Napolinos* – ett släkte av lidande fans

Kristina Kappelin: Serie C1-B – det är värt ersättning

FOTBOLL

Att se sitt hjärtas lag förnedrat, kan leda till existentiellt lidande som en tifoso bör få skadestånd för.

Landet är Italien, laget Napoli och staden Neapel. Var annars?

Häromkvällen tittade jag på de tomma bänkraderna på Stadio delle Alpi, när Juventus med sedvanligt bollkunnande och makalös tur spelade bort Werder Bremen ur Champions League.

Ändå var det publikrekord, eftersom Juventus hade bjudit in tusentals Turin-bor som arbetade som frivilliga under vinter-OS. Biljetterna var gratis. Så är det att gå på fotboll i Turin. Kallt om hjärtat och kallt om stjärten.

Och inte bara där.

Numera är det dåligt med åskådare på nästan alla arenor i serie A.

Fotbollens identitetskris

Fotbollen som ritual efter söndagslunchen, en portionsflaska Caffé Borghetti i bröstfickan och goda vänner och familjemedlemmar i släptåg, arenan som en kyrka där fotbollens mysterium spelades upp, allt det där underbara är så gott som borta.

Italienarnas intresse för att se Champions League-matcherna livs levande på stadion, är om möjligt ännu lägre. Kan det möjligen bero på att till och med sporttidningarna ofta reducerar matchens värde till si eller så många miljoner euro för klubben?

Men allt detta är knappast någon nyhet. Den italienska fotbollens identitetskris har pågått länge nu och ”il calcios” idiotiska pampar och småpåvar har inga visioner. De står och ser på medan en samhällsinstitution rämnar och blundar för sitt eget ansvar i katastrofen.

Det krävs en revolution

På vissa håll har dock den gamla andan levt kvar lite längre. Napoli är ett av Italiens starkaste fotbollsfästen. På San Paolo är det nästan alltid fullsatt. Till och med nu, när den stolta hemmaklubben spelar i C1-B mot sådana fotbollslegender som Juve Stabia, Manfredonia och Gela.

Om fotboll är en tro, som italienska tifosi så ofta säger, är det svårt att bli omvänd. En protestant blir inte katolik utan starka skäl. På samma sätt förblir en ”napolino”* en ”napolino” till sin död. Det krävs en mindre revolution för att ändra på det.

Men ack vad ont det gör i hjärtat, när de himmelsblå hjältarna ständigt förnedras av ohederliga klubbdirektörer och fotbollsförbundets hala styrelse.

I somras upplevde många Napoli-tifosi det som en oöverkomlig orättvisa, att klubben inte fick en värdig chans att ”fiskas upp” i Serie B. Man kan bli deprimerad för mindre. Man stiger upp och känner sig illa till mods utan att riktigt veta varför. Sedan slår det en som på huvudet: Min klubb.

I serie C1-B.

Det är värt ersättning för sveda och värk, tycker en advokat i staden som därtill är Napoli-tifoso. Och han har lyckats! Han själv och 10 andra har stämt fotbollsförbundet och fått 1000 euro var i skadestånd för existentiellt lidande! Är det enligt er mening en tillfällighet att målsägarna var 11?

Nu står 200 andra tifosi på kö och hoppas håva in vars 1000 euro från fotbollsförbundet för att de kränkts i sin fotbollskärlek. Miraklernas tid är inte förbi.

* Det heter inte napolino, men medge att det låter fint!

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)