MOMENT 22

Isaksson har hamnat i en omöjlig sits

1 av 2 | Foto: ap
FOTBOLL

LONDON. Och jag som trodde på en svensk-norsk trippel-succé:

Henrik Larsson hjälte i hemmadebuten för Manchester United.

John Carew hjälte i hemmadebuten för Aston Villa.

Andreas Isaksson hjälte i hemmadebuten för Manchester City.

Men alla tripplar spricker ju på en match – så stryk den sista.

Ni får mig aldrig att påstå att jag kände belåtenhet när Manchester Citys utmärkte keeper Nicky Weaver skadade sig i en krock med lagkompisen Richard Dunne i går, nej, nej, så cynisk har jag inte blivit. Än.

Men jag blev glad över att Andreas Isaksson äntligen fick sin välförtjänta chans att visa vad han kan inför hemmapubliken på City of Manchester Stadium.

Så synd då att det blev som det blev.

0–2 mot Reading, nykomlingen som hittills inte förlorat under året 2007.

Jag har nu suttit och studerat de där målsituationerna ungefär femton gånger ur alla vinklar och vrår för att kunna ge ett rättvist omdöme om mål-Isaks insats, och min slutsats är:

Vid 0–1 är han chanslös, ingen i världen hade klarat det skottet.

Vid 0–2 kommer han på mellanhand, inser misstaget och ser slaget förlorat. Han sträcker sig inte ens efter bollen. Det ser inte bra ut.

Vid Readings felaktigt underkända första mål är han inte heller riktigt med på noterna.

Leroy Lita – snart i landslaget

Den som ”mördar” Isaksson vid alla dessa tre tillfällen är Readings lille snabbe engelsman Leroy Lita, som nu har gjort nio mål på de nio senaste matcherna och som snart spelar i a-landslaget, tro mig.

Men vem kan man Lita på?

Ni tycker möjligen att jag är hård i omdömet, ni säger att Andreas inte kunnat göra mer än vad han gjorde, men jag är kanske påverkad av alla bilder jag sett på sistone av smått fantastiska målvaktsinsatser i Premier League.

Jag vet inte vad som hänt. Det är bara nåt år sen jag gnällde över målvaktsstandarden i den här ligan efter att ha sett upprepade jättetavlor och mystiska ingripanden vecka efter vecka, även hos storklubbarnas dyrt inköpta stjärnkeepers.

Men nu...det är den ene fantomen efter den andre som gör superinsatser för sina lag.

I går såg jag såna som Sörensen i Villa – framför allt! – vara helt makalös, liksom Carson i Charlton, James i Portsmouth, Lehmann i Arsenal, Jääskeläinen i Bolton, Cech i Chelsea, Hahnemann i Reading, Howard i Everton och Reina i Liverpool.

Alla spelade på absolut toppnivå och visade att klassen på målisarna i ligan kanske aldrig varit högre. Och mind you att jag inte ens nämnt nån av de tre burväktare som tagits ut i Englands landslag i veckan.

Så Isaksson har alltså en helsickes tuff situation, det finns inte utrymme för det endaste lilla tveksamma ingripande. Jag vidhåller att Isak är en av världens kanske tio bästa målvakter, ändå kan det bli bänken igen om Nicky Weavers skada inte är allvarlig.

Det blir en typisk moment 22-situation:

Andreas behöver matcher för att komma i absolut toppform, men om han inte får spela regelbundet kan han aldrig övertyga Stuart Pearce om att han är bäst.

Lättare för Larsson

Livet ter sig lättare för Henrik Larsson i Manchester United. Omedelbart älskad och accepterad av Uniteds fans, nästan kultförklarad efter bara fem matcher, kan han skaffa sig nya fans i eftermiddag:

Svårt bortamöte med Tottenham på White Hart Lane.

United har bara tre poängs ledning nu sen Chelsea gjort sig plikt mot Charlton i går (1-0, Frank Lampard) och måste svara upp i ett pressat läge mot ett lag som kan slå vem som helst när inspirationen är den rätta.

Henke kommer att spela, frågan är bara hur mycket.

Sir Alex Ferguson står inför ett dilemma. Han vill ge Louis Saha matcher, men samtidigt älskar han Henrik Larsson och dennes intelligenta samarbete med Wayne Rooney.

Det är väl troligt att han börjar med Larsson-Rooney idag och sätter Saha på bänken, men Sir Alex har lurat oss alla förr.

Efter Liverpools 0–0 hemma mot Everton och Arsenals 1–1 borta mot Middlesbrough är vi i alla fall tillbaka till det där läget vi var för några veckor sen:

Detta är ett lopp mellan två hästar, Manchester United och Chelsea.