Nu blir det Zlatan & Allbäck - och en bön till högre makter

FOTBOLL

Söderberg undervisade om målskytte, Lagerbäck pratade om gula kort, det hade slutat åska men var kvalmigt i luften och det var dag ett i Livet Efter Henrik Larsson.

Som Bob Geldof sjöng:

I don"t like mondays.

Vi är nu en gång för alla inte de stora, dramatiska gesternas folk, och det märks tydligare än någonsin efter att en världsklasspelare meddelat att han inte är tillräckligt motiverad för att spela landslagsfotboll.

Det skakas lite på huvuden, det rycks lite på axlar. Det är "tråkigt" och "tyvärr". Inte så mycket mer.

För fotbollstränare är det en god egenskap att inte hetsa upp sig, det blir lättare att arbeta då, men för oss andra är det lätt att sörja Henrik Larssons beslut med andra uttryck. Mer ångest än kyla, mer Edward Munch än Edward Hopper. Henke är en världsspelare, försöken att fylla tomrummet efter honom är som när Real Madrid försöker spela fotboll utan Raúl. De är ganska lika som spelare, de där två - kvalitetsaspekten undantagen - och är precis lika viktiga för lagets spel.

Real Madrid lyckades inte.

Nu ska Sverige försöka göra det.

Det finns inget bra tillfälle att förlora en spelare som Henrik Larsson, men det som gör läget extra besvärligt just nu är förstås att det inte finns någon riktig tid att göra stora förändringar i lagets struktur. Förbundskaptenerna lär fortsätta med samma spelsätt i kvalet, vilket innebär att det blir två forwards som ska dela på ansvaret att ersätta Henke. Förstaalternativen är givetvis Zlatan Ibrahimovic och Marcus Allbäck.

De har inte lyckats hittills.

Nu blir det upp till bevis

Zlatan spelar centralt i Ajax, och i deras system ska han också hålla sig i mitten, som bollplank och striker. Nummer nio. Marcus Allbäck är begåvad nog för att lojalt och solidariskt ta ansvar för att röra sig djupt och brett som en B-Henke, men han är i första hand en briljant box-spelare och avslutare. När Allbäck spelat med Henke har ett plus ett blivit tre, när han spelat med Zlatan har det inte ens blivit två. Nu blir det upp till bevis, med en mjukstart mot San Marino.

Alternativet, då?

Andreas Andersson är den spelare som mest påminner om Henke i sitt spelsätt, han kan både gå djupt och brett, både spela fram och avsluta. Men i AIK har han i år absolut inte sett ut som en skarp forward, och Lasse Lagerbäck ser honom främst som yttermittfältare. Det andra alternativet är att förändra spelsättet, kanske spela med en ensam forward (Zlatan) och tre-fyra offensiva mittfältare. Med Andreas Andersson, Mikael Nilsson och Stefan Selakovic i truppen kanske det inte är någon dum idé.

Men knappast nu, knappast än.

Det blir Zlatan, Allbäck, en bön till högre makter.

Och ett tomt hål efter Celtics nummer sju.

Det enda som oroar mer än Henkes nej tack är att det kanske bara är ett tecken. När jag frågade Lagerbäck håller han med om det.

Fler kan komma att välja bort landslaget

- Med spelare i de framgångsrika klubbarna kommer vi se mer av det här, att de slutar innan det egentligen är dags. Det har blivit tuffare för dem, kraven ökar.

Fredrik Ljungberg har redan indikerat att han knappast spelar landslagsfotboll karriären ut.

- Exakt, sa Lagerbäck. De har ett tufft schema.

Så ser den nya, sköna fotbollsvärlden ut - och till slut måste spelarna fundera över vilka det är som betalar deras lön. I den jämförelsen är inte landslagen några vinnare.

Simon Bank