Galningen

Niva berättar historien om Joey Barton – talangen som nu riskerar fängelse

1 av 3 | Foto: GETTY IMAGES
FOTBOLL

Alla tycks eniga: Joey Barton är fotbollens största dåre.

I dagens XL-dokument tittar vi närmare på mannen bakom rubrikerna.

Vem är Joey Barton och hur har han blivit den personen?

I januari 2004 gjorde Joey Barton sin allra första stora intervju med brittisk press.

Han var en 21 år gammal, energipackad och hade både etablerat sig i Manchester Citys a-lag och slagit sig in i det engelska U21-landslaget.

Han var dessutom – som hyperrutinerade lagkamraten David Seaman uttryckte det – någon som ”käftade för mycket”.

Barton förklarade:

– Om du låter någon köra med dig där jag kommer ifrån så är du slut. Du måste ha en tuffhet, en aggressivitet, en beslutsamhet att kämpa för allt.

Han pratade om stadsdelen Huyton i östra Liverpool. Det är ett av Englands tre fattigaste områden, men har en oerhört starkt rotad fotbollstradition.

Utöver Barton har Premier League-spelare som Steven Gerrard, Kevin Nolan, Tony Hibbert och David Nugent alla vuxit upp på dessa få kvadratkilometer.

”Det finns många fällor”

– Antingen jobbar du hårt i skolan eller kommer undan genom sport. Det andra alternativet är brott, droger och fängelse. Men nu har ungarna där förebilder att se upp till. Om en kille slår igenom om 10 år och säger: ”Jag såg Joey Barton klara det, och tänkte att det kan jag också göra” skulle det fylla mig med stolthet.

Ynglingen fortsatte berätta om hur fotbollen fått upp honom på den rätta vägen, och höll honom kvar där trots att han nu var firad Premier League-talang:

– Det finns så många fällor för en ung fotbollsspelare – vara ute sent och allt det där – men jag vill inte vara någon sorts superstjärna. Jag vill bara spela fotboll. Jag är en enkel kille från en familj som håller sig för sig själva. That’s it.

Ett och ett halvt år senare var Huyton en mörk plats.

Det var sen lördagskväll, och två ungdomar attackerade den mörkhyade 18-åringen Anthony Walker vid en park utanför puben Huyton Park.

Våldsmännen var höga på droger och fulla av rasistiskt hat. När polismannen Damian Peers kom till platsen några minuter för sent så möttes han av en hemsk syn:

– Jag såg en man ligga utslagen, med en ishacka i huvudet. Jag skulle beskriva det som en sådan som används av bergsklättrare. Hackan var drygt 60 centimeter lång, och 6–7 centimeter av spetsen var begravd i pannan.

Polisen fick snabbt en bild av vilka mördarna var. Den ena var en 20-åring som kastats ut från skolan, och dömts nio gånger för misshandel, vapeninnehav och rån.

Den andra var en 17-åring som slutat skolan som 14-åring. Han hade försökt gå med i armén – men bara lyckats få 19 procent rätt på ett intelligenstest som krävde 50 procent – och i stället hankat sig fram som takläggare, truckförare och rånare.

Vädjade till brodern

20-åringen var Joey Bartons kusin, Paul. 17-åringen var hans lillebror, Michael. Nu var de på landsflykt undan rättvisan.

Joey Barton själv vädjade i tv, framförallt till sin bror:

– Michael, om du har någon information så måste du ge den till polisen. Vi måste göra det så att familjen Walker ska kunna sörja Anthony, och du måste göra det för att du vet att det är rätt.

Några dagar senare gav de två rymlingarna upp. 20-åringen dömdes till 24 års fängelse, 17-åringen till 18.

För Joey Barton var det vare sig första eller sista gången han kom i kontakt med mord. När han var liten hade hans egen farbror Joe blivit ihjälslagen i Huyton, och i augusti 2007 så åtalades två av hans andra kusiner för att ha knivdödat en annan man.

Nästan samtidigt som hans yngre släktingar lämnade över sig själva till rättvisan så checkade Joey Barton själv in på Sporting Chance-kliniken i södra England.

Han skulle lära sig hantera sin ilska, och det verkade som att han behövde det.

Sedan han slog igenom hade han fimpat en cigarett i ögat på en ungdomsspelare, bitit sin lagkapten i handen under ett barslagsmål och kört av benet på en fotgängare med sin bil.

Bland annat.

Efter några månaders arbete sammanfattade Peter Kay – vd för Sporting Chance-kliniken – sin bild av Barton:

– När han känner sig hotad eller trängd så tar han till de metoder som funkade när han var ung. Som varje gatufajter med självrespekt är det upp med nävarna och ”Fuck off!”. Beteenden som är ingraverade i ens personlighet tar tid och arbete att förändra.

Arv och miljö har präglat oss alla, men enligt Peter Kay kommer Joey Barton från en så speciell bakgrund att spåren från uppväxten sitter djupare i honom än i de flesta:

– Det som är Joeys talang är också hans fiende. Han är full av stolthet och passion, ger allt för sitt lag och bryr sig verkligen när de förlorar. Han kokar av frustration och ilska om han bedömer det som att andra inte lägger ner samma energi.

Ytterligare två år senare är vi nästan framme i nutid.

I december 2007 satte sig Joey Barton ner framför BBC:s kameror för att gå igenom de senaste kapitlen i sitt liv och sin karriär.

