Allt annat än en seger i dag är oacceptabelt

FOTBOLL

I dag måste vi göra mål mot Ungern. Så egentligen borde de 0–0 i Riga senast förskräcka.

Samma sak med att våra två just nu största stjärnor inte direkt är några målmaskiner i blågult:

Zlatan, två mål på 14 landskamper;

Ljungberg, två mål på 34 landskamper.

Inte lär jag heller få se den startelva jag propagerat för.

Trots alla dessa minus: livet leker, Portugal hägrar, och jag tror på en svensk arbetsseger. 2–0!

Laguppställningen är hemlig, men nog lutar det åt mycket av trygghet i laget.

Åt mer av Niclas Alexandersson än Kim Källström, mer av Tobias Linderoth än Marcus Lantz, mer av Tomas Antonelius än Erik Edman...

Eller som förbundskapten Lagerbäck uttrycker det:

– Alltid bra att ha en inspelad stomme i ett lag.

Alltså kör vi med samma kvartett backar som senast mot Lettland (Mellberg –Michael Svensson – Jakobsson – Antonelius).

Alltså kör vi med samma fyra på mitten som mot Nigeria i VM (Linderoth bakom Alexandersson – Anders Svensson – Ljungberg); det var Fredrik Ljungbergs senaste landskamp.

Tryggheten kan vara förrädisk

Trygghet i backlinjen, trygghet på mitten – återstår de osäkra momenten: målvakten (Andreas Isaksson) och ett forwardspar som aldrig landskampat tillsammans (Zlatan Ibrahimovic och Jörgen Pettersson alt Andreas Andersson).

Efter noll insläppta mål mot Lettland (backlinjen) och ett lyckat VM där 2–1 mot Nigeria ändå var den enda segern (mittfältet) så går det att förstå ett sånt trygghetsresonemang.

Men det ligger en lurande fara i just begreppet trygghet, i den dubbla hängsel-livrem-inställningen.

”Trygghet är farans mor och fördärvets mormor” – för att citera den engelske historikern Thomas Fuller.

Vad har till exempel Niclas Alexandersson uträttat i år i landslaget?

Målet mot England säger nån. Visst, han tog hand om ett engelskt felpass i straffområdet och förvaltade detta till ett mål.

Men i övrigt? Jag hade naturligtvis hellre sett Kim Källström i någon av mittfältsrollerna, men jag är rätt säker på att Kim – oavsett ställningen i matchen – ändå kommer att få hoppa in.

Fredrik Ljungberg är nyckelman nummer ett, Anders Svensson nyckelman nummer två, och som nyckelman nummer tre utser jag – vem det än blir... – Zlatans kompis längst fram.

Inte sen 9 oktober 1997 har Sverige förlorat en tävlingsmatch på Råsundastadion.

Den gången mötte vi Österrike i VM-kval och det hade bara gått tolv minuter, då Andreas Herzog snodde bollen från en ouppmärksam Jonas Thern och slog bollen i mål. 0–1 och även om det, då som nu, återstod hela sju kvalmatcher innebar det till slut ett mästerskap (Frankrike-VM) utan svenskt deltagande.

Vilket än en gång visar hur viktigt det är att vinna hemmamatcherna för att inför bortamatcherna – skapa trygghet...

Sen den olycksaliga oktoberonsdagen 1997 har Sverige spelat sju tävlingsmatcher i Solna, vunnit alla sju och släppt till endast ett baklängesmål, Alan Shearers tidiga 0–1 i förra EM-kvalpremiären.

Här Råsunda-segrarna år för år:

1997: 1–0 Lettland och 1–0 Estland, båda i VM-kval.

1998: 2–1 England, VM-kval.

1999: 1–0 Bulgarien och 2–0 Polen, båda i EM-kval.

2001: Slovakien 2–0 och Azerbajdzjan 3–0, båda i VM-kval.

Så nog är förbundets egen anläggning en turarena även om det kan bli ett och annat vänskapligt nederlag, senast mot Paraguay (1–2) i våras.

Skyll inte på budbäraren

Till sist förstår jag av alla fredagsmejl, att jag nog måste förtydliga min egen inställning i affären med Djurgårdens eventuella poängavdrag för mot linjeman kastad rökutvecklare.

Jag tycker INTE, att Djurgården ska behöva förlora någon poäng överhuvudtaget för det inträffade utan, som jag skrev i fredags, ska ”striden om medaljer och ära i möjligaste mån avgöras ute på plan och inte i styrelserum...”.

Men nu är det inte vi på Sportbladet som skrivit den nya regeln III:13 om

”Våld mot domare” och ”...rätten att besluta om högst sex poängs avdrag”, det är faktiskt förbundet.

Ingen nyhet dock att dåliga nyheter skylls på budbäraren, så stundtals känner man sig än en gång som vaktposten i Sofokles antika drama ”Antigone” som till kung Kreon överbringar budskapet om att någon, i strid mot Kreons order, begravt liket av en fosterlandsförrädare.

”Ogärna gick jag, ovälkommen är jag visst,

för ingen gillar den som bringar onda bud.”

Alltså: böter åt Djurgården men inga poängavdrag, 2–0 till Sverige och tre värdefulla poängtillägg.

Lasse Sandlin: Så tar sig Sverige vidare från Grupp 4