Not i blocket: Lagerbäck gråt i halsen

Lasse Sandlin: Det går alldeles FÖR bra för Zlatan

FOTBOLL

Ska man nån gång tycka synd om en som Lasse Lagerbäck så var nog detta rätt tillfälle.

Rösten stockade sig – ”med gråt i halsen” har jag noterat i mitt block – när han kom med tisdagens skräll. Att Zlatan bojkottar landslaget – inte bara nu mot Egypten utan tills vidare:

– Han vill inte vara med i landslaget.

Stackars Lasse som trodde han agerat så rätt och riktigt den där septemberdagen i Göteborg.

Jag tyckte då – och jag tycker fortfarande – att det straff som Ibrahimovic, Mellberg och Wilhelmsson prickades med efter den nattliga utflykten i Göteborg var alldeles för hårt.

Det hade säkert funnits ett lämpligt mellanläge utan att man behövt se mellan fingrarna med befintliga regler.

Det var, skrev jag då, ”ett ledarskap ovärdigt ett svenskt landslag. Stockstraffet avskaffades i Sverige 1841, och sen 1812 ska ingen här längre behöva löpa gatlopp.”

Det var då. Men jag tycker också, att man måste kunna gå vidare.

Det tycker också våra förbundskaptener men tydligen inte herr surkarten Ibrahimovic, som – i kraft av sin nuvarande världsstjärnestatus och med spaden i hand i sin italienska sandlåda – passar på att ge igen för de gamla oförrätterna.

Det är naturligtvis såväl barnsligt som tjurigt som löjligt långsint. Men framförallt är det trist för Zlatans alla svenska fans.

Min analys av nuläget är att det i år gått alldeles FÖR bra för Zlatan.

Gigantisk formtopp

Totalt har han gjort tio mål denna säsong. Just nu är han inne i en gigantisk formtopp med fem mål på de senaste sex matcherna och lovorden haglar över honom; inte bara från Italien utan från hela Europa.

Jag har i vinter bara sett Zlatan i tv-rutan, men det är både lätt och roligt att se hur han utvecklats. Hur han blivit en bättre lagspelare, hur han är beredd att offra sig och ta smällar, hur lätta hans fötter nu blivit även över längre sträckor.

Sens moral: i?dag behöver Zlatan inte längre landslaget.

Frågan är om landslaget behöver Zlatan.

Knappast till den här matchen mot Egypten 7 februari.

Förmodligen inte heller mot Nordirland 28 mars – och den kan vi nog glömma för hade det varit aktuellt så hade en acceptabel förklaring till Egypten varit lätt att hitta på.

Men definitivt behövs han senare i år i det fortsatta EM-kvalet. Till att börja med mot Danmark på Parken 2 juni.

Om inte annat som avbytare till ordinarie anfallsparet Allbäck – Elmander. (OBS! Detta skulle föreställa ironi).

Tiden läker alla sår, trodde jag, och hade nog hoppats att det här såret nu skulle vara läkt.

Men om denna klyscha läser jag på enhemsida tillhörig ”Svenska institutet för sorgbearbetning”:

– Det är inte tiden i sig som läker såren, utan det är vad vi gör under den tiden som har betydelse, hävdar Anders Magnusson.

Och det är väl kanske där Lagerbäck och Roland Andersson missat. Att de, liksom jag, trodde att allt skulle lösa sig utan arbete.

Inga fjäskpaket

Det har idag gått 151 dagar sedan Zlatan Ibrahimovic senast spelade i landslaget, borta mot Lettland 2 september.

När Tomas Brolin hade sin minnesvärda bojkott mot Tommy Svenssons landslag inför VM 1994 – från Sofia till Wrexham – uppgick den till 224 dagar.

Sista framträdandet i 1–1-matchen borta mot Bulgarien. Därefter borta under hösten mot Finland och Österrike och en USA-turné (Colombia, USA och Mexiko) i februari, innan han försonats med Svensson och åter fanns på plats mot Wales i Wrexham, 2–0 och 2–0-skytt i 90:e minuten.

Jag är säker på att Zlatans bojkott blir längre än Brolins, men förhoppningsvis tar den slut innan Lagerbäck avgår.

Men några fjäskpaket ska Lagerbäck inte ägna sig åt.

Till sist: AIK-backen Markus Jonsson får nytt blågult förtroende efter sina fina insatser i Sydamerika. Bra!

Därmed ett Grattis till taxichauffören, AIK-aren Stewe Mikkelborg, som under min färd till Fotbollstadion förklarade att detta var den viktigaste frågan på tisdagens landslagsuttagning.

Jag som hävdade att det istället handlade om Zlatans återkomst.

Tänk så fel man kan ha?...

FOTNOT: Ett ”fjäskpaket”, fick jag lära mej av blomsterhandlaren i Tippens Centrum häromdagen, är när man inte bara köper tre rosor till sin älskade utan också låter blomsterhandlaren förpacka dessa rosor extra elegant.