Sötebrödsdagarna är över - nu väntar vargavinter

FOTBOLL

Svennis-effekten är som bortblåst.

Nu väntar mental istid för den svenske stortränaren, en vinter med en flock hungriga vargar i hasorna.

Det bygge som skulle göra Sven-Göran Erikssons landslag till en ny stormakt har inte ens en färdig grund att stå på.

2-2 mot Makedonien i Southampton i går kväll var en vämjelig insats från Englands sida, en match som förde "Svens Men" tillbaka till Kevin Keegan-perioden.

I stället för full poäng i den lätta EM-kvalgruppen och en period med arbetsro för Svennis står det nu ett enda stort frågetecken över den engelska landslagsfotbollen.

Så här kan det inte fortsätta - då kan Svennis glömma alla tjusiga visioner om EM-guld år 2004.

Han kanske inte ens lyckas lotsa England vidare från kvalgruppen om det inte blir en dramatisk förbättring.

Vi visste sedan tidigare att England har samma sjuka som Sverige:

Förskräckligt svårt att föra spelet och vinna matcher som man måste vinna.

Det är betydligt enklare att anpassa taktiken efter starka motståndare, då kontringsspelet kommer till sin rätt.

Men ändå" Makedonien hemma ska ju inte behöva vara några problem, framför allt ska inte England behöva släppa in två mål.

Nu blev det en skadeglädjens seger för alla som ropat på nytänkande i spelstrategi och idéer.

Det blev också en triumf för de Svennis-motståndare som klagat på att han fortfarande litar på gamle David Seaman, 39, som målvakt.

Minns Ronaldinhos mål

Chockmålet i den 11:e minuten, då Artim Sakiri skruvade en hörna direkt i mål för Makedonien, kommer nu att tvinga Svennis att spela in en ny målvakt.

Allt annat är otänkbart.

Ni minns Ronaldinhos mål på Seaman i VM i somras. Ni minns tårarna och Arsenalkeeperns funderingar på att lägga av.

Nu, efter ännu en långboll som letar sig över hans fingertoppar och in i nät, får både Svennis och Seaman ångra att samarbetet fortsatte.

Stackars Seaman blev utbuad och hånad av den egna publiken, och Svennis omdöme ifrågasätts naturligtvis i den engelska pressen i dag.

Ett andra individuellt misstag, av Sol Campbell före Vanco Tranjanovs 2-1-mål, gjorde inte Englands sak lättare den här kvällen.

Men det frapperande var ändå det långsamma bolltempot och det stora avståndet mellan lagdelarna.

Det fanns ingen sammanhållen metodik i anfallsspelet, det engelska laget var lika utdraget som Tord Grips dragspel. Med den skillnaden att ett dragspel i alla fall slås samman emellanåt.

Tecknen var tydliga tidigt i matchen, alla fyra målen var gjorda efter 35 minuter, men Svennis förmådde aldrig ändra på spelbilden.

David Beckham sprang kopiöst och gjorde, förutom ett vackert mål, vad man kunde begära av honom.

Men många andra svek.

Michael Owen fick inga ytor, och samspelet med Alan Smith fungerade illa.

Bättre med Rio i försvaret

Inte ens Steven Gerrard hade någon lyckad match, trots att han kanonsköt 2-2 och hade ett par bra crossbollar till Beckham.

Till råga på allt blev Gerrard utburen på bår efter något som såg ut som en allvarlig sträckning.

Och Alan Smith fullbordade en helt misslyckad insats genom att bli utvisad i slutminuterna.

Det är generande för England att en bollspelare som Artim Sakiri kan få dominera så totalt i en EM-match på bortaplan.

Sakiri, som vann SM-guld med Halmstad BK 1997, har en underbar vänsterfot, men så ostört som igår ska han inte kunna få agera.

England bör bli bättre när Rio Ferdinand återkommer i försvaret, men det skymmer inte sanningen:

Sötebrödsdagarna är över.

Svennis-effekten har ebbat ut.

Nu väntar en vargavinter.

Em-kvalet