Jag kan förstå Henkes frustration…

Stefan Alfelt: Han kunde – eller borde – ha blivit matchvinnaren

FOTBOLL

BARCELONA

Aldrig har jag sett Henke Larsson visa så starka känslor på en fotbollsplan förut.

Han kunde – eller till och med borde – ha blivit den store matchvinnaren i el clásico nummer 200.

Nu blev i stället den så bespottade Ronaldo lite av en segrare i 1–1-klassikern när han iskallt stötte in kvitteringsmålet efter att ha ruschat ifrån Thiago Motta.

En kvittering som kom efter ett enkelt felpass av Ronaldinho långt upp på Reals planhalva. Snabb kontring, bra passning av Julio Baptista och Ronaldo på språng. Motta drabbades av en muskelbristning i baksidan av låret men hade inte hunnit stoppa brassestjärnan med två friska ben.

Henke hade två kanonlägen. Helt frispelad av geniet Ronaldinho fick han ett felsteg precis när han tänkt färdigt på hur han skulle placera bollen förbi Realmålvakten Casillas.

I matchens sista minut slog Juliano Belletti ett långt bra inlägg som hittade Henkes huvud i närheten av bortre stolpen men nicken gick via marken och utanför.

Så nära, så nära

Så nära hjälterollen i ett av Europas mest prestigefyllda möten mellan två av världens absolut största fotbollsklubbar. Jag förstår att Henke skrek ut sitt missnöje och gestikulerade vilt med armarna.

Så nära att skriva in sig i den spanska fotbollshistorien som en av dem som avgjort ett el clásico.

Eftersom inget av de här två lagen är byggt för försvar blir det lag som inte får övertag automatiskt för dagen sämre än dess egentliga kapacitet. Real vek sig den här gången också. Barcelona kopplade grepp direkt. Ronaldinho skickade en giftpil rakt genom Madridlaget och frispelade Mark van Bommel redan efter lite drygt tre minuter. Även om holländaren slarvigt styrde bollen bredvid mål var det en varning om hur Barças målchanser kan skapas när som helst och ur vad som ser ut som absolut ingenting.

Beckham, Zidane, Guti – alla backade hemåt och anonymiserades i Reals oftast icke existerande offensiv. Ronaldo sprang utan att få bollen. Madrid skänkte Barcelona ytorna hemmalaget älskar att utnyttja men man fick förtvivlat svårt att omsätta övertaget till mål. Mycket beroende på en fantastisk målvaktsinsats av Iker Casillas som kom upp i snudd på 20-talet räddningar.

Meningslösa protester

Straffen Ronaldinho grundlurade Casillas på genom att skifta från sitt vanliga hörn kan jag förstå Roberto Carlos missnöje med. Även om jag inte kan förstå det meningslösa protesterandet. Robert Carlos insåg sin för tuffa satsning och drog in fötterna men van Bommel tog chansen och sprang rakt på benen.

Att sen Reals rutinerade vänsterback protesterade sig ut ur matchen nästa gång han var missnöjd med ett domslut är snudd på idioti.

Real Madrid gav Barcelona alla tänkbara fördelar men trots massor av Ronaldinhohörnor och Ronaldinhofrisparkar, samt heta känslor både före och under matchen blev det en ganska tam klassiker. Ronaldinho såg närmast ut att lida av prestationsångest när han letade och letade efter det geniala.

Henke brände lägena, men något som jag aldrig uppfattat när jag sett Barcelonas matcher på tv är hur publiken faktiskt applåderar nästan mest åt Larssons enkla effektiva passningsspel. Hans direktspel möts ständigt av uppskattning från läktarna.

Ännu populärare hade Henke såklart blivit om sista nicken hade suttit där den skulle.