvita ben och tunt hår och en flagga i handen lyckades på nytt göra sig själv märkvärdig med ett domslut som fick folk att börja bläddra i matchprogrammet:

– Den där jäveln på linjen, vad heter han?

Därmed klarade ännu en linjedomare i England av att få uppmärksamhet på sin enkla person, och det har vi ju vant oss vid.

Ingen fotbollsliga i världen har sämre linjemän än Premier League. Det är nånting som har gått alldeles snett här.

Henkes bortdömda drömmål är en sak, det kan till och med ha varit ett begripligt misstag eftersom offsiden bara handlade om några centimeter hit eller dit, men det uppstår ju situationer varenda helg som retar de engelska fotbollsfansen till vansinne.

Hela världen såg att bollen var inne

Låt oss till exempel gå tillbaka två år i tiden, då Tottenham besökte just detta Old Trafford.

En man vid namn Pedro Mendes sköt då från mittlinjen och lurade Uniteds målvakt Roy Carroll. Hela världen såg att bollen var inne, säkert en halvmeter, men Carroll viftade ut den igen och Spurs blev blåst på målet.

Pedro Mendes, nu i Portsmouth, sa följdaktligen inför matchen i går:

– Jag känner att Old Trafford är skyldigt mig nånting.

Och vad händer? Jo, Uniteds Nemanja Vidic, den förträfflige serben, går upp och nickar en Giggs-hörna – i mål. Men Pedro Mendes står på mållinjen och lyckas skyffla ut bollen – och linjemannen är inte med på noterna.

Bingo, Mendes. Bönen avlyssnad och uppfylld. 1-1 mellan dig och Gud, han som alltså stiger ner på jorden emellanåt med tunt hår, kritvita ben och en flagga i handen.

Henke var värd det där målet

Klarspråk:

Det skulle ha varit så förbaskat skönt om det där Henke-målet hade godkänts, ty det var nr 17 Larsson värd.

Det låter kanske som om jag beskriver nån slags sexuell fantasi här, men:

Vilka lungor!

Vilka ben!

Vilken uthållighet!

”Han gjorde ju inga mål”, säger ni igen.

Nä, men så mycket annat som Manchester United har att tacka för idag.

Henke spelade fram Ryan Giggs som i sin tur serverade bollen till Wayne Rooney före 1–0. Hade det varit ishockey och dubbelassists hade Henke varit en Peter Forsberg-hjälte hos svenska rubrikmakare.

Henke, 35 år, sprang dessutom som en galning matchen igenom och gav det skickliga mittbacksparet i Pompey, Cambell och Primus, ett helvetes jobb till sista minuten.

Han är bättre än i Barcelona

Jag vet inte, men jag tror inte Henrik Larsson har varit i så här bra form på många år. Han är definitivt bättre än han var i Barcelona i fjol.

Sir Alex hade tänkt vila honom, men när Louis Saha skadade knäet fick Larsson sin fjärde raka match från start i United.

Nu vet jag inte hur Fergie ska kunna bänka Henke överhuvud taget.

Ole Gunnar Solskjaer var riktigt, riktigt dålig när han nu fick chansen att starta bredvid Henke och byttes ut mot Wayne Rooney efter en timmes spel.

Resten såg ni själva i tv – Rooney gjorde två mål, framför allt den sagolika chippen till 2-0, och markerade för hela fotbolls-England vilket anfallspar som är hetast i branschen just nu:

Wayne Rooney och Henrik Larsson.

Kan inte fatta att det verkligen händer, måste skriva det igen:

Rooney-Larsson, radarpar i Manchester United, år 2007.

Nyp mig i armen, detta är en obegriplig svensk fotbollsstory.

Peter Wennman