DE SVARTA ÖGONEN

Zlatan är som Juves tröja-en ängel och djävul i samma

FOTBOLL

Vitt och svart.

Turin dansade och sjöng och klädde sig i Juventus färger och mitt i firandet fanns Zlatan Ibrahimovic, 23.

Vit och svart.

Vit som sitt spjuverleende, vit som ändarna på sin trollstav, vit som sin oskuldsfulla lek med bollen.

Svart i ögonen, svart i humöret när det inte passar, svart som i en bil på en mörk parkering.

Zlatan Ibrahimovic firar ligaguldet med Juventus fans i går.
Foto: REUTERS
Zlatan Ibrahimovic firar ligaguldet med Juventus fans i går.

Den Gåtfulle förbryllar oss ständigt med sina infall, vare sig det är geniala manövrar på fotbollsplanen eller en mindre genial attityd vid sidan av, och det är ett paket man får köpa, det är det oförutsägbara som är så spännande med Zlatan och alla kan inte gå genom livet och vara Håkan Mild.

Men det finns gränser för allting och nog är det så att Den Gåtfulle tog ett rejält kliv över en gräns på den där mörka parkeringen utanför Turin i torsdagskväll.

Frispel utan att blil provocerad

Det var då han två gånger backade sin bil mot Kristina Kappelin och hennes tv-team. Trots att de inte ens försökt ställa en fråga till honom, de bara stod där med sin kamera. De övriga stjärnorna i Juventus hade inga problem med den saken.

Men Zlatan ansåg att här skulle det av nån anledning markeras och skrämmas på ett direkt obehagligt sätt. Det rörde sig alltså inte om ett skämt. Den Gåtfulle hade sin svarta blick den här kvällen.

Naturligtvis är det inte bra. Zlatan är ute på en spikrak resa upp till de allra största megastjärnorna och mediabevakningen av honom kommer att bli ännu större i framtiden. Hur ska han klara det om han får såna här frispel utan att vara det minsta provocerad?

Rasismdebatten tramsig

Jag vet inte om jag hört talas om nåt liknande förr, förutom Maradonas skott med luftgevär mot en journalisthop som belägrade hans hem.

Men Zlatan är inte Maradona. Inte än.

Det är så mycket svart eller vitt, aldrig grått, när det handlar om artisten Ibrahimovic. Vi är rätt många som älskar det mesta av det. Men det finns som sagt gränser.

Ni som nu börjar yra om att "svart och vitt" är rasism och handlar om Zlatans invandrarbakgrund kan lägga ner direkt. Den debatten är så tramsig att jag inte förstår hur folk orkar hålla på.

Stolta svenskar

Härom morgonen stod ex-boxaren Paulo Roberto i tv och hävdade - nej, gallskrek - att Zlatan skulle behandlas bättre av både media och fans om han han hade ett "svenskt" namn.

Tänk, det tror jag inte ett smack på.

Är det nån bransch där såna värderingar håller på att dö ut så är det väl i den internationaliserade fotbollen. Alla fotbollsintresserade jag känner - och det är många - skiter fullständigt i om du heter Zlatan eller Sten-Åke bara du gör din klubb lycklig.

Hur många fotbollsälskande svenskar har inte suttit och sett Juventus matcher på tv den här säsongen och känt enorm stolthet över att killen är från Sverige?

Sen är det en annan sak att det alltid är svårt att skriva om Zlatan, eftersom han blivit en slags kultfigur och har en hel armé av beundrare som rycker in till hans försvar varje gång han får kritik.

De anser att Zlatan aldrig nånsin kan göra det minsta fel.

Ängel med horn i pannan

Vissa av de största beundrarna är hejklacksledare i presskåren som blundar och tittar åt ett annat håll när Zlatan sagt eller gjort nåt mindre bra. Rövslickeriet är smått pinsamt. Men man vet aldrig, en vacker dag kanske det blir en exklusiv intervju som tack.

Enligt min mening måste Den Gåtfulle beskrivas på

precis samma sätt som alla andra stjärnor. Annars gör man killen en otjänst i långa loppet.

Zlatan är en fantastisk lirare, det behöver jag väl inte poängtera. Men han är också en djävul med änglavingar. Eller en ängel med horn i pannan. Vilket ni vill.

Zlatan är som tröjan han bär, vit och svart om vartannat.

Läs också:

KARRIÄREN KANTAD AV FLERA SKANDALER