Klasskamraterna berättar: Så var Erik, Pia och Håkan

”Hade många långa och underbart fina fotbollsdiskussioner med henne”

1 av 2 | Foto: Riksarkivet
FOTBOLL

Göran Aral, 63,

bland annat sportchef för Djurgården och assisterande ­tränare till Hasse Backe i New York Red Bulls:

Foto: Riksarkivet

– Pia var en som i skymundan tog åt sig saker och försökte hitta sin roll. Han var oerhört vetgirig och sökte kunskaper inom ­andra idrotter. Erik blev väldigt snabbt en av de som visade aktivitet, så han fick ansvara för större saker. Han försökte hålla ihop klassen och förmedla information via skola till eleverna.

Hur gick samtalen där på skolan?

– Vår kull var ­inte bara fotbollslinjen utan alpinister, handbollare, tyngdlyftare, pingisspelare. Det ­påverkade oss i hög grad. Mixen av de olika idrotterna gjorde att man fick perspektiv och såg var fotbollen låg ­efter.

Sören Börjesson, 60,

Örgrytelegendar:

– Det är fantastiskt väl investerade pengar av staten och GIH. Se hur många som har börjat jobba ­inom fotbollen, både i klubbar och förbundet, så förstår du hur bra ­utbildningen var.

Såg du att just Sundhage, Hamrén och Ericson utmärkte dig?

– Nej, de utmärkte sig inte mer än andra, men visst, de har gjort sina tränarår och är mycket förtjänta av att ha nått dit där de är.

Har du något särskilt minne av dem?

–Ja, jag minns en gammal dansuppvisning. Erik är en gammal mästerbuggare och Håkan kan mycket om musik också, så vi satte ihop ett ­program och visade för de ­andra. Jag minns inte riktigt vilken låt det var, men jag tror att det var något med Whitney Houston.

Ulf Svensson, 63,

bland annat förbundskapten för pojk- och juniorlandslag under fem år:

Foto: Bildbyrån

– Det var fotboll A-Ö. Först på lektionstid, sedan umgicks många av oss kvällstid på fritiden. Levde med fotboll. Jag har firat nyårsaftnar med Erik och Håkan och Sören Börjesson. Fram på småtimmarna när damerna lagt sig började vi flytta grejer som stod på bordet. Då blev det spelsystem.

Med saltkar?

– Nja. Eller annat med det som stod där på nyårs­afton.

Hur var Pia?

– Hon var ensam tjej och jag hade många långa och underbart fina fotbollsdiskussioner med henne.

Hade ni på känn att de skulle ta över landslagen?

– Nej, det var bara en i gruppen som sa det. Erik Hamrén hade som mål att bli elittränare. Vi andra var mer försiktiga, sa kanske, vi får se var vi hamnar. Erik är en väldigt trofast och genuint fin människa. Man kan lita på honom.

Hur var Håkan?

– Jag delade lägenhet med honom ute i Husby. Han var jätteduktig på fysiologi och biomekanik.

Jan Olsson, 72,

spelade i Gais, Stuttgart och landslaget under 60- och 70-talet:

Foto: Riksarkivet

– De var bra killar och en bra tjej. Inga konstigheter. Normala människor. Pia var den som var längst fram i sin tränarbana, men många i klassen var duktiga. Det kunde ha blivit vem som helst av oss som lyckades.

Hur ser du på att de tre leder varsitt landslag nu?

– Det är la okej. Det är inte mycket att göra åt. Erik hade från ­början en del fantasier att man skulle spela så och så, sedan fick han en del bakslag som man kan tillskriva att han inte var tillräckligt rutinerad. Men så har han lärt sig, man ­brukar lära sig. Man kan inte trolla. Ska det bli något måste det hänga på spelarna.

I dag är Hamrén välklädd och färgstark och uppfattas av många som charmerande. Hur var han då?

– Han har alltid haft den stilen.

Lasse Carlsson, 61,

21 år som tränare och sportchef i Spånga IS:

Foto: Riksarkivet

– Erik var en härlig kille. Inte så spontan, men det var ordning och reda.

Minns du Håkan?

– Klart. Vi delade bivack uppe i fjällen, när vi hade fjällutbildning i Dundret och Abisko. Vi grävde ner oss. Det var lite kämpigt för vi var båda oerfarna av att sova

utomhus mitt i vintern.

Och Pia?

– En härlig tjej. Hon spelade ­gitarr och sjöng och var glad.

Hur ofta bråkade ni i klassen?

– Aldrig. Det var ingen specifik händelse när folk blev osams. Allt var positivt.