13 magiska sekunder

Exklusivt: Spelarnas tankar om det osannolika ögonblicket som ger VM-hopp

FOTBOLL

Det här var kvällen när blixten slog ner för andra gången på samma ställe.

Kvällen när Lars-Åke Lagrell förnedrade ungrarna.

Kvällen när Zlatan Ibrahimovic tappade andan av sitt eget mål.

Kvällen när svenska fotbollslandslaget vände VM-mardrömmen till en dröm på tretton osannolika sekunder.

John Alvbåge har tagit sig ner från läktaren och står bredvid planen när mittfältaren Zoltan Gera slår bort ett högerinlägg.

Matchuret står på 92.54 och det är sex sekunder kvar på domarens stopptid.

Till höger om sig ser Alvbåge den ungerske förbundskaptenen Erwin Koeman bli skogstokig.

Ungern har en poäng i en match som Sverige har ägt. Den ska man vara nöjd med och försvara – inte slå bort, menar Koeman.

Mikael Nilsson rensar undan inlägget och bollen hamnar hos Rasmus Elm. Nu står klockan på 93.00,5 och egentligen skulle domaren Nicola Rizzoli ha blåst av matchen.

På bänken sitter en utbytt Samuel Holmén och deppar. Han har gett upp och tänker på hur han kommer att gräma sig över sin miss (skottet som gick så tätt över ribban).

”Jag kommer att ligga och älta det hela natten”, tänker Bröndbyproffset.

”Han glömmer att hoppa”

Elm, syndabocken vid Ungerns kvittering, tittar upp och ser Zlatan Ibrahimovic. Barçastjärnan vill ha bollen och Elm den yngste skickar iväg en lång passning.

Bara en halv minut tidigare har han försökt nå Zlatan med ett instick som stoppas i sista sekunden av en ungrare.

På läktaren har Micke, 32, från Stockholm gett upp.

Det har mittfältslåset Källström-Svensson också.

Kim vänder sig om för att springa bakåt och försvara sig.

”Det här blir ju inget”, tänker han.

Svensson förstår vad Elms tanke är men själv tänker han:

”Fan också, Rasmus! Den kommer ju inte att gå fram.”

Men den ungerske backen Krisztian Timar går bort sig helt på den långa passningen.

Källström har nu vänt sig om.

”Han glömmer ju att hoppa”, tänker Källström om den tafatte Timar.

När Svensson tittar upp nästa gång efter att förbannat Elm ser han att Zlatan plötslig är fri.

Klockan står på 93.02.

Tobias Hysén är strax bakom Zlatan när han tar emot bollen.

”Fan, inte så lång touch”, tänker Hysén och ser hur chansen är på väg att rinna bort.

Den ungerske målvakten Gabor Babos rusar ut och kastar sig med fötterna mot bollen för att hinna före Zlatan.

Men svensken är först och precis vid straffområdeslinjen, när matchuret visar 93.05, får Zlatan en tå på bollen. Den träffar Babos ben och studsar tillbaka i magen på Zlatan.

Det är svensk fotbollshistorias viktigaste motlägg för när klockan visar 93.07 rullar

bollen över mållinjen till 2–1. Matchen är slut och Sverige har vunnit ödesdrabbningen och vägen mot Sydafrika ligger, om inte öppen, så i varje fall framkomlig.

Lagrell skäms

På hedersläktaren ställer sig fotbollsordförande Lars-Åke Lagrell upp och vrålar bredvid ordförandekollegan i det ungerska förbundet.

Efteråt skäms Lagrell.

Han tycker att han förnedrat ungrarna och minns hur många gånger hans mentor Lennart Johansson läxat upp honom för han inte kan kontrollera sig på fotbollsvärldens hedersläktare.

I det gula publikhavet håller det på att gå illa när Micke i glädjefnatt hoppar på sin pappa och syster så de håller på att rasa ihop.

Bredvid avbytarbåset får Andreas Granqvist, Mikael Lustig och Gustav Svensson glädjefnatt.

Svensson har lite mer att glädas över än de andra: han har ju tippat 2–1 i avbytarnas interna vadslagning.

På planen är Hysén snabbast fram till Zlatan.

Men han väljer att inte kasta sig över Ibrahimovic när han märker att matchhjälten har tappat luften då bollen träffade magen.

I stället säger han bara till Zlatan:

– Andas! Andas!

Mitt på plan känner Rasmus Elm bara en enda sak: Lättnad!

Koeman – ingen vacker syn

Anders Svensson är kvar på egen planhalva när 2–1-målet

rullar in. Han är fortfarande förbannad över de ungerska filmningarna och hans första tanke nu är att skrika något förnedrande i någon av ungrarnas öron.

Men när Svensson ser sig om hittar han ingen ungrare i närheten. De ligger allihop utslagna, besvikna och, i och för sig, redan förnedrade.

Svensson inser att han inte orkar springa över hela planen bort till lagkamraterna som håller på att samlas i det ungerska straffområdet. I stället faller han ner på knä efter sin 99:e landskamp.

En sekund senare kommer Andreas Isaksson fram och de faller i varandras armar stående på knä.

– Så jävla gött och rättvist, jublar Svensson i örat på Isaksson.

Alvbåge kastar ett öga bort mot förbundskapten Koeman igen, 13 sekunder efter att han gjorde det förra gången.

Det är ingen vacker syn.

”Han är ju inte människa längre”, tänker Alvbåge.