Så blir säsongen – här är alla franska karameller

FOTBOLL

LYON. De är förbannade på det som varit, de är oroliga inför det som är på väg, men just i dag släpper fransk fotboll det och ställer sig mitt i nuet och skriker.

I kväll börjar Ligue 1.

Sportbladets Simon Bank är på plats, och plockar ihop en godispåse inför en kittlande säsong.

Säsongens Ljungskile

AC Arles-Avignon. Förstås. De är minilaget i skuggan av en historisk

gigant (IFK Göteborg, Marseille), de har som första lag i fransk historia gått från femtedivisionen till Ligue 1 på fem år, och de satsar på att hänga kvar med en minimal budget och spelare som lånas och kommer som Bosman från alla möjliga och omöjliga håll.

I fjol gick de rakt igenom Ligue 2 trots att de hade seriens klart minsta budget. Om de hänger kvar i år är det fotbollseuropas största prestation på 2000-talet.

Säsongens kallaste

Transfermarknaden. De franska klubbarna står precis på den plats

i näringskedjan där det märks mest hur läget är i den stora världen. Om Real Madrid köper Karim Benzema för 400 miljoner rör det på sig – om ingen köper något så händer det inget här heller.

Den dyraste affär mellan två franska klubbar som gjorts i sommar är Lyon-köpet av Jimmy Briand. 60 miljoner. Ingenting. Allt står still, alla väntar. Bastos till Inter? Asamoah Gyan till Fener? Loïc Rémy till Stoke? Kim Källström någonstans?

Möjligt. Men än så länge står dominobrickorna där de står. Stadigt.

Säsongens yngling

Jo, det är klart att det roligaste, bästa för fransk fotboll vore om någon ur den fina U19-generationen (europamästare för en vecka sen) kunde hitta på något. Lyon har ett helt gäng ur det landslaget och kommer att använda dem en del. Men om vi ska satsa försiktigt? Alla som såg André Ayew, 20, spela för Ghana i VM vet vad han kan hitta på i Marseille. Ska jag plocka fram ett långskott så är det Rennes lilla Parispärla Yacine Brahimi, en dribbelgubbe som kanske inte får så mycket speltid, men som kommer att underhålla när han får det.

Säsongens köp

Konkurrensen är inte benhård, men när Marseille snodde super-

talangen Azpilicueta från Osasuna var det en imponerande värvning. Blir han bara lite bättre offensivt är det en högerback i världsklass vi pratar om.

Säsongens möjliga ras

Auxerre och Nice. Auxerre lyckades bli trea i fjol med ett lag med tre bra spelare och ett par hyfsade. Nu är Niculae borta, Le Tallec ska ta chansen som nummer tio – och de har europaspel att tänka på. Övre halvan, max. Nice har inga pengar, har sålt av hela ryggraden, och får hoppas på att mirakelmannen Eric Roy kan få laget att flyga ändå.

Säsongens viktigaste start

Bordeaux stod för ett historiskt fall i våras, värre än något annat topplag i modern tid. Laurent Blanc har blivit förbundskapten, Chamakh tog tunneln till Arsenal – och les Girondins måste hitta upp i sadeln direkt.

Säsongens svensk

Vad har Kim Källström som inte Petter Hansson har? Sluta räkna. Det intressanta i år är ju vad Petter har som Kim saknar: en klubb som verkligen vill ha honom och en tränare som älskar honom.

Hansson kommer att gå in i säsongen som Guy Lacombes ordinarie mittback, håller han klassen är han som klippt och skuren för rollen som lagpappa i unga, lovande och lätt brandskattade Monaco.

Säsongens mästare

Marseille ville sälja spelare de inte behöver för att köpa spelare de behöver, men det har inte gått något vidare. De står fortfarande kvar med en tokbred, stark trupp men med oroväckande många som kan börja knorra över för lite speltid.

Nä, jag sätter mina pengar på Lyon. Claude Puel har inte vunnit en enda titel sen han tog över, och det duger helt enkelt inte. Får Lisandro vara hel bär han dem hela vägen till den där anskrämliga pokalen.

Säsongens svarta häst

Lille. Visst, Rennes gör det strävsamt och bra, och även om jag inte tror på dem så har bevisligen PSG en slumrande potential någonstans. Men Lille har behållit hela sin trupp, är samspelt och smart och har en lugnare vardag än de flesta andra. I fjol var de bäst av alla lag i ligan från omgång åtta och framåt.

Säsongens satsning

Paris Saint-Germain. Nä, inte värvningarna av Nenê och Bodmer (även om båda är sunda köp), utan president Leproux modiga, populistiska och antipopulistiska satsning på att göra om demografin på Parc des Princes – och mota bort delar av ultrákulturen för att få in familjer, genom lägre biljettpriser och sociala projekt. Jag förstår att de vill testa, och hoppas att de lyckas.