Zlatans nej ligger som något tungt och mörkt över laget

Bank: Enda chansen att springa ifrån spöket Zlatan är att vinna och vinna igen

FOTBOLL

KAIRO

Regn och svarta moln över pyramiderna – det tog ett tag innan jag fattade.

Zlatans skugga, förstås.

Det är 2007 och jag fick träffa en japansk tonårskille i Dynamo Kiev-halsduk på flygplatsen i Kiev, så liten är världen.

Den ser större ut ovanifrån.

Först de vita fälten i Ukraina, Sovjets gamla kornbod, evigheters evighet av vita lapptäcken. Samma mosaik kring Kairo, men med andra färger. Brunt, gult, rött, bränd sand med små avbrott för pooler och betong lite här och där.

Det var en rätt fin resa, till en rätt trist stad.

Först och främst: Egyptierna går inte i profil.

Det är det första man lägger märke till, att det inte är som i Asterix. De promenerar inte runt i sidled med huvudet i profil. Det är förstås en gigantisk besvikelse.

Landslaget bor i ett Medelpad-stort palats, där anställda går runt med små märkligt sirliga korgar i vilka de varsamt placerar varenda liten dammtuss som råkat hamna fel. En gigantisk glaspyramid mitt i hotellet är så fenomenalt kitschig att jag inte vet om jag ska älska sönder eller slå sönder den.

Vi hade kunnat prata om det. Om pyramiderna, om kitschet och kaoset. Om ett rikt kulturland. Om trafiken, de 22 miljoner invånarna, moskéerna. Eller om metalldetektorerna och säkerhetskontrollerna och det faktum att Kairo är en beväpnad, bevakad stad. Vi hade kunnat prata om varför man spelar landskamp i ett land där politiska fångar torteras i fängelser och säkerhetstjänsten griper och misshandlar regimkritiska bloggare (just det där sista ska jag ta upp med Laul).

Vi hade, antar jag, till och med kunnat vara lite svenska och prata om vädret.

Om bara alla var här.

Förlust? Var är Zlatan!

I morgon möter Sverige Egypten i en jubileumslandskamp. Det är 145 dagar sedan Zlatan Ibrahimovic inledde sin bojkott mot landslaget, och hans nej ligger – vare sig vi vill eller inte – som något tungt och mörkt över det här laget. Allt de gör eller inte gör kommer att mätas mot att lagets största stjärna inte vill vara med.

Vinst? Sverige behöver inte Zlatan!

Förlust? Var är Zlatan!

Landslagets enda chans att springa ifrån spöket Zlatan är att vinna och vinna igen, och Lagerbäck sa ju i går att Sverige till och med kan vinna EM. Vilket de förstås kan, men knappast utan sitt bästa lag.

– Jag tycker att jag har sagt allt jag har att säga om det, sa Lars Lagerbäck om Zlatan.

Kommer att bli fruktansvärt tufft

Det har han nog. Det har nog Erik Edman och Andreas Isaksson och alla andra också, men de fick frågorna ändå. Zlatan vill inte spela i landslaget, och tills vi vet varför så är det den frågan som kommer att ställas om och om igen.

Det enda vi inte orkar prata om blir det enda vi pratar om.

Kanske räcker det att titta på Zlatans tillvaro det senaste året för att förstå vilka associationer landslaget ger honom. Han led i Juventus så länge som han spelade för Sverige, och han har mått som en prins i Inter så länge som han låtit bli.

I går var i alla fall hans näsa, hans hållning, hans engelska idiom och hans vackra uppsyn på plats i Egypten. De satt på Mido, prinsen av Kairo, som visade att han har fler sympatiska drag än att han gör mål för Tottenham.

Mido är också en stor fisk i ett litet fotbollsland, han har bråkat och blivit sams med både Hassan Shehatta och Marco Tardelli. Han sa att polaren Zlatan älskar att spela för Sverige, och då undrar man förstås vem eller vilka det är som Zlatan inte älskar att spela för.

Vi får se, historien är utformad så att vi nästan alltid får det.

I morgon får vi se ett svenskt lag som inte vunnit en träningsmatch på evigheter, mot ett afrikanskt superlag som inte spelat en tävlingsmatch på evigheter.

Det kommer att bli fruktansvärt tufft. Egyptisk fotboll är stark, de har vant sig vid att vinna ofta och mycket och den här gången har de med alla sina bästa.

Jag kräver inte mycket för att bli nöjd med Sverige.

Det räcker med en Erik Edman som spelar jämt med Ghaly, ett mittfält som klarar sig defensivt och en Rosenberg som ser lycklig ut.

Och, möjligen, en egyptier i profil. Det skulle vara väldigt roligt.

Se även:

Simon Bank