”Varför Pato? Jag har i alla fall en teori...”

Patrik Sjögren om Patos övergång till Chelsea

FOTBOLL

Arsenal sa nej, Manchester United sa nej, Liverpool sa nej, Tottenham sa nej, Newcastle sa nej och QPR sa nej.

Sen sa Chelsea ja.

Alexandre Pato är klar.

Vad var det egentligen som hände?

Sportbladets Patrik Sjögren.
Sportbladets Patrik Sjögren.

En bristning i låret mitt i en löpning fick Alexandre Pato att tappa balansen och falla från världens fotbollstron. När han väl slog i marken stod ett antal förbannade Corinthians-fans framför honom och ville ta hans liv.

Han har sannerligen inte haft det lätt den gode Pato. Pojken med guldbyxorna som 2007 fick hela världen att tro på en ny framgångsera för då regerande Champions League-mästarna Milan men 2012 till sist tvingades inse att skadorna samt Milans läkarteam satt stopp för det. När brassen nu återvänder till europeisk fotboll efter 3,5 år är det till en ny verklighet både för Milan och honom själv.

Varför? Jag har en teori

Vi vet att Alexandre Pato sedan ett år aktivt och intensivt jobbat för att fly de där rasande fansen i Corinthians och hitta en ny klubbadress i Europa. Problemet har varit att den brasilianska klubben vill ha tillbaka en del av de där 140 miljonerna de betalade Milan för Pato – för mycket pengar för att någon europeisk klubb med vettet i behåll ska våga chansa med den tidigare så skadeförföljde Pato.

Vi vet att Milan sa nej. Vi vet att Arsenal, Manchester United, Tottenham och Liverpool fick erbjudandet men nobbade. Vi vet till och med att Newcastle och Queens Park Rangers blev ombedda att köpa brassen av Patos egen stab.

– Jag hade möjlighet att värva honom till QPR men vi behövde inte den spelartypen. För mig är han lite som Bojan i Stoke. En kille med ett stort rykte men som aldrig levde upp till sin potential. För mig känns det som Chelsea egentligen bara får in en kropp till, säger Harry Redknapp.

Så varför värvar, trots sin ligaplacering fortfarande mäktiga, Chelsea in en 26-årig anfallare som inte ens bottenklubbarna i Premier League vill ha? Jag har i alla fall en teori.

Vad som är viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att Chelsea just nu hålls gisslan under sin egen tränarsituation. José Mourinho har fått sparken och med det kastades även det långsiktiga arbete portugisen inlett över bord. In har Guus Hiddink kommit – en tillfällig tränarlösning som ska ersättas i sommar.

Chelseas styrelse kan därför inte börja bygga om laget när de inte ens vet vem som ska styra det efter sommaren. Då vore det galenskap att lägga över 300 miljoner kronor på en spelare som den nye managern kanske inte ens vill ha på planen om ett halvår. Därför tror jag att det blev Pato istället för Sjachtars Alex Teixeira – som jag skulle tippa var förstavalet.

En tillfällig lösning

Pato är knappast heller tänkt att gå in och förbättra Chelseas startelva. Brassen är förmodligen bara en tillfällig lösning för att fylla luckan efter den, fullt förståeligt, missnöjde Loic Remy på Chelseas bänk. Chelsea fick dessutom möjligheten att ta Pato som en billig lösning. Brassen lånas in ett halvår så om han gör succé: kanon! Om han misslyckas: ingen större skada skedd.

På frågan varför Chelsea värvar Alexandre Pato är det enkla svaret att tillfället gör tjuven. Vem som skapade tillfället? Han heter Kia Joorabchian.

Det är inte längre särskilt svårt att lägga pusslen när de numera lata och idéfattiga europeiska klubbarna ska jaga utfyllnadsspelare. Kia Joorabchian är agenten som en gång i tiden ägde en stor del av Corinthians och 2003 assisterade när Roman Abramovitj köpte Chelsea. Han har sedan några månader tillbaka haft uppdraget att hitta en ny klubb åt Alexandre Pato i Europa sedan Patos egen agent Gilmar Veloz samt Corinthians representant Giuliano Bertolucci fått nej av i praktiken alla engelska klubbar under det senaste året.

Den nya fotbollen

För att finansiera Pato-köpet sålde Joorabchian i dagarna dessutom Chelsea-mittfältaren Ramires (som han själv tidigare varit delägare i) till kinesiska Jiangsu Suning för rekordsumman 300 miljoner kronor.

Det är den nya fotbollen där relationer och tjänster många gånger betyder mer än kunnande och färdighet. Därför spelar Alexandre Pato i Chelsea i vår. Får han bara chansen utesluter jag inte heller att 26-åringen kan göra ett avtryck.

Under det senaste året i Brasilien har Pato förvandlats mer till en offensiv ytter än en renodlad anfallare. En position där 26-åringen tillåts komma rättvänd med fart och utmana sina motståndare. Där kan han med sin snabbhet bli farlig i Premier League.

Arsenal sa nej, Manchester United Liverpool sa nej, Tottenham sa nej, Newcastle sa nej och QPR sa nej. Kia Joorabchian sa ja. Det kan faktiskt bli Chelseas lycka. Blir det inte det behöver de bara växla in lite fler av sina kinesiska yen och försöka igen till sommaren.