Slog ner lagkamrat

Trots arbetet med att kontrollera sin ilska hade skandalerna fortsatt att komma.

Han hade visat ändan för Everton-fansen, anklagats för att ha slagit sönder en taxi under en utekväll i Liverpool och – värst av allt – slagit sin lagkamrat Ousmane Dabo fullständigt sönder och samman under ett träningspass.

Ändå försvarade han sig:

– Jag tycker inte att jag är en dålig människa. Jag kan sova på nätterna. Men ingen bryr sig om jag är oskyldig eller inte; jag är skyldig tills motsatsen bevisats.

De som hör Joey Barton prata blir ofta förvånade.

Många väntar sig en stammande dåre som har svårt att få ihop meningarna, men möts i stället av en rättfram, reflekterande och välartikulerad ung man.

Han säger ofta sanningar som andra backat för, och ger dessutom alltid ett uppriktigt intryck när han pratar om viljan att bli en bättre människa.

– Att ta hjälp av Sporting Chance-kliniken var det bästa jag gjort i mitt liv. Jag har lärt mig att det inte gör dig till en svag människa att be om hjälp, och att det inte gör dig till en fegis om du går iväg från trubbel.

Men ändå fortsätter du att hamna i problem?

– Vissa grejer är verkligen ... tuffa. Jag är en arbetarklasskille som arbetat hårt för att komma dit jag kommit. När då folk jag aldrig träffat och aldrig pratat med kommer fram till mig och säger saker som är långt över gränsen...

Upprepade gånger hade Barton arresterats av polis, och efter misshandeln av Dabo riskerade han fängelsestraff.

När han pressades var han fortfarande streetfajtern från Huyton som höjde nävarna:

– Om du hamnar i fängelse för att ha försvarat dig själv så är det väl så. Men jag bryr mig inte. Det skrämmer mig inte alls. Jag har inte gjort något fel.

I torsdags släpptes så Joey Barton från Walton-fängelset i Liverpool mot borgen. Han hade tvingats tillbringa mer än en vecka bakom galler, arresterad efter ett slagsmål på McDonald’s på annandagens småtimmar.

Försökte köpa sig säkerhet

Samma dag hade The Sun en artikel med jätterubriken ”Cry Baby Joey”. Enligt tabloiden hade en fånge konfronterat Barton med orden ”scum of the earth”, varpå fotbollsspelaren försökt köpa sig säkerhet genom att muta fängelsets hårdingar med godis och cigaretter. Tidningen citerade ”en insider”:

– Joey´s enda hopp har varit pengarna, men han är ändå livrädd. När ljuset släcks hör du honom gråta i sin cell. Han kanske tror att han är cool på planen, men i fängelset räcker inte det någonstans.

När Barton lämnade fängelset var det Peter Kay som hämtade honom. De närmaste veckorna kommer han att tillbringa på Sporting Chance-kliniken.

Den 16 januari börjar rättegången. Joey Barton riskerar ett flerårigt fängelsestraff för upprepade förseelser.

FAKTA

JOEY BARTONS SVARTA REGISTER

Januari, 2004:

Får sitt första röda kort. Lyckas bli utvisad för snack under halvtidspausen i en cupmatch mot Tottenham.

April, 2004:

Bänkas mot Southampton. Blir så rasande att han omedelbart stormar ut från arenan utan att se matchen.

Juli, 2004:

Startar ett masslagsmål under en försäsongsmatch mot Doncaster. Får en utskällning av managern Kevin Keegan.

December, 2004:

Fimpar en cigarett i ögat på juniorspelaren Jamie Tandy under Citys julfest. Får sex veckolöner – knappt 900 000 kronor – i böter.

Maj, 2005:

Kör på en fotgängare med sin bil klockan två på morgonen i centrala Liverpool. Den påkörde bryter benet.

Juli, 2005:

Hamnar i bråk med en 15-årig Everton-supporter i en hotellbar i Thailand. När Man Citys lagkapten Richard Dunne försöker bryta slagsmålet biter Barton honom så hårt i handen att han börjar blöda. Skickas hem, blir beordrad att gå i terapi för att hantera sin ilska och får böta drygt 1,5 miljoner kronor.

September, 2006:

Drar ner shortsen och visar ändan för Everton-fans på Goodison Park. Enligt Barton hade supportrarna hånat honom för hans fängslade släktingar. Anklagas dessutom för att ha hånat en kvinnlig säkerhetsvakt på Villa Park med sexistiska förolämpningar.

December, 2006:

Får rött kort efter en våldsam tvåfotstackling mot Bolton.

Februari, 2007:

Anmäls till FA för att ha gjort obscena gester mot Portsmouth-fans, men frias.

Mars, 2007:

Arresteras då han anklagats för att ha slagit sönder en taxi efter en utekväll i Liverpool. Frikänns.

Maj, 2007:

Slår lagkamraten Ousmane Dabo sönder och samman under ett träningspass. Blir återigen arresterad och får i praktiken sparken från Manchester City.

December, 2007:

Blir upprörd då han inte får spela för Newcastle mot Wigan på annandagen, och tar i stället en utekväll i Liverpool. Den slutar vid halv sex-tiden på morgonen, efter att Barton påstås ha misshandlat två tonåringar vid en McDonalds-restaurang. Tvingas tillbringa mer än en vecka i fängelse innan han släpps mot borgen.

Erik Niva