Simon Bank från Santiago Bernabéu: Det var en kväll när Madrid rodnade och Ronaldinho lekte

FOTBOLL

MADRID

Det var Eto'os revansch, det var Madrids förlorade heder, det var en klassisk el clásico.

Men inte mest.

Mest var det blott och bart och underbart Ronaldo de Assis Moreira.

Ronaldinho.

En ensam Ultras Sur-medlem står kvar bakom ena målet och skriker förolämpningar i en megafon. Barças lilla supporterfölje svarar med klubbhymnen.

Det är natt i Madrid och det är ingen tvekan om var stoltheten finns just nu.

Real Madrid hade ingenting.

Barcelona hade allt.

Dessutom hade de Ronaldinho, vilket är ungefär samma sak.

Det har bara gått några dagar sedan han fotograferades med France Footballs guldboll, världens sämst bevarade hemlighet. I går höll "Dinho" release-fest på Santiago Bernabéu.

Redan när lagen gjorde entré till Placido Domingos svulstiga (ett adjektiv som kan vinna understatement-Oscar i år) Hala Madrid-sång, stack han ut.

Medan andra skakade hand blev han stående med blicken vandrandes runt mot alla läktare, alla vita flaggor. Han tog in allt, och njöt.

En lektion i fotboll

Så blev det också en match för njutning för alla blåröda cules.

Utklassning, utskåpning, förnedring, klasskillnad eller - som Marcas nätupplaga valde - Lección de fútbol.

Kryssa för det som önskas.

Frank Rijkaard blev historiens förste Barça-tränare om att vinna två gånger på Bernabéu. Han blev det inte för att hans lag spelade en perfekt fotboll, utan för att han hade ett par genier och elva spelare som var med i matchen.

Vanderlei Luxemburgo hade inte det.

Alla hans satsningar slog fel.

Zidane svek

Barcelona åt upp hans lag som en liten crema catalana och slickade sig om munnen under tiden.

Pablo Garcia var hemsk, Robinho bara liten, Ronaldo mil från matchform. Dessutom svek den gamle Zidane totalt.

Matchen var Ronaldos stora comeback, han satt längst fram i spelarbussen när den svängde in på Bernabéu så sugen var han säkert. Men inte ens ett fenomen klarar flera veckor utan match. Puyol hade Ronaldo i en liten ask i fickan i 90 minuter.

Den elake Pablo Garcias jobb var att ta bort Xavi ur matchen, men han hade en tung VM-resa i kroppen (Australien i onsdags) - och det märktes. Första gången han släppte Xavi blev det mål. Xavi satte igång Messi på högerkanten, Eto"o stal bollen och ryckte från noll till hundra på en sekund. Medan Madrids backlinje begrundade startspåren rullade han bollen i mål.

För Barcelona betydde det 1-0 och en bra start på en oerhört viktig match. Vad det betydde för Samuel Eto"o behöver man inte vara psykolog för att förstå.

Eto'o tystade rasisterna

Han ägdes av Real Madrid, men upplevde mest krångel och besvikelser i klubben. Han såldes till Barcelona och förolämpade sin gamla klubb. I går möttes han av burop och rasistiska ugh-ugh-stön varje gång han rörde bollen.

Så satte han bollen säkert förbi Casillas.

1-0 till Barça.

1-0 till Eto'o.

Han firade med knuten näve vid ena hörnflaggan. Som en svart panter.

Målet sa mycket om både Barça och Madrid. Det kom sekunder efter att de galaktiska varit ytterst nära en kanonchans, men blottat sig bakåt. Har ni hört den förut?

Och resten av kvällen var Madrids rodnad och Ronaldinhos lek.

Han är inte världens effektivaste spelare, men ibland räcker det med att vara bäst. Rätt ofta räcker det.

Han vandrade runt på planen, med bollen som en extra kroppsdel, sökte upp Messi för att samspela med ett annat geni - och lyste hela tiden av lust och livsfarlig kompetens.

Stackars Salgado, som avkrävs ideliga offensiva räder, var utslängd som ett garnnystan till en katt. "Dinho" lekte med honom.

Efter en timme fick han bollen av Deco, och flöt som en häcklöpare förbi Sergio Ramos och Iván Helguera. 20 minuter senare gjorde han samma sak, och det spelade ingen roll att Ramos visste precis vad som skulle hända. Hur hindrar man en trollkarl? (Ja, utan att spela modern försvarsfotboll, då. Sånt sysslar inte Real Madrid med).

Hemmafansen hyllade Barça

Hemmapubliken applåderade Ronaldinho efter hans andra konstverk.

Guti, en äkta madrileño, erkände i mixed zone att det gjorde ont. Jag förstår honom.

Jag tror inte ens att Cruyff fick applåder på Bernabéu, men jag kan minnas fel.

Den här kvällen, däremot, kommer jag att minnas länge - och i Barcelona kommer de att minnas den ännu längre. Barça kunde vunnit med 5-0, de vita näsdukarna dansade på läktarna och Raúl, kaptenen, bars ut på bår med en skadad menisk.

Det var en hemsk, hemsk kväll för Madrid.

Inför matchen gav David Beckham en intervju där han sa en enda fras på spanska; yo necesito. Det betyder "det är nödvändigt".

- Den här säsongen är det nödvändigt att jag vinner titlar, sa Beckham.

Frågan är hur det ska gå till. Byggherren Florentino Peréz har mängder av fina spelare, men en del ser gamla ut och resten är inget lag.

Och igår skrattade Ronaldinho åt dem.

Simon Bank