I galnaste laget

Fascister, våld och hungerstrejk – kampen om Lazio fortsätter

FOTBOLL

Mordhot och utpressning, pistoler och hungerstrejker.

En hyfsad deckare, säger du – men behöver inte handlingen någon oväntad ingrediens?

Okej då, vi placerar en av Italiens största fotbollsklubbar i mitten.

Det här är kriminaldramat om maktkampen i Lazio.

Allt fler av Lazios fans stannar hemma. Publiksnittet för säsongen ligger på 16500.
Foto: aldo liverani/stella pictures
Allt fler av Lazios fans stannar hemma. Publiksnittet för säsongen ligger på 16500.

Under det senaste halvåret har mycket hänt med vår förståelse av italiensk fotboll. Vi har fått lära oss lite om hur den egentligen fungerar, om nätverk, mörkläggningar och komplotter.

En bisak i sammanhanget är att vi dessutom upptäckt en ny egenskap hos den italienska pressen: en förkärlek för direktcitat från de telefonavlyssningar som figurerar i polisens förundersökningar.

Numera vet vi exakt hur Lucky Luciano Moggi lät när han diskuterade fotbollens rättsskipare (”Vilken kuk till domare har ni skickat på oss? Den killen kan dra rätt in i röven”) – och det är väl kul på sitt sätt.

Numera kan vi också föreställa oss hur livet varit för Lazios president Claudio Lotito i år – och det är inte lika lätt att skratta åt.

Hur kände sig egentligen Lotitos fru när hon ringde sin telefonsvarare och fick höra det här meddelandet om sin man?

Väl mött – till en början

– Han måste bort. Se till att säga det till honom, om du inte vill hitta honom död med halsen avskuren. Han är en smutsig jävla gris.

Och hur kände sig Lazio-presidenten själv när han öppnade posten och läste det här?

– Håll uppsikt över din söta lilla fru. Du är inte måltavlan. Det är det den där horan som är.

Claudio Lotito köpte in sig i Lazio sommaren 2004. Från början blev han väl mottagen av en supporterskara som tröttnat på all ekonomisk instabilitet, men det dröjde inte länge innan han hamnade på kollisionskurs med fansen.

Nästan varenda idé som Lotio kom med – funderingarna kring att hyra ut klubbmärket, planerna på en ny arena utanför stan – möttes av hårt motstånd. Många av den gamla organisationens trotjänare fasades ut från klubben, spelaromsättningen var enorm och den så kallade lazialità-andan holkades ur.

Bland dem som fick nog fanns de som kallar sig Irriducibili; en av världens absolut mest inflytelserika supportergrupper, men också en av de mest kontroversiella.

Det är Irriducibili som har skapat den magiska stämningen i Curva Nord – men det är samtidigt de som har haft hotfulla kvartssamtal med underpresterande spelare och cementerat klichébilden av Lazios högerextrema fans.

Souvenirbutiker

Irriducibili – IRR – drivs på många sätt som ett företag. De har ett 15-tal souvenirbutiker över hela Rom, och enligt en överenskommelse med den förre Lazio-presidenten Cragnotti får de 2 500 gratisbiljetter till varje hemmamatch som de sedan säljer vidare.

Officiellt har det hetat att IRR protesterat mot en sniken transferpolicy, men många menar att demonstrationerna egentligen handlat om att Lotitos arbete för att skära ner på deras förmåner och begränsa deras makt.

I ett av samtalen som den italienska polisen avlyssnat kommenterar en IRR-ledare:

– Lotito skadar våra affärer.

En annan håller med:

– Han tar ifrån oss vårt levebröd.

I det här skedet har det blivit dags att kasta in ytterligare ett namn i ekvationen.

Förre VM-spelaren Giorgio Chinaglia, 59, är en historieberättares dröm.

Hans fotbollskarriär började i walesiska Swansea – där han tvingades stjäla mjölkflaskor på gatorna eftersom han blivit bötfälld så ofta att han inte hade råd med frukost.

Den slutade i USA – där han hade ett eget kontor på Rockefeller Center eftersom han gjorts till spelande president för Pelés och Beckenbauers poplag New York Cosmos.

