Den långa vägen till toppen

(Eller: så klättrar du i landslaget)

FOTBOLL

Det är en januariresa som tar sikte på livet efter EM 2008. Det är den mest intressanta truppen på flera år.

Det är samtidigt den sämsta.

Hur går det ihop?

Jo, ganska enkelt.

Lars Lagerbäck och Roland Andersson har plockat ut 22 spelare varav i alla fall tio lär vara bofasta i en ”riktig” landslagstrupp efter EM 2008 när en ny förbundskapten ska bygga ett nytt Blågult.

Jag syftar i första hand på spelare som Samuel Holmén, John Alvbåge, Stefan Ishizaki, Oscar Wendt, Martin Ericsson, Per Nilsson och Markus Jonsson.

Jag räknar samtidigt med att de i dag givna – Alexandersson, 36, Svensson, 31, och Shaaban, 32 – då har klivit av.

Lägg därtill Ola Toivonen och Pontus Wernbloom som har stor mycket talang.

Det är spännande och intressant.

Å andra sidan har jag svårt att tro att någon av dem gör som Tobias Linderoth, Alexander Östlund, Markus Rosenberg och Karl Svensson gjort tidigare januariresor; imponerar så kraftigt att de tar steget in i den ”riktiga” truppen redan under våren.

Markus Jonsson?

Tja, det tyngsta argumentet är att det behövs alternativ till Mikael Nilsson på högerbacksplatsen och Jonsson var allsvenskans bäste på den positionen i fjol. Men hur står han sig i landslaget? Det får årets resa ge svar på.

För de andra är det värre.

Låt säga att Samuel Holmén gör tre kanonmatcher, vem ska han peta?

Tobias Linderoth? Kim Källström? Anders Svensson?

Ska Oscar Wendt slå ut Erik Edman?

Stefan Ishizaki peta någon av Ljungberg-Chippen-Alexandersson?

Per Nilsson prioriteras framför Mellberg–Hansson–Antonsson–Kalle Svensson?

Sämst hittills

Ni hör själva hur det låter.

På så sätt är årets trupp den sämsta under de fyra år jag bevakat januariresan. Precis som Max von Schlebrügge var jag i Hongkong (2004), Kalifornien (2005), Saudi (2006) och nu Sydamerika.

Men till skillnad från stackars Max fick jag åka både på Portugal-EM och Tyskland-VM medan Max var reserv på hemmaplan.

Medias rapportering under de här resorna brukar stämma ganska bra med hur förbundskaptenerna sedan agerar. Alexander Östlund var mest omskriven i Hongkong, Rosenberg i Kalifornien och Svensson i Saudi. Samtliga blev kort därpå ordinarie i truppen, även om Östlund lyckades med konststycket att spela/snacka bort sig. Det återstår att se om någon gör sig förtjänt av att skrivas upp i år.

Sverige ska spela tre matcher under de här två veckorna; först mot Venezuela (söndag), sedan två gånger Ecuador (torsdag 18/1 och söndag 21/1). Matcherna mot Ecuador spelas på över 2?500 meters höjd och kan bli en obehaglig överraskning för Blågult som inte riktigt verkar veta vad de gett sig in på. Som jag förstått saken är det tveksamt om man ens orkar få ihop en publicerbar text i den tunna luften??

Ecuador är hyfsat bekanta för den fotbollskunniga publiken; landet VM-debuterade 2002, nådde åttondelsfinal i Tyskland i somras och har ett antal spelare baserade i europeiska klubblag. Förbundskaptenen är från Colombia och heter Luis Fernando Suarez och har gemensamt med Lars Lagerbäck att han är en av få förbundskaptener som inte fick sparken efter VM.

Venezuela däremot, är det enda land från Sydamerika som aldrig deltagit i ett VM-slutspel. Men vinotinto, som de kallas, har gått starkt framåt på senare år och avancerat från 115:e till 50:e plats på Fifa:s världsranking. Till sommaren arrangerar landet Copa America och det blir framgångsrike förbundskaptenen Richard Paez sista resa med gänget.

Givna i EM-kvalet

Aktuell för EM-kvalet

Heta efter EM

Utfyllnad

Joker

22 nordiska spelare har fått förbundskaptenernas förtroende i experimentlandskamperna mot Venezuela och Ecuador i Sydamerika. Men vilka får irra omkring i jakt på huvudspåret och vilka kan ta stegen upp till bergets topp – en plats i det ”riktiga” landslaget till våren? På kort sikt; inte många. Sportbladets stigfinnare Robert Laul har tecknat en aktuell karta.

Robert Laul