HAN ÄR RÄTT MAN

Svenska modellen är svengelsk – och han kan hantera stjärnorna

FOTBOLL

Om tiden, tajmingen och Gud vill så är det inget att snacka om.

Svennis vill.

Och bättre kan vi inte få.

Det är då en märklig fotbollsvärld. Jag tillbringade gårdagskvällen i sällskap med PSV och Arsenal, en match mellan ett nederländskt och ett engelskt lag med två nederländare och noll engelsmän på planen.

Det är sådana kvällar man gärna hör något annat, något som får en att tro att så omoderna saker som ursprung och rötter spelar någon roll.

Sven-Göran Eriksson vill träna Sveriges landslag, säger Tord Grip.

Här ska man förstås gardera sig och säga något om hästens egen mun (och nej, det har inget med Ruud van Nistelrooy att göra). Men Grip är Erikssons sluge faktotum, han skulle knappast gå ut och vinka med en kontaktannons om han inte visste att han hade Svennis välsignelse.

Först av allt är det värt att ­ställa frågan: Är Sven-Göran Eriks­sons rätt man för att leda ­Sveriges landslag?

Det är självklart.

Och det är inte självklart.

Inte fulländad i England

Om jag vore sportchef i, låt säga, Real Madrid eller Lyon eller Bayern München och om jag, rent hypotetiskt förstås, funderade över att rekrytera en ny tränare så skulle Eriksson inte vara mitt första val. Ni vet att jag varit väldigt kritisk mot hans sätt att coacha tidigare, och ni vet att jag sågade honom när han tog ut en tolvårig Theo Walcott i VM-truppen.

Svennis kunde gjort ett bättre jobb i England, precis som det finns tränare som skulle passa bättre i Bayern eller Madrid.

Men för ett svenskt landslag? Ge mig Sven-Göran Eriksson, åtta dagar i veckan.

För det första så är det i princip omöjligt att ta ut fel spelare till en svensk landslagstrupp. Alla som har två ben och kan jonglera till hundra ska vara med. Och taktiskt? Herregud, Svennis var barnmorska när Lars Lagerbäcks fotbollssyn föddes. Den svenska modellen är en svennisk modell, han skulle bara kunna bygga vidare på det på många sätt fenomenala hantverk som Lagerbäck utfört under elva år.

Och jag tror verkligen att han skulle kunna vidareutveckla det där svengelska.

De senaste åren har det varit ganska enkelt att konstatera att vägen framåt kräver en komplementär syn, en grund i det modernt svenska (4-4-2, press, understöd, hela den Houghtonska katekesen) som utökas med en känsla för hur man hanterar både en modern människa och en modern arbetssituation.

För er som inte förstod det där:

Sverige behöver en förbundskapten som behåller spelmodellen, men som kan navigera i en värld som innehåller journalister och Zlatan Ibrahimovic.

Sven-Göran Eriksson skulle klara det alldeles utmärkt.

Han är en modern tränare, som skulle bli Paul Balsoms bäste kompis. Och bland det första Svennis berättade när han lämnat Kamratgården var att han upptäckt den individuella människan/spelaren. Han förstod att när man arbetade med genier som Diamantino eller Falcão så kunde man inte ta fram sin värmländska mall och en liter olivolja och trycka in den i huvudet på dem.

Älskade Coelho

Eriksson lärde sig att se skillnad på var de stora stjärnornas frihet började och var den tog slut. Han kickade Beppe Signori från Lazio och fick ett mästarlag, men han kommer aldrig att tycka bättre om någon spelare än vad han tyckte om Benficas underbare lagkapen Humberto Coelho.

De senaste veckorna har jag tvingat mig själv att vara pedagogisk när det gäller exemplet Zlatan Ibrahimovic. Jag tycker att det vore en katastrof om Zlatan tilläts bestämma vem som ska träna Sveriges landslag, däremot tycker jag att det vore rätt sunt att leta efter en förbundskapten som klarar att inreda en värld där han får plats. Sven-Göran Eriksson skulle bli en av landslagets absolut största stjärnor, och med en hel 80-talistgeneration i antågande så är det inte en ovidkommande kvalité.

Så, där har ni en början: Det vore suveränt om Svennis tog över landslaget.

Lagerbäcks misstag

Nu vet vi att det är aktuellt, nästa fråga är alltså NÄR det kan bli aktuellt.

Här uppstår problemet. Om Lagrell sparkar Lars Lagerbäck så kan han lika gärna söka medlemskap i Jesús Gil-klubben, alternativt svenska opportunist-akademien. Jag tycker fortfarande att Lagerbäck gjort misstag i Zlatan-historien, men att sparka honom efter tio goda år och fyra raka vinster i EM-kvalet vore ett fadersmord i Sofokles-klass.

Lagerbäck sitter alltså kvar tills augusti 2008. Och var befinner sig Eriksson då? Jag passar den frågan vidare till herrar Mijatovic och Hoeness, och konstaterar krasst att Svennis kommer att skriva på ett kontrakt med en hyfsad eller väldigt hyfsad europeisk klubb det närmaste halvåret. Innan operasångaren/agenten Athole Still gjort sitt så har Eriksson ett treårskontrakt i fickan, och då är det bara för Lars-Åke Lagrell att börja räkna kontraktsmatte.

Kan han hitta en förbundskapten som är beredd att göra ett jobb i väntan på Eriksson? Låt oss hoppas det, för den dag Svennis skickar ut Zlatan Ibrahimovic i ett svengelskt spelande landslag har vi huggit vår alldeles egna gordiska knut mitt itu.

Simon Bank