JO! JO! JO! Jonson!!!

Bänknötaren tog chansen - tre gånger om: Det händer inte varje dag

1 av 4 | Foto: ulf höjer
TRE-VLIG KVÄLL Mattias Jonson har funnits med på många landslagssamlingar men sällan spelat från start i tävlingsmatcher. I går mot San Marino fick han chansen. Han svarade med att göra tre av Sveriges sex mål. Här firar han tillsammans med Marcus Allbäck.
FOTBOLL

SAN MARINO

I sju år har Mattias Jonson varit den evige avbytaren - i lilla San Marino fick han den stora chansen.

Han tog den.

Han tog den.

Han tog den.

- Jag kommer aldrig att acceptera att jag ska sitta på bänken, säger han.

Det är mörkt i den sagolikt vackra San Marino-dalen när Mattias Jonson kommer fram i strålkastarljuset för att berätta om sina tre mål.

Symboliken är nästan överdrivet exakt.

Mattias Jonson debuterade i landslaget i februari 1996 (1-1 mot Japan), under de sju år som gått sedan dess har han haft en och samma roll nästan hela tiden. Avbytarens, den lojale truppspelarens, den pålitlige arbetshästens.

- Nej, det har inte varit jobbigt. Jag har fått vänta, men nu hoppas jag få spela mot Polen och sedan kommer nya matcher och då är förhoppningsvis fler forwards tillbaka, som Zlatan, och då gäller det att visa att man ska ha en plats. Har man en gång fått spela vill man vara kvar, säger han.

Mattias Jonson lär vara kvar.

När han väl fick chansen - låt vara att det var mot ett amatörlag som såg ut att ha närmare till krogen än till Sveriges mål - så tog han den, tre gånger om.

"Första var viktigast"

Efter en inledning på matchen där Sverige såg ofantligt trögt ut, där det spelades med tre-fyra tillslag istället för ett-två och där alla slog fega "alibi-passningar" i stället för att våga trycka till bollen, så kom det viktiga första målet.

Kim Källström slog en högerhörna, Johan Mjällby nickade, Olof Mellberg lyfte in returen och Mattias Jonson nickskarvade in 1-0.

- Det första målet var det viktigaste, det gällde att få hål på dem, säger han.

Efter paus gjorde Marcus Allbäck ett proffsigt 2-0, sedan rasade San Marino ihop i en liten ljusblå hög.

Under tiden bjöd Sverige på bra spel och en målshow.

Måltorka i landslaget

Allbäck slog in en boll i tomt mål, Fredrik Ljungberg satte punkt för sin ökenvandring...

...resten handlade om Mattias Jonson.

- Tre mål i landslaget. Det händer inte varje dag, säger han och ler brett.

Det händer absolut inte varje dag, och definitivt inte för Mattias Jonson. I förrgår hade han fortfarande bara gjort två landslags-mål, ett i en träningsmatch mot Kina 2001 och ett i VM-kvalet mot Lettland 1997.

Resten har varit måltorka. Och bänknötande.

- Jag har gjort 31 landskamper med den här och jag har varit med på tusentals samlingar, och har inte spelat så mycket. Men jag försöker delta och göra det jag kan och hoppas få chansen igen, säger Mattias Jonson.

- Jag har inte gått och känt att jag hoppats och väntat, men jag kommer aldrig att acceptera att jag ska sitta på bänken. Det tror jag inte någon landslagsspelare gör.

Har det funnits tillfällen då du tyckt att du borde spelat från start?

- Det tycker man hela tiden. Jag är här för att spela, jag kan inte komma hit och känna att jag är nummer femton. Då är det ingen mening att man är med.

Kändes det som att det här var din stora chans?

- Ja, det är klart. Får man chansen från start så vill man ju gärna visa att man ska vara med nästa match också. Visst känner man så. Jag hoppas att jag får chansen på onsdag också.

Hur tycker du att samarbetet med Allbäck fungerade?

- I första var det inte så mycket som fungerade, men i andra kom vi igång mer, tog mer bredd och öppnade upp för mittfältarna.

"Härligt, Jonson"

Till slut kom målen.

Två av Allbäck, som fortsätter imponera med sitt målskytte - men det var Mattias Jonson alla pratade om efteråt.

- Jätteskoj, sa Lars Lagerbäck.

- Fantastiskt kul, sa Marcus Allbäck.

- Härligt, Jonson! skrek Tommy Söderberg.

Sedan gick Mattias Jonson tillbaka in i mörkret igen.

Han kommer nog gärna tillbaka ut i ljuset vid samma tid på onsdag kväll.

Simon Bank