Blackburn – en klubb vars identitet vittrar sönder

Laget behövde hårdslitande arbetare för bottenkamp, men fick i stället drömmar om Beckham och Ronaldinho

Blackburns ägare med familjeöverhuvudet Auradha Desai i mitten.
Foto: Scanpix
Blackburns ägare med familjeöverhuvudet Auradha Desai i mitten.
FOTBOLL

De jagade Ronaldinho, men fick Roque Santa-Cruz. De pekade mot Champions League, men landade i en kamp för livet.

Blackburn satsade klubbens framtid på ett enda, indiskt kort.

När Premier League avgörs står de på en fallucka och undrar vad som hänt.

Sam Allardyce fick sparken.
Foto: AP
Sam Allardyce fick sparken.

En vecka sedan.

Wayne Rooney dunkade in den förlösande 1–1-straffen i Paul Robinsons högra hörn. Manchester United var mästare för nittonde gången, firandet kunde börja.

Rakade bröstkorgar. Sång och dans.

Medan United tog motorvägen norrut satte sig Steve Kean i sin Merca och styrde söderut på M6:an. Det hade inte gått många timmar efter slutsignalen innan polisen vinkade in honom för ett rutintest. Utandningsluften innehöll alkohol, när Kean släpptes var det med en order om att inställa sig i domstol i juni.

Blackburns tränare var i trubbel, på fler sätt än ett.

Efter en kort natts sömn och en dags vila satte han sig på ett flygplan för nästa resa, den månatliga 22-timmarsturen till storstaden Pune i västra Indien. Klubbens nya ägare ville bestämt få en ny rapport om läget i laget.

Om Steve Kean sa att allt var okej så ljög han.

Den 21 november var en fin dag i Lancashire. Blackburn slog Aston Villa med 2–0, de gick upp på övre halvan av tabellen.

Ändå var det två indiska bröder som märktes mest. Före avspark tog Balaji och Venkatesh Rao en promenad på Ewood Parks gräs som Blackburns fått nya ägare.

– Ett fantastiskt varmt mottagande, myste Balaji.

De flesta andra hade hört applåder som, i bästa fall, var avvaktande.

Det var ju inte det att supportrarna i grunden hade svårt för smällrika affärsmän som ville skjuta in miljoner i deras klubb. Blackburns moderna historia handlar ju om hur den klassresande stålmagnaten Jack Walker pumpade in enorma summor och ledde dem hela vägen till Premier League-titeln 1995.

Elva år efter Walkers död hade nu en ny, klassresande familj kommit med stora planer för deras klubb.

Sedan 1971 har familjen Rao omvandlat sitt Venkys (Venkateshwara Hatcheries) från minimalt familjeföretat till en av världens största fågeluppfödare, med 1 500 anställda. Nu klev Venkys in i Premier League, och i en första intervju försökte familjeöverhuvudet Auradha Desai – syster till Balaji och Venkatesh – förklara varför.

– Jag känner att Venkys varumärke kommer att få ett omedelbart genomslag om vi tar över den här klubben. Det är huvudskälet till varför vi gör det här.

Supportrarna kunde oroa sig över två saker i den programförklaringen.

För det första hade Desai valt att prata om vilka fördelar köpet innebar för Venkys, inte för Blackburn.

För det andra hade hon aldrig sett en fotbollsmatch live.

Familjen Rao kunde inget, eller väldigt lite, om fotboll. De behövde hjälp av någon som varit med förut, och de visste vem.

När den thailändske premiärministern/miljardären Thaksin Shinawatra tog över Manchester City var det Jerome Anderson som höll i trådarna. Det var Anderson – fotbollsagent med ett långtgående samarbete med schweiziska rättighetsjätten Kentaro – som tog dit Sven-Göran Eriksson, det var Anderson som fixade dit åtta av sina spelare.

Och det var Jerome Anderson som stod bredvid familjen Rao när de skulle bygga om Blackburn Rovers.

– Jag lovar inte att vi blir ett topp-fyra-lag, men jag kan lova att vi ska försöka. Det är vad vi siktar på, sa Auradha Desai.

De nya ägarnas första åtgärd kom tre veckor efter den där matchen mot Aston Villa.

Efter 1–2 mot Bolton fick tränaren Sam Allardyce sparken.

