Kan man inte skrämmas med spelare får man göra det med en tortyrkammare

FOTBOLL

SAN MARINO

Tommy Söderberg busvisslar så det dånar genom hela Serravalle, Växthusdalen.

Klockan är strax efter åtta på torsdagkvällen, det är 26 grader varmt och Sverige tränar på den plan, där man vid samma tid lördag kväll ska möta det sämsta lag ett svenskt fotbollslandslag någonsin mött.

Växthusplanen lever upp till sitt namn, så där härligt grön, och de båda långsidesläktarna hälsar ”Benvenuti” i svenskt gult och blått.

Rena idyllen. Här hotar inte ens underskattning...

Här pågår alltså en ”lära-känna-arenan”-träning inbäddad i grönska.

Många sorters grönska, men från skolbiologin tycker jag mej i alla fall känna igen ett gäng ståtliga cederträd runt ena kurva, där det också av någon anledning sitter olympiska ringar; Stadio Olimpico de Serravalle är hela det officiella namnet.

Endast backresen Olof Mellberg vilar och står vid sidan om, skonande sina båda ömmande hälsenor.

Annars hänger alla med på spel i kvadrater, långpass två och två, inläggsövningar med avslut där Christoffer Andersson, Andreas Johansson och Johan Mjällby (med vänstern!) gör de snyggaste målen, och till slut lite ren fotboll, fem mot fem och tio mot tio.

Vägrar prata om Polen

Inte särskilt allvarligt. Mycket nojs men med allvaret lurande inunder.

Det finns naturligtvis alltid en risk för underskattning, men den försöker Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck eliminera genom att:

1) vägra svara på frågor om den betydligt svårare Polen-matchen på onsdag – ”vi fokuserar på en match i taget”;

2) vägra gå in på vikten av att skaffa sig en ordentlig målskillnad mot gruppens slagpåse – ”vi pratar aldrig så, vi pratar om en prestation”;

3) för spelarna visa en video med delar av San Marinos senaste hemmamatch, 0–1 mot Lettland.

Nerifrån arenan i dalen tittar vi upp emot Titanoberget, där de båda forten högst upp, Guaita (La Prima Torre) och Cesta (La Seconda Torre), till att börja med glimmar i solen.

Där på baksidan ligger spelarnas Grand Hotel på Viale Antonio Onofri, inte så långt från San Marinos mest besökta museum: Strumenti di Tortura, tortyrmuséet.

Kan man inte skrämmas med fotbollsspelare, så kan man alltid skrämmas med en tortyrkammare.

Totalt har de 18 uttagna San Marino-spelarna gjort 273 landskamper men endast två har gjort mål överhuvudtaget: Andy Selva, 3, och Nicola Albani, 1.

Räknat i proportion till landets invånare är San Marino världens mest besökta land, och nu har alltså även svenska fotbollsspelare nått hit. San Marino därmed det 76:e land som vi möter i landskamp, Kroatien senast var nr 75.

I simhallen bakom fotbollstadion, Olimpic Swimmingpool, pågår det stor idrott: det tionde europamästerskapet i undervattenshockey.

Davis Cup-tennis nästa vecka

Elva nationer deltar, dock icke Sverige, och själv håller jag en slant på Frankrike som slagit Holland, 15–0, Turkiet, 17–0 och Slovenien, 7–4.

Nästa vecka blir det Davis Cup-tennis här, Europa-Afrika-zonens grupp IV spelar alla-mot-alla om två platser i nästa års Grupp III, och sedan Lichtenstein och Libyen dragit sig ur återstår åtta nationer: Island, Malta, Kenya, Mauritius, Rwanda, Sudan, Zambia och värdnationen San Marino.

Till sist, så är det här Italiens genom tiderna störste fotbollsspelare – i alla fall enligt Pelé – varje år sen 1993 haft sin fotbollsskola, i år 22 juni–2 augusti.

Antonio Cabrini, alltså, som gjorde 18 VM-matcher åren 1978–86 och 1982 ingick i Italiens guldlag.

Än har Cabrinis fotbollsskola dock inte givit något avgörande utslag i San Marinos landslag.

Lasse Sandlin