Spelarmarknaden – en slavmarknad på högsta nivå

FOTBOLL

Tropisk värme och seg spelarmarknad håller Italien och undertecknad fångna i flämtande flegma.

Men en fruktansvärd historia från sjuttiotalets Fiorentina, ger mer rysningar än den iskallaste luftkonditionering.

Här sitter man och läser följetången om hur Roma vill göra sig av med Antonio Cassano och priskriget om Alberto Gilardino.

Det är för varmt för att göra invecklade ekvationer, men det råder ingen tvekan om att Roma och framförallt Parma tjänar stora pengar om affärerna går igenom.

Nu är varken Cassano eller Gilardino precis några underbetalda fabriksarbetare. Men i förhållande till klubbarnas potentiella vinster, kan man ändå argumentera att de är utnyttjade.

Klubbarna kräver lojalotet

Det är helt omodernt numera att tala om hur absurt det är att människor köps och säljs som boskap. Ändå är faktiskt spelarmarknaden en sorts slavmarknad på högsta nivå.

Klubbarna vill både ha vinster och total lojalitet. En spelare TILLHÖR verkligen sin klubb. Han gör som han blir tillsagd och håller tyst om klubbens hemligheter.

Så länge han är en del av laget är han viktig. Vad som händer med honom sedan, är hans eget problem.

Sådana tankar måste fara runt i huvudet på den undersökningsdomare i Florens som sagt ja till att öppna en ny förundersökning kring mittfältaren Bruno Beatrices död i leukemi vid 39 års ålder 1987.

Beatrices fru Gabriella har kämpat i åratal för att få klarhet i om makens död kan sättas i samband med doping och behandlingsmetoder i Fiorentina under sjuttiotalet.

Undersökningsdomaren i Florens sitter på den potentiellt mest fasansfulla skandalen i italiensk fotbolls historia. Beatrice är nämligen inte den ende spelaren i klubben som råkat illa ut.

I fjol dog hans lagkamrat Ugo Ferrante i cancer. 2003 avled Nello Saltutti, även han ex-viola, hastigt och lustigt i hjärtinfarkt.

Deras kollega Giuseppe Longoni sitter i rullstol på grund av svåra hjärtproblem, liksom Adriano Lombardi, som har amyotrofisk lateralskleros. Sjuttiotalets målvakt Massimo Mattolini lever tack vare en njurtransplantation och Mimmo Caso, som var med och vann Coppa Italia 1975, har haft levercancer. Den älskade Fiorentina-spelaren Giancarlo Antognoni fick en hjärtinfarkt i november som nätt och jämt kostade honom livet vid 51 år fyllda. Även legenden Picchio De Sisti har haft allvarliga hälsoproblem.

Tillfällighet eller dopning?

Dessa nio har aldrig samtidigt spelat i samma årgång.

Men alla tillhörde Fiorentina under sjuttiotalet, som var ett viktigt årtionde för klubben. Fiorentina vann sitt andra scudetto 1969 och Coppa Italia 1975, bland annat tack vare dessa döda eller svårt sjuka män.

Kanske är det bara en tillfällighet att så många spelare från de åren har så dålig hälsa. Bruno Beatrices fru tror att det beror på dopning.

”Han ringde mig alltid från träningslägren medan han fick dropp och han hade tre små stickhål i vänster arm som aldrig gick bort. Efter matcherna var han så uppspelt att han inte kunde sova på två dygn”, berättar hon i en intervju.

1976 fick Bruno Beatrice problem med ljumsksmärtor.

Han gick till en läkare privat, som rekommenderade vila, våtvarma omslag och massage. Men klubben behövde Beatrice och behandlade honom med strålning, varje dag i tre månader. Några månader senare såldes han till Cesena.

”De såg på honom som en halt häst vid det laget. Först strålade de sönder honom och sedan kastade de bort honom”, sammanfattar Gabriella.

Är det möjligt att bevisa att alla dessa dödsfall och sjukdomar beror på dopning? I så fall var Fiorentinas dåvarande ledning beredd att gå över lik för att vinna en turnering. Brottsrubriceringen – om det blir någon – är dråp. Människooffer till fotbollsguden.

Veckans 5 hetaste

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)