I en enkät i lokaltidningen Lancashire Telegraph tyckte tre av fyra att det var ett felaktigt beslut. I omklädningsrummet lät det likadant.

– Jag är förkrossad för Sams skull, sa kaptenen Ryan Nelsen. Han hade en helt fantastisk relation med alla spelarna. Alla respekterade honom.

– Vi måste gå vidare, men just nu vill jag säga, och jag är säker på att jag talar för så gott som alla spelare, att de kommer att vara förkrossade.

Allardyce själv ville inte säga något alls till en början, men en av hans bästa vänner i branschen gjorde det åt honom:

– Det är det dummaste beslut jag upplevt i hela mitt liv. De har en situation i Blackburn med en agent som är med och styr klubbens framtid. Jerome Anderson kan inte ens peta sin egen näsa. Det är förbryllande och ett allvarligt hot mot hur klubbar styrs.

Sir Alex Fergusons ansikte var till och med rödare än vanligt när han sa det.

Det var inte särskilt svårt att se Jerome Andersons fingeravtryck på kontrakten som skrevs när Allardyce fick gå.

En av ligans mest erfarna lågbudgets-trollare ersattes av en coach som aldrig varit förstetränare. Skotten Steve Kean, 43, tog över och fick ett tvåårskontrakt. Som assistent fick han danske ex-stjärnan John Faxe Jensen.

Anarudha Desai var övertygad om att de hittat rätt män för jobbet.

– Vi har studerat Kean och blivit mycket imponerade, förklarade hon. Han jobbar hårt och har en talang för sitt jobb. Och han fungerar bra med våra skickliga unga spelare, det är viktigt.

Kean och Jensen fick uppgiften att styra Blackburn uppåt i tabellen. De hade redan en sak gemensamt: Deras agent heter Jerome Anderson.

När januarifönstret öppnades avsatte familjen Rao fem miljoner pund för nya spelarköp. Samtidigt började klubbens identitet vittra sönder.

Mångårige ordföranden John Williams valde att hoppa av efter att hans inflytande krympt till ett minimum, och plötsligt var mycket av det som var klubben borta. Williams självklara närvaro i ledningen, Allardyces förmåga att göra mycket med lite – och förmågan att plocka fysiska krigare ur marknadens fyndkorg.

Vad klubben hade var talanger som Junior Hoilett, Phil Jones och Martin Olsson.

Vad klubben behövde var hårdslitande arbetare för en bottenkamp.

Vad klubben fick var... orealistiska drömmar om David Beckham och Ronaldinho.

– Vi ville få Ronaldinho men han ville inte. Och ja, vi försökte få Beckham mycket tidigare, men sen släppte vi det för att försöka med Ronaldinho, förklarade Balaji Rao.

Då hade Rovers hämtat in Roque Santa-Cruz från Manchester City, Jermaine Jones på lån från Schalke, argentinske playmakertalangen Formica och Barça-junioren Ruben Rochina. Nyttige Jones är den ende av dem som bidragit med något. Ingen av dem har gjort mål.

Blackburn skrev dessutom kontrakt med en ung mittback, som ska ansluta i sommar efter en halv säsong med Aberdeen.

Backen heter Myles Anderson, och det anmärkningsvärda med den affären är inte att en Premier League-klubb värvar en 21-åring som hittills bara gjort ett tvåminutersinhopp för ett bottenlag i skotska ligan.

Det anmärkningsvärda är att Myles Anderson far heter Jerome.

När Sam Allardyce fick sparken hade Blackburn vunnit fyra av sina senaste sju ligamatcher. Under Steve Kean har de vunnit fyra av tjugo.

När ligan avgörs i dag är fem lag inblandade i den tätaste bottenstriden i Premier Leagues historia. Wigan, Blackpool, Birmingham, Wolverhampton och Blackburn trängs inom en poäng. Två av dem åker ur, prislappen för nedflyttning beräknas till 300–500 miljoner.

– Allt står på spel, säger veteranen Brett Emerton. Att överleva betyder allt.

Och ägarna?

De lovar att investera vad som krävs. Och jodå, Balaji Rao tror på ett fin fortsättning:

– Nästa år kommer vi att vara minst topp-åtta, slåss om en europaplats. Och i alla fall vinna en cup, det förtjänar vi.