Däremellan hann Chinaglia göra sig odödlig för alla Lazio-fans, genom att vara nyckelspelaren bakom klubbens första Scudetto.

Guldlaget från 1974 är mytomspunnet. För framgångarna, naturligtvis, men lika mycket för livsstilen.

Författaren Guy Chiappaventi – som skrev boken ”Pistole e Pallone” (”Pistoler och bollar”) om 74-laget – förklarar för The Times:

– De var galningar, vilda och känslofyllda. Där fanns fascistsympatisörer, män som gillade att skjuta och hoppa fallskärm, män som gillade att gå på nattklubb och spela om pengar. De bildade olika klaner, och om någon gick in i fel hotellrum riskerade han att få en krossad flaska upptryckt mot halsen.

Tre år efter Scudetton blev mittfältaren Luciano Re Cecconi ihjälskjuten, då han gick in i en juvelerarbutik med en leksakspistol och låtsades råna den.

Arresteringsorder

En annan spelare blev politiker för ett extremhögerparti, medan Chinaglia själv påstås ha burit runt på en Magnum .44 under stora delar av 70-talet.

För många laziales – i synnerhet för dem som fascineras av våld, vapen och högerextremism – har Chinaglia och 74-laget fortfarande ett enormt symbolvärde.

Därför blev förra månadens knall också så mycket högre.

Italiensk polis utfärdade arresteringsorder för nio män.

Fyra av dem tillhörde Irriducibilis ledare – en femte var Giorgio Chinaglia.

Så här mycket vet vi:

Under året har Giorgio Chinaglia företrätt ett konsortium som försökt köpa ut Lotito för att ta över driften av Lazio.

Samtidigt har Irriducibili bedrivit en kampanj för att avsätta samme Lotito.

Nu är Chinaglia anklagad för att ha manipulerat klubbens aktiepris, IRR-ledarna för hot och utpressning.

Frågan är bara hur mycket dessa saker har med varandra att göra.

Chinaglia har påstått sig representera ett ungerskt läkemedelsföretag, men ingen annan än honom har hittills sett till dessa mystiska investerare.

Polisens teori är i stället att pengarna bakom övertagningsförsöket kom från maffian i Neapel – och att Irriducibili ställde sina muskler bakom det mot löfte om inflytande under den nya regimen.

Chinaglia erkänner att han känner IRR-folket personligen, och han medger att de har varit över och träffat honom i USA. Däremot förnekar han såklart att han skulle vara inblandad i något brottsligt, i det italienska tv-programmet Striscia la Notizia:

– Utpressning? Jag har inget med det att göra. Camorran i Neapel? Jag vet inget om den. Fängelse? Jag har aldrig varit inne i något i hela mitt liv, och jag vill inte dit.

Det har gått snart en månad sedan de greps, men de fyra arresterade Irriducibili-ledarna sitter fortfarande häktade i Rom.

Själva anser de sig vara felbehandlade, och har inlett en hungerstrejk för att få sina röster hörda.

Köper fler aktier

Giorgio Chinaglia håller sig stilla i New York. Han har en europeisk arresteringsorder över sitt huvud, och kommer att gripas så fort han dyker upp på den här sidan Atlanten.

Samtidigt förstärker Claudio Lotito sitt grepp om Lazio. Häromveckan köpte han upp ytterligare tolv procent av aktierna.

Olympiastadion i Rom har varit en deprimerande plats under hösten. Fansen är splittrade. Vissa sympatiserar med IRR-folket i fängelse, andra menar att de är kriminella huliganer som klubben klarar sig bättre utan.

Allt fler väljer att stanna hemma, där de slipper alla intriger och alla brottssyndikat. Publiksnittet för säsongen ligger på pinsamma 16 500.

I eftermiddag spelar Lazio borta mot Messina.

Så särskilt många supportrar lär inte följa laget från Rom till Sicilien, men några av Irriducibilis medlemmar lär ändå ställa sig på den trånga bortasektionen.

På grund av en tyst protestaktion sjunger de inte längre, men kanske har de med sig banderollen som hängt framför Curva Nord under de senaste hemmamatcherna:

”Liberta per gli ultras – Colpevoli di amare la Lazio”, ”Släpp fansen fria – Vårt enda brott är att älska Lazio”.

Erik Niva