Wegerup: Ljungberg har rätt

FOTBOLL

Gammal är äldst.

Ett ordspråk som skulle kunna vara skrivet av Lars Lagerbäck.

Ospännande kan man tycka.

Därmed dock inte nödvändigtvis fel.

Rutinerade rävar före hungriga ungtuppar. Säkra kort före osäkra. Det är vad Fredrik Ljungberg förespråkar och ingen kan bli direkt förvånad. Vår förre lagkapten talar där samma språk som förbundskapten Lagerbäck.

Ljungberg var själv, ända tills han självmant lämnade landslaget efter EM, given i alla lägen, så länge han kunde stå på benen. Debatten kring det inför EM i fjol minns vi väl. Att svårt skadeförföljde Ljungberg då inte längre var den världsstjärna han varit några år tidigare, då han var en av de tongivande spelarna i Arsenal, betydde lite för Lagerbäck.

Förbundskapten visste att i ”Freddie” hade han mängder av rutin från matcher på högsta nivå samt pondus, stjärnstatus och ett stort fotbollskunnande, både i huvud och ben.

Rutin går före dagsform

Framför allt visste Lagerbäck var han hade sin kapten, han visste att han kunde lita på honom och i sitt ledarskap har LL och Roland Andersson visat att det är absolut avgörande för dem.

I laguttagning efter laguttagning har blågults ledning visat att rutin även ofta går före dagsform. Pigga träningar och fin form i en liga räcker inte för att slå sig in.

Trist kan tyckas och det finns lägen när jag tycker att det går för långt.

Som när man satte in Johan Elmander som yttermittfältare mot Spanien i EM i fjol och inte vågade ge Sebastian Larsson chansen förrän med elva minuter kvar – trots att Elmander var tydligt obekväm i sin roll och också medgav det öppet efteråt. 

Ofta är det dock alltför lätt att ropa på nya spännande namn och bua surt när Daniel Andersson tas ut på mittfältet.  Lars Lagerbäck har dock alltid litat på  Andersson och, trots gnället, på denne  har han oftast visat sig värdig förtroendet. Trygg, stabil, lojal in i döden. 

Fegheten har tagit oss till mästerskap

Jag skulle också önska att vi hade högvis med nya hungriga, briljanta spelare att slänga in men, utan att säga något ont om vår nya generation, det är trots allt inte så att vi har Balotelli och Walcott som står och stampar i kulisserna.

För Lagerbäck & Co handlar allt, hur ospännande det än kan verka, om att minimera riskerna och med de resurser man har försöka nå resultat. Inte alltid så spännande, och i slutspelsfaserna blir det ibland för fegt, men det har tagit oss till fem raka mästerskap. 

Krävs förmåga att fatta rätt beslut

Undan för undan har också gamla slussats ut och nya in. Mot Portugal senast i höstas spelade såväl Samuel Holmén och Sebastian Larsson som Behrang Safari från start. Låt vara delvis på grund av skadeläget, men likväl fick de chansen. Nu är också Rasmus Elm  glädjande nog med i truppen mot Portugal. 

Men, hur gråtrist det än kan låta, har både Ljungberg och Lagerbäck rätt när de talar om vikten av rutin i de här sammanhangen. På lördag kväll på Dragâo-stadion i Porto väntar en stor, svår match för Sverige.

Då krävs rutin, förmågan att fatta rätt beslut på en tiondels sekund, nerver som inte darrar, ben som inte går bort sig eller slår bort avgörande passningar. Vi kommer inte att ha råd med några misstag.

Därför kommer Lagerbäck att välja sina mest beprövade kämpar – och jag kan inte säga att han gör fel.