Sedan Japan har inte mycket gått rätt

- trots det är allt som en idyll

FOTBOLL

BUDAPEST

Johan Mjällby ger intervjuer i ett sött litet turkost hus, med söta små vita blommor utanför och en söt liten kägelbana inuti.

Anders Svensson kramar Fredrik Ljungberg.

Kim Källström kramar bollen.

Ursäkta.

Får man störa med en söt liten måstematch mitt i alltihop?

Dagen före Den Stora Matchen ser aldrig ut så här i Rocky. Inte i några idrottsfilmer, om jag tänker efter.

Man förväntar sig liksom svarta ögon, vassa armbågar, tysta hårda män och kanske en eller annan Mellberg-kapning.

Vad man inte förväntar sig är en idyll som är så välmående harmonisk att Pripps Blå-reklamen får komplex.

Med tillfälligt avbrott när Tommy Söderberg tyckte att det var olämpligt att en mittfältsstjärna laddade sina batterier på en Stureplanskrog och en lätt hickning när Anders Svenssons fot inte ville vara med så har det svenska fotbollslandslaget seglat fram på en räk-langos till den här matchen. De har sluppit kritik, vi i pressen har varit brottsligt snälla mot dem och det är som om alla runt omkring laget vore höga på Henke-adrenalin.

Lekte som tioåringar

På träningen i går lekte de som lyckliga tioåringar (med ovanligt höga löner). De stannade kvar och slog straffar, de trixade gris och tjoade och stojade som om det var den första dagen på sommarlovet.

Jag har aldrig sett ett så avslappnat landslag.

- Det är bra om vi kan vara avslappnade på träningarna och satsa 100 procent på matchen i stället, sa Johan Mjällby.

Visst igen.

- Det känns som att det är en jäkla bra stämning i laget. Sedan är det ju många som inte spelar så mycket i sina klubbar, för dem är det extra kul att komma hit och få visa vad de kan, sa Olof Mellberg.

Visst igen.

Men just det där är förstås också ett skäl att vara orolig. Sedan VM är det inte mycket som gått rätt för landslaget. Det har varit petningar, formsvackor, skador, semester, motlut, motvind och motgräs för hela euron.

Sverige har alltså fortfarande bara vunnit EN match på ett och ett halvt år, och i dag möter de ett Ungern som längtar så förtvivlat efter att sluta skämmas och få tillbaka sin fotbollsidentitet.

Klubbfotbollen här är i kris, de importerar halvtaskiga jugoslaver, rumäner och ryssar och lockar varken publik eller sponsorer längre. Men landslaget har börjat kvalet lysande, de har en fenomenal målvakt i Gábor Kiraly och de slipper press mot Sverige, som alla har enorm respekt för.

Kiralys fyllde år...

Jag vill inte förstöra idyllen.

Jag vill bara försäkra mig om att jag inte är ensam.

Visst har väl ni också tittat på tabellen?

Visst har väl ni också insett att om Sverige förlorar i kväll så öppnar sig stora, svarta helvetet under fötterna på landslaget?

Och visst vet väl ni också att det var Gábor Kiralys födelsedag i går?

Nähä.

Men en eller annan Mellberg-kapning kan man väl räkna med i alla fall?