Tack, tack, tack - svenskarna utförde jobbet

FOTBOLL

SAN MARINO

Så var det beställningsjobbet utfört.

Jag fick till och med lite mer med mej hem än de tre presenter jag önskade mej i gårdagens tidning:

1) seger, 2) ingen enda varning vilket innebär att samtliga spelare är tillgängliga mot Polen, 3) äntligen ett mål av Fredrik Ljungberg.

På köpet hela sex mål, 6-0, vilket gör segern mot San Marino till Sveriges sjätte största genom tiderna i tävling och den största någonsin på bortaplan.

Det finns naturligtvis orsaker till detta.

Den viktigaste är, att Sverige i tävlingssammanhang förmodligen aldrig mött ett sämre lag än detta San Marino i sina tjusiga ljusblå dräkter.

Lika bra att vi klarar av den detaljen direkt, så att ingen drabbas av övermod över siffrorna och över att en enda spelare gör tre mål i en landskamp.

Mycket roligt för Mattias Jonson med de tre, roligt också för Marcus Allbäck med sina två, men allra roligast var ändå Fredrik Ljungbergs enda mål efter 28 mållösa landskamper, och onsdagens motståndare Polen vet han ju redan hur man gör mål på.

Nej, San Marino var precis lika dåligt som väntat, men vad kan man egentligen begära av en lilleputt som är sist rankad av samtliga länder i Europa och som har en yta

7 377 gånger mindre än Sveriges (61 kvadratkilometer mot 450 000) och en folkmängd 330 gånger mindre än Sveriges (27 000 mot 8,9 miljoner)?

Spel i ultrarapid i första

Ändå var det frapperande hur svårt Sverige hade i första halvlek att komma sanmarineserna in på livet.

Det var ultrarapid med bollar i sidled i backlinjen, med en Johan Mjällby som bara fördröjde spelet, med en Kim Källström som slog det ena felpasset efter det andra och med djupledslöpande mittfältare som sällan eller aldrig fick bollarna, när de borde ha fått dom; Fredrik Ljungberg aldrig och Andreas Andersson sällan.

Naturligtvis kommer nu denna match att gå till historien som ett positivt minne i stället för den fotnot om ett feldisponerat lag, som den var på väg emot.

Det är en sak att lyfta in hörnsparkar mot mål för att nicka in - en helt annan att under pågående spel lyfta in ballonger på måfå bakifrån från kanterna som både Teddy Lucic och Erik Edman envisades med.

Bra fotboll spelas bäst utmed marken, därför att det är där bättre fotbollsspelare enklast kan göra bort sämre spelare - inte genom att hoppa högt efter bollen.

Alltså var det en överdriven försiktighetsåtgärd att använda Johan Mjällby som defensiv mittfältare i den här matchen. Skillnad mot Polen - då behövs han i den rollen.

Men redan under denna gråa förstaperiod såg man hur bra Mattias Jonson och Marcus Allbäck rörde sig i samförstånd.

De känner varann sen tidigare. Ja, de har till och med spelat på topp tillsammans tidigare.

När "Mackan" gjorde sitt första landskampsmål, i januari 2000 mot Danmark i La Manga, bildade anfallspa. Sverige vann, 1-0, målet efter retur på ett Anders Andersson-skott, men då hade redan Mattias Jonson sumpat ett friläge, frispelad av - Allbäck...

Alla minns vi också Allbäcks granna tiominutersinhopp borta mot Moldavien, då han förvandlade 0-0 till 2-0. Passningen till 1-0 fick han från en annan inhoppare - rätt gissat: Mattias Jonson.

Allbäck är nu uppe i 15 mål på 31 landskamper, ett snitt på 0,48, därmed nr 27 i raden av blågula storskyttar genom alla år sen första landskampen 1908.

Sveriges största segrar genom tiderna

Lasse Sandlin