Trötta på stämpeln:

”Jag känner att jag inte vill vara bröderna Elm hela tiden”

FOTBOLL

GRAZ. De har citerats fel och har en av dem uttalat sig har de andra kopplats ihop med det.

Nu har bröderna Elm tröttnat på att slentrianmässigt vara – bröderna Elm.

– Det känns som att man får klumpa i hop oss lite som man vill och ibland blir det bara fel, säger Viktor, 23.

Viktor och Rasmus Elm är less på att blandas ihop.
Foto: Bildbyrån
Viktor och Rasmus Elm är less på att blandas ihop.

Tillsammans i A-landslaget, det är en speciell situation och självklart njöt Viktor och Rasmus Elm av första dagen i blågul tjänst.

Men de hann knappt installera sig på Courtyard by Marriott innan de påmindes om synen på dem. Eurosport vill göra en intervju, med båda bröderna samtidigt. När de sedan, en stund efter de andra spelarna, kom in i den murriga samlingssalen i Grazförorten där övrig press väntade så dröjde det inte länge innan ämnet var uppe igen.

Bröderna Elm.

”Går inte att undvika”

Ofrånkomligt, visst. En tillgång, absolut. Men nu har det nått en gräns, känner inte minst Viktor. 

– Det går inte att undvika verkar det som, säger han.

Blir det fel vid intervjuer?

– Alltid ... I fall vi sitter ­alla tre och pratar så kan vem som helst ha sagt vad som helst. Eller som när David skrev om Henrik Larsson, så blev jag indragen. Jag fick åka med där också.

Hur upplever du det då?

– På ett sätt kände jag direkt att det var skönt att flytta till Holland och slippa det, säger det nyblivna Herenveenproffset och fortsätter:

– Jag känner att jag inte vill vara bröderna Elm hela tiden. Och han är också en egen.

Viktor nickar åt Rasmus som sitter två stolar bort. Lillebror, som gjorde succé på januariturnén, har tagit klivit in i det som han själv kallar ”det riktiga landslaget”.

”Klumpas ihop lite för mycket”

Mittfältaren med den fina blicken, med tillslaget och mognaden i spelet tycker det är en trygghet att ha Viktor med på första samlingen.

Men han håller med om att det kan bli för mycket ibland.

– Jag tycker det är trevligt att ha två så bra bröder. Men sen klumpas vi ihop lite för mycket. Även om det bara är en som har gjort någonting så står det om de andra också, säger 20-åringen.

Kalmartränaren Nanne Bergstrand märkte tendenserna under det framgångriska 2008. Bröderna fann ­inte lika lätt tid att göra ­intervjuer ihop.

– Deras ödmjukhet tillåter de här situationerna att uppstå. De själva tror jag har tröttnat på det här, säger han.

Hur har du som tränare hanterat det?

–  Jag har försökt att se och förstärka dem som individer istället, säger guldtränaren.