Lita inte på Shaaban

Bank: Det är Isaksson vi vill ha bra besked av

FOTBOLL

KAIRO

Egypten–Sverige i kväll:

Rami Shaaban är hemma. Det vore illa om Andreas Isaksson är borta.

Mikael Wiehe skrev om Cheops pyramid, men jag har inte sett den förrän nu. Förstod jag allt rätt så tog ”det nya arbetarpartiet” över makten i Egypten för fyratusen år sen och monterade ned facket såpass att arbetarna inte kunde göra så mycket annat än att stapla sten och hålla käft.

Det behöver inte ha varit exakt så, jag får nog läsa på lite mer.

Å andra sidan kan man leva ett helt liv i myrstacken Kairo utan att lära sig förstå, så det behöver inte vara så illa att bara hinna skrapa på ytan en dag i februari.

Man ser soldaterna, sopbergen, den verkligt gigantiska Nilen, människorna som strävar med sina hundratusentals bilar eller sina slitna åsnor framför en vagn med morötter, rödbetor och nybakta brödkringlor. Vid ett gathörn slaktas ett lamm, vid nästa ligger en moské med minareter som rör vid himlen. En middag på Nilen med kohjärna (som fiskbullar, ungefär), lamm och en roligt blå alkoholfri drink.

Shaabans stora dag

Det är peppar och vanilj, tobak och avgas, allt i samma enorma gryta, men – fortfarande inga egyptier i profil.

De går rakt och tredimensionellt, allihop. Och apropå tredimensionella egyptier så är vi framme vid Rami Shaabans stora dag och kväll.

I kväll spelar han för sitt andra land mot sitt första land, och i går trodde han att hans pappa skulle se till att pallra sig till stadion för att se matchen.

– Han, eh, är inte så intresserad av fotboll…, sa Rami i går.

Vi stod i solen ute vid Heliopolis, på stadion där Al-Ahly vunnit allt, precis allt, de senaste åren. Man hörde böneutropare i bakgrunden, Rami var lite orakad men precis sådär begåvat distanserad som alltid.

Ska tjura över en petning

Det är väl ett privilegium som bara den som varit på botten och tagit sig upp kan unna sig.

Fotbollsspelare är inte så ofta distanserade. Jag är inte säker på att de ska vara det. De ska tjura i ett halvår över en petning, som Kim Källström, eller må illa när de inte får spela – som Andreas Isaksson.

Sveriges VM-målvakt, den självskrivne, är Lars Lagerbäcks största problem just nu (om vi inte pratar om han som vi alltid pratar om). Spelmodellen som nötts och nöts in i år efter år bygger på att alla spelare går att ersätta, att modellen är större än delarna.

Bara spelat 100 minuter

Målvakten (och på sätt och vis han som vi inte pratar om) är de enda som står utanför modellen.

En målvakt kan inte organiseras in, han kan inte ens jobba sig in i en match. Avstånd, reflexer, spelförståelse, allt det där måste bara stämma.

– Det brukar funka direkt, det spelar inte så stor roll om man gjort många matcher ihop, sa Olof Mellberg, och berättade att Shaaban är en mer aktiv, högljudd målvakt.

Men är det någon vi vill ha ett bra besked av i kväll så är det Andreas Isaksson. Han spelade 45 minuter mot United i december, 55 minuter mot Reading senast. 100 tävlingsminuter på en säsong. Det är inte mycket att lita på.

Normalt kan Sverige lita på Shaaban, men när landslaget åker till Nordirland kommer han inte att ha spelat en tävlingsmatch på fyra och en halv månad. Det är inte heller mycket att lita på.

Det bästa: mycket jobb

Lars Lagerbäck gnuggade grundspel i går, det spelet får vara huvudperson i kväll tillsammans med två målvakter som behöver få veta att de håller.

Isaksson och Shaaban kommer att få stå varsin halvlek, även om Lagerbäck vägrade berätta det i går. Sverige är i Kairo för att se till att målvakterna får så lite som möjligt att göra mot afrikanska mästarna.

Jag undrar om inte det bästa vore om de fick just det – och löste det.

Simon Bank