Laul: ALLA jublar när Sverige vinner

Foto: AP
FOTBOLL

BERLIN. Det finns en grov missuppfattning som Zlatan Ibrahimovic gjorde sitt bästa för att förstärka i intervjuerna efter bragdmatchen i Berlin, nämligen att medierna ville att Sverige skulle förlora.

Den som tror det vet inte mycket om sportjournalistik, närmare bestämt inget alls.

Inget kan vara mer fel, det är precis tvärtom, det är raka motsatsen, Zlatan.

Ur ett kommersiellt perspektiv finns inget som är så lönsamt som när Sverige vinner, när det går bra för fotbollslandslaget.

Det räcker egentligen att gå till sig själv. Jag minns hur farsan stormade till tidningskiosken när IFK Göteborg firade triumfer på 1980-talet. Min polare Nixon är likadan, i hans urklippsalbum hittar du inte många artiklar om blåvita förluster.

Det här går igen överallt.

När Elfsborg tog en fin skalp mot Malmö mejlade boråsarna om att nu skulle de minsann köpa båda kvällstidningarna, när AIK vinner får Leif GW Persson vackert maka på sig på lokallöpen i Solna.

Det är allmänt känt att Zlatans pappa sparar de flesta artiklar om sin son i ett slags hobbytidningsmuseum – men jag har svårt att se att kontaktannonsen är inramad.

Förlust – då blir det inga löpsedlar

När landslagets historiska upphämtning mot Tyskland var ett faktum gick även nyhetsredaktionen igång, det blev löpsedlar i hela riket, banderoller (så kallas huvudtidningens framsida) och 17 sidor i Sportbladet.

Om Sverige förlorat hade det inte blivit några löpsedlar, inga banderoller och ungefär halva sidantalet i sportdelen. Det är kommersiella avvägningar då vinster säljer bättre än förluster.

Om det kan man tycka vad man vill men det är så det funkar 2012 även om Zlatan och rätt många i de sociala medierna har fått det hela om bakfoten.

Majoriteten gottar sig gärna åt segrar och bragder men är inte lika benägna att betala för att vältra sig i storförluster.

När Rasmus Elm skickade in det osannolika 4–4-målet jublade möjligen statsminister Fredrik Reinfeldt högst men han var tätt följd av höga chefer på kvällstidningar och TV4 för de vet vad det innebär kommersiellt, inte bara i dag utan även över tid. Ett hett och framgångsrikt landslag är positivt för hela industrin kring fotbollen.

Så när Zlatan yrar i SVT om att medierna ville att Sverige skulle förlora gör han just det, han yrar.

Det här är Svenska Fotbollförbundet, landslagsledningen och deras sponsorer mycket väl medvetna om. De får gärna förklara det för Zlatan om han råkar missa den här krönikan.

Knöt näven på pressläktaren

När det kommer till enskilda journalister och reportrar är det förstås individuellt. En kollega vände sig mot övriga pressläktaren och knöt näven på slutsignal, själv gladde jag mig åt att ha fått se två mål från Miroslav Klose och en historisk, svensk upphämtning, någon svor över att nu blir det en jävla massa merarbete.

Vanligaste frågan efter ett sådant här resonemang: men varför kritiserar ni då så ofta, varför skriver ni inte mer om det positiva?

Det är enkelt att svara på.

Då vore det inte journalistik, det vore att sälja ut sin trovärdighet.

Det är en sak att göra fler sidor vid vinster, en helt annan att bara lyfta det som är bra.

Hyllningar – och kritik

Som journalist hyllar man när det är motiverat, man kritiserar när det finns anledning att göra det. Efter 4–4 fanns all anledning att hylla spelarna för den mirakulösa återkomsten i matchen, Kim Källström mest av alla, men det är lika journalistiskt motiverat att väcka ett kritiskt resonemang om förbundskaptenens stolliga laguttagning och hur totalt utspelade Sverige var första timmen.

Den dominerande bilden i det samlade medieutbudet blev ändå väldigt positiv och det ska den förstås vara efter att Sverige tagit poäng borta mot Tyskland i ett VM-